Vem är jag?

Vem är då jag som vill pracka på dig som läsare en massa livsstils-, kost-, och träningsråd?

Jag har alltid haft som ambition att leva och äta hälsosamt, à la ”min kropp är mitt tempel” typ. Fram till 35 års ålder innebar det egentligen att

  • inte äta för mycket godis, kakor, glass osv
  • äta enligt tallriksmodellen
  • undvika mättat fett
  • träna så hårt som möjligt

Detta innebar stora mängder pasta, bröd, müsli och potatis, samt en uppsjö av lågfettsprodukter. Och att jag tränade precis på gränsen till utmattning varje pass.  Från 25 års ålder körde jag på GI-metoden för att hålla ett jämnt blodsocker för maximal hälsa.

Jag upplevde mig som hälsosam, men det var nog mer tur i det genetiska lotteriet som gjorde att jag ändå var så pass frisk som jag var. Humörsvängningarna som kom när jag inte fick ett mellanmål var tredje timme var lite jobbiga, men det var ju bara att ta med sig lite extra proteinbars för säkerhets skull.

Nu kommer jag inte ihåg någon exakt vändpunkt för när jag började förstå att det jag trott vara normalt och hälsosamt egentligen inte var det, det var nog en gradvis påsmygande förståelse, som egentligen fortfarande pågår. Konceptet ”train low – race high” lät intressant, och jag tror det fick mig att börja läsa om LCHF och sedan grotta ner mig djupare och djupare i vad metabola sjukdomar är, och allt läskigt stora mängder socker och stärkelse ställer till med i kroppen.

Våren 2015, vid drygt 35 års ålder, började jag äta en relativt strikt LCHF, det gick liksom inte längre att blunda för den ohälsa som den kolhydratrika maten leder till. Själv hade jag ju klarat mig från övervikt och diabetes typ 2 osv, men vad kunde vänta runt hörnet? Hjärt-kärlsjukdomar? Alzheimers? Cancer?

Att äta stora mängder mättat fett var inga problem, och jag märkte typ omgående att jag slapp blodsockerdippar och höll mig mätt mycket längre. Av gammal vana fortsatte jag med mellanmål ganska länge, men märkte till sist att de inte längre behövdes.

Gällande träning började jag köra en hel del långa lugna pass, vilket hjälpte kroppen vänja sig vid att bränna fett istället för kolhydrater.

De hälsofördelar jag märkt sedan min kostomläggning är att

  • jag blivit morgonpigg
  • mitt träningssug blivit mycket större, jag vill ut och springa mest hela tiden
  • jag blir aldrig ordentligt sjuk längre, det stannar vid lite kliande i halsen eller likande
  • en ”kronisk inflammation” i örat helt försvunnit (efter 10 år med nödvändig daglig dos kortisonspray)
  • mitt blodtryck har sänkts drastiskt

När man som ”ofrälst” läser ovanstående är det lätt att rygga tillbaka och välja att inte tro på det ett dyft, och jag kan förstå det. Själv var jag helt övertygad om att min tidigare hälsoapproach med GI-metoden var helt rätt väg att gå. Jag byggde min person kring den kosten och såg den som det perfekta sättet att vårda mitt ”tempel”.

Jag trodde mig ha koll eftersom jag läst en massa positivt om stabilt blodsocker och att ständigt ha fulla energidepåer osv. Jag bar med stolthet på denna kost som jag lät lät bli en del av min personlighet. Det tog därför också ganska lång tid innan jag kunde luckra upp denna vanföreställning.

Betänk då hur svårt det måste vara för dagens läkare och dietister att bryta från den kostmodell de förmedlats under sin utbildning, och sedan byggt sina karriärer och yrkesstolthet på.

Men det måste trots allt göras, och ju förr desto bättre. Jag hoppas jag via bloggen kan vara ytterligare en röst som driver denna agenda och får sanningen att skina igenom bara lite snabbare.

Varför starta en blogg?

Jag har länge känt att jag vill förmedla något relaterat till min träning, livstil, kost och möjligen inställning till livet som sådant. Oklart har dock varit exakt vilket syfte detta skulle fylla. Bara en ego-boost genom att få prata om sig själv i positiva ordalag? Eller skulle jag kunna inspirera och hjälpa andra att hitta rätt i sina liv? Det senare låter ju mer vettigt egentligen, så det är med den attityden jag attackerar bloggandet. Får väl se om någon läser alls. Och om någon suger åt sig lite av den inspiration och kunskap jag hoppas förmedla.

Egentligen finns det ganska många personer i media som redan förmedlar olika delar av vad jag tycker och tänker, men jag tror mig kunna bidra med lite nya vinklingar på saker emellanåt, men även samla just de ämnen jag brinner för på ett och samma ställe. Så den som läser kan förhoppningsvis upptäcka nya intressanta områden de inte ens visste att de ville ha koll på.

Det jag framförallt hoppas uppnå genom att vara ännu en i mängden av förespråkare för att skippa kolhydrater i allmänhet, och socker i synnerhet, är att allt färre barn växer upp med fetma och metabol sjuklighet. Föräldrar har ett enormt ansvar för att bromsa den utveckling vi ser i världen just nu.

Det största bekymret är att folk i allmänhet tror att de vet lösningen på problemet, nämligen ”ät mindre och motionera mer”, eller ”kalorier in och kalorier ut”. Dessa uppfattningar är helt fel, även om de på ytan verkar så logiska och självklara. Att det inte fungerar så kan man med all önskvärd tydlighet se på dagens eskalerande fetmaepidemi. Men det förklarar såklart gemene man med att de som lider av fetma bara har dålig karaktär och få skylla sig själv.

Jag ser fram emot att presentera min syn på saken här i bloggen, och jag hoppas inspirera åtminstone någon att ifrågasätta det rådande kostparadigmet, och öppna upp ögonen för hur den mänskliga kroppen egentligen fungerar.