Kan man äta för mycket fet mat?

Om man bara äter bra naturlig mat efter mättnad så går man ju inte upp i vikt. Se bara på alla vilda djur…

Vi människor har ju satt detta helt ur spel då majoriteten av oss äter en högst onaturlig kost bestående av en stor andel processad stärkelse och raffinerat socker. Våra gener är helt enkelt inte anpassade för att hantera de blodsockerhöjningar detta ger.

För egen del ser jag lågkolhydratkosten som en klockren lösning; blodsockerhöjningen blir minimal och maten är sjukt mycket godare när den är naturligt fet. Men finns det risk för problem även med detta kostval?

Jo, möjligen att maten är så god att man eg. vill äta mer än bara till mättnad ibland. Uppleva smaken mer och längre! Som ett sug trots att man är proppmätt. Även om det känns som att man äter onödigt mycket ibland, har jag inte märkt ett dyft på vågen eller på hur jag mår generellt. Lite onödigt proppmättillamående för stunden möjligen.

Ofta är det på kvällen jag smäcker i mig någon fet läckerhet för mycket. Dock leder det ju till att jag inte är sugen på frukost dagen efter, så det balanserar ju ut sig den vägen antar jag.

Det som skulle kunna vara ett problem är om man ibland överäter för att man är sugen, och sedan av sociala skäl ändå känner sig tvungen att äta en måltid kort därefter trots att man fortfarande är mätt. Om detta blir en vana kan det möjligen ge problem med eventuell viktnedgång skulle jag gissa.

Alla är olika känsliga för detta såklart. Jag har läst om en del som överäter på LCHF-kost och lägger på sig vikt, men det är trots allt mycket svårare än med en kost rik på kolhydrater. Som referens kan jag ju upplysa om vad sumobrottare äter för att gå upp i vikt; inte en massa feta såser – utan stora portioner med ris (stärkelse). Om man föder upp gäss för att sälja gåslever är det stärkelserikt foder som ger dem fettlever, inte fett eller protein. Vidrig uppfödning av djur det där; de tvångsmatas flera ggr om dagen. Sumobrottarna har ju i alla fall ett val.

Genom att äta en lågkolhydratkost har jag vant mig vid att inte vara hungrig i vardagen. Känner jag minsta hunger ser jag till att bejaka suget, men det är inte ofta det behövs utöver standardmålen. Då man inte behöver besitta någon självkontroll för att ignorera hungern med kosten jag äter, är det möjligen så att man blir lite sämre på att även säga nej till soffsnacksen. Eller är det bara betingat att man ska soffmysa med något smarrigt?

Jag antar att det jag vill komma till är att det möjligen kan vara svårt att helt sluta med smarriga snacks bara för att man börjar äta lågkolhydrat. Men om snacksen i sig oftast är utan större mängd socker borde det inte vara något större problem tror jag. Och det finns ju sjukt mycket sådana läckerheter rika på härligt naturligt fett – kokoschips eller färskt kokoskött, macadamianötter, grillad parmesanost, ugnsstekt grönkål med olivolja och salt, stekt halloumi, oliver, kokosfett blandat med kakao (ny favorit), mörk choklad osv osv.

Vissa kanske upplever större problem med att äta ovanstående alltför ofta, och då är det möjligen så att man behöver deala med den där självkontrollen i alla fall. Jag försöker se till att undvika proppmättillamåendet i alla fall…

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s