Snart Finalloppet

En dryg vecka kvar till Finalloppet i Skatås, 19 km terräng/grusväg. Förmodligen det sista loppet jag springer i år. I fjol hade jag en magisk upplevelse under loppet. Jag hade inte laddat med kolhydrater alls och cyklade till och med den knappa milen till starten, så formtoppningen var långt ifrån optimal. Lite var det att jag ville testa hur det kändes att bara lita på fettreserverna och låta det gå som det går. Jag hade kört en hel del långpass på fastande mage, och visste att det inte skulle bli några problem att ta sig runt banan.

MEN – lopp har en tendens att ändå locka fram tävlingsdjävulen. Såklart blåser jag på i strax över 4 min/km de första 7-8 kilometerna på grus. Märker att jag börjar tappa kraften och saktar ner betänkligt under någon kilometer. Blir omsprungen av en hel drös med folk. Bittert. Efter 9km finns det energidryck, något jag inte provat på lopp tidigare, har litat på vatten och pannbenet istället. Men nu var det helt klart dags att testa, det finns ju absolut fördelar med att få i sig energi, det vet jag ju.

Det jag inte visste var vilken extrem kick man kunde få! Terrängdelen inleddes med en ganska lång stigning, och jag kunde forcera mig fram genom fältet av löpare som nyss sprungit om mig. Jag tog en energidryck till på vägen för att bibehålla effekten, och kunde fortsätta i bra fart ända in i mål. Grym känsla att ha kunnat vända på steken totalt när det började kännas motigt.

Tidigare hade jag bara provat energidryck på träning, innan jag börjat minimera kolhydraterna, men knappt märkt någon effekt. Jag tror den stora skillnaden var att kroppen nu blivit mycket bättre på att bränna fett, så när jag toppade med lite raketbränsle i form av socker hade jag helt plötsligt mycket mer energi tillgänglig för musklerna. PANG !

I år får jag väl förbereda mig på att tävlingsdjävulen visar sig igen, så lika bra att tanka upp lite med kolhydrater innan med.

Drar väl ner lite på löpmängden i veckan för att ha ordentligt pigga ben också. Den stora frågan inför loppet är om jag vågar använda mina relativt nya icebug acceleritas 5. Riktigt bra i terräng, men ska man ta sig över en blöt brädspång i skogen är halkrisken överhängande.

Jag återkommer med hur det går såklart.

 

Grymma i skogen, men på spångar blir man som Bambi på is. . . 

 

 

 

En reaktion på ”Snart Finalloppet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s