Ny blogg – Alternativperspektiv.se

Fettdriven.se kommer inte längre att publicera någonting. Istället kommer grundaren till sidan, Johan Persson, börja skriva på en nystartad blogg.

En del inlägg kommer att behandla samma ämnen som belysts på fettdriven.se, men tanken är att även beröra många fler områden där samhället och debatten verkar famla i mörker. Läs gärna mer om bloggen här. Eller varför inte läsa det första inlägget?

Följ gärna alternativperspektiv.se om du vill ta del av ett mer verklighetsförankrat och funktionellt narrativ som förhoppningsvis ger dig en djupare förståelse för utmaningarna vi står inför i dagens samhälle.

Logo AltP black background square

Fördjupande om kalorier…

Har fått en hel del mothugg på min förra artikel om kaloriräkningens meningslöshet. Främst är det från olika fitness- och träningsgrupper, där kaloriräkningen mer eller mindre är religion, så något annat var kanske inte att räkna med… Känns därför ganska bra att en av mina blogg-idoler, Martina Johansson, tar upp samma ämne någon dag senare.

Läs gärna länkarna nedan om ni är intresserade. Den andra delen är möjligen lite mer nyanserad än bilden jag målar upp, vilket såklart väl speglar hur komplicerat det är att identifiera samband mellan olika faktorer, och att alla har sina egna förutsättningar givet hormonell status.

https://martinajohansson.se/ar-inte-kalorier-helt-orimligt/

https://martinajohansson.se/orimliga-kalorier-del2/

 

Pastörisering av mjölk pajar hela grejen!

Jag håller för tillfället på att läsa Lars Berns klarsynta bok ”Den  metabola pandemin”, som innehåller en skrämmande mängd exempel på hur vi konsumenter blir blåsta på hälsa och välmående av en cynisk livsmedels- och läkemedelsindustri. Det finns sålunda många områden förutom det jag kommer beröra i detta inlägg; pastörisering av mjölk, som är värda att lyfta fram, och jag hoppas få tillfälle att göra det i framtida blogginlägg.

Sverige har valt att lagstifta EMOT försäljning av naturlig och obehandlad mjölk, som innehåller en uppsjö av naturliga och immunförsvarshöjande vitaminer, enzymer och goda bakterier. Lagstiftarna har sedan 1937 valt att gå livsmedelsindustrins ärende och göra det svårare för mindre gårdar att själva saluföra potentiellt högkvalitativa mjölkprodukter. Gårdar får sälja begränsade kvantiteter direkt till kunder, men i affärer är det en omöjlighet att få tag på.

Men det finns i mina ögon inga goda skäl till att det ska vara så!

I Sverige har vi världens förmodligen bästa regler kring djurhållning och hygien, så vi borde definitivt kunna erbjuda konsumenter naturlig opastöriserad mjölk. Och med tanke på vad som kommer ut på andra sidan denna process är det konstigt att det ens får säljas.

Livsmedelsverket, med sina täta kopplingar till livsmedelsindustrin, hävdar såklart att de gör befolkningen en tjänst genom att koka bort potentiella patogena bakterier. Dessa torde dock vara nästintill obefintliga i schysst producerad mjölk, och risken definitivt inte högre än för vilket annat livsmedel som helst som får säljas färskt; grönsaker, kött osv. Just smittorisken är förmodligen inte den största anledningen till att industrin vill ha kvar pastöriseringen; dels gynnar lagstiftningen stora leverantörer och ger dem en konkurrensfördel gentemot små gårdar som vill vara självständiga, och dels ökar processen hållbarheten lite, så att det blir lättare att distribuera mjölken långa sträckor utan att kylkedjan är helt intakt.

Vad är det då som händer när vår mjölk misshandlas vid höga temperaturer?

Först och främst skållas alla nyttiga bakterier ihjäl, så bidraget till vår tarmflora och immunförsvar blir negativt. Detsamma händer med i stort sett alla vitaminer som mjölken innehöll, och flertalet aminosyror ombildas till för människan mer otillgängliga former. Enzymet laktas, som hjälper tarmen att bryta ner laktos, försvinner också, vilket är det största skälet till att så många lider av laktosintolerans i vårt land. Ett annat enzym som förstörs är fosfatas, vilket är nödvändigt för att vi ska kunna lagra in kalcium i kroppen. Storkonsumenter av mjölk lider i större utsträckning av osteoporos än andra, just av denna anledning. Just enzymbristen belastar kroppen extra mycket, då den själv behöver framställa de enzymer som behövs för att bryta ner maten hjälpligt.

Industrin verkar i alla fall erkänna att nyttiga vitaminer förstörs i pastöriseringen, då de sett till att tillsätta syntetisk D-vitamin för att åtminstone rädda nyttigheten på pappret. Tyvärr har man i studier sett en koppling mellan detta icke naturliga D-vitamin och hjärtkärlsjukdom, så det verkar vara ett ordentligt slag i luften av industrin.

En ytterligare process som den största delen av mjölken genomgår är homogenisering, vilket som tur väl är inte är ur tvunget ur ett legalt perspektiv. Homogenisering innebär att de stora mjölkfettsmolekylerna pressas sönder till mindre, vilket resulterar i att mjölken inte skiktar sig. Alltså enkom för att konsumenten inte ska behöva skaka på sitt mjölkpaket. Problemet med detta är att dessa små fettpartiklar gärna fastnar på olämpliga ställen i lymf- och blodkärl, och man kan se en tydlig ökning av hjärtkärlsjukdomar i länder där homogenisering är vanlig.

Jag är uppvuxen på en bondgård där vi drack stora mängder opastöriserad mjölk från egna gården under hela min uppväxt. Jag vill inte tänka på hur jag påverkats om all den mjölken varit pastöriserad istället.

Den mjölk jag ger till mina barn idag kommer från en lokal gård som säljer direkt till konsumenter. DOCK är även denna mjölk pastöriserad av legala skäl, lågpastöriserad visserligen, men inte homogeniserad, så i alla fall så bra mjölk man någorlunda enkelt kan få tag på. Men med min nyvunna insikt i hälsoeffekterna av behandlad mjölk kommer jag göra en ansträngning för att hitta ett sätt att köpa RIKTIG mjölk. Naturlig och obehandlad, precis som det vi BORDE kunna köpa i affärerna med!

…om öroninflammationer

Drar igång temat med olika bekymmer som jag själv drabbats av relaterade till min kost och livsstil igen.

Nu tänkte jag avhandla alla de öroninflammationer jag drabbades av mycket tidigt i livet, och som inte slutade ställa till med besvär förrän jag som 35-åring kom till insikt och lade om min kost.

Jag var ett klassiskt ”öronbarn”, med oräkneliga örininflammationer redan som väldigt ung. De fortsatte under hela min barndom och som vuxen drabbades jag i stort sett varje år av en öroninflammation som behövde behandlas med antibiotika för att försvinna.

Vid 25 års ålder drog jag dessutom på mig en ”kronisk” inflammation i hörseltrumpeten, som krävde daglig medicinering med kortisonspray. Denna inflammation gick jag sedan runt med i 10 år, och enligt läkarna var det självklart att jag inte skulle bli av med den, utan jag skulle helt enkelt ställa mig in på att spruta kortison i näsan varje dag livet ut. Men även denna inflammation försvann när jag bytte kost.

Så vad berodde dessa positiva händelser på?

Att man lätt drabbas av olika inflammationer torde innebära att man har ett nedsatt immunförsvar, så uppenbarligen har min kostförändring påverkat mitt immunförsvar på ett mycket positivt sätt. Minimalt med socker och rikligt med naturligt fett verkar ha den effekten, vilket jag belyst i ett tidigare inlägg.

Att högt blodsocker i sig är mumma för allsköns bakterier i kroppen har jag känt till ett tag, men ett annat fenomen, som är starkt relaterat till blodsockernivån, verkar vara hur väl kroppens celler kan tillgodogöra sig det för immunförsvaret så viktiga C-vitaminet.

Det är nämligen så att glukos och C-vitamin består av väldigt snarlika molekyler, och därmed konkurrerar om samma plats inne i cellerna. Finns det mycket socker i blodet, tar sig en glukosmolekyl oftare in i cellen, som då inte kan fungera optimalt. Detta blir ytterst problematiskt för de vita blodkropparna, då de använder C-vitamin vid sin bekämpning av inflammationer i kroppen. Vita blodkroppar kan ta upp 20 gånger mer C-vitamin än vanliga celler, just för att deras behov är så stort.

Detta innebär i all enkelhet att de vita blodkropparna blir sämre på att oskadliggöra patogena bakterier och virus, som får en större chans att växa till sig och ställa till besvär!

Konkurrenssituationen leder oss in på ett annat intressant resonemang; nämligen att mängden C-vitamin man behöver få i sig via kosten är starkt korrelerad med hur mycket socker man får i sig. Äter man inget socker kan kroppen tillgodogöra sig nästintill all C-vitamin du får i dig. Dricker du till exempel ett glas apelsinjuice får du förmodligen endast användning av en bråkdel av den mängd C-vitamin som juicen innehåller. Det är därför som många naturfolk, och nutida karnivorer, kan leva på en diet baserad enkom på animalisk föda (som faktiskt innehåller en del C-vitamin). Det finns helt enkelt inget socker som konkurrerar med C-vitaminet när det ska in i cellerna.

Det hade ju varit smäckert om vi människor kunde syntetisera C-vitamin i den egna kroppen, precis som många djur kan… Då hade vi nog haft ett mycket bättre rustat immunförsvar, hur illa vi än skötte kosten. Men det finns säkert någon bra evolutionell förklaring till detta; någon annan fördel detta förde med sig. Vi får helt enkelt gilla läget och smaska i oss broccoli, spenat och andra grönsaker, men möjligen inte lita på att frukt (och framförallt inte fruktjuice) ger oss det bästa tänkbara utbytet.

C-vitamin verkar även kunna spela en viktig roll för att förebygga och läka hjärt-kärlproblem, olika cancerformer och andra metabola besvär!

Får kanske anledning att fördjupa mig i detta vid ett framtida blogginlägg, men kan för tillfället nöja mig med att konstatera att mina öroninflammationer förmodligen varit en följd av en hög glykemisk last. Välling, potatis, bröd, godis osv har högst sannolikt bidragit till att försvaga mitt immunförsvar…

Factfulness missar tråkiga trender

I somras läste jag Hans Roslings mycket intressanta bok, Factfulness, om läget i världen, och att i stort sett allting blir bättre och att vi har fog för att vara väldigt optimistiska angående framtiden. Framförallt motbevisar han en massa gamla ”sanningar” som att fattigdom är ett växande problem, att bara en liten del av världens befolkning har tillgång till sjukvård och att djur utrotas till höger och vänster. Med belysande diagram visar han att i stort sett alla världens länder håller på att klättra upp för levnadsstandardstegen som han definierar som Nivå 1, 2, 3 och 4, där Nivå 4 är i-länder som USA, Sverige, Tyskland osv; länder med sociala skyddsnät där vi har råd att äta vad vi vill och åka på semester.

Alla världens länder har börjat på Nivå 1, och de länder vi idag känner som typiska i-länder har egentligen bara nått fram till Nivå 4 tidigare än de andra. De länder som klättrar på stegen idag gör det ofta mycket snabbare än vad som var möjligt tidigare.

Enligt Rosling torde det bara vara en tidsfråga innan hela världens befolkning åtnjuter det potentiella ”lyx” det innebär att leva på Nivå 4.

Gott så, men det Rosling i min mening missar i sina diagram är den utveckling som blivit märkbar på befolkningsnivå först under de senaste åren; den lavinartade ökningen av metabol sjuklighet som skoningslöst sprider sig i de länder som anammar den livsstil som man främst förknippar med i-länderna på Nivå 4.

Metabolt-Syndrom

I Roslings diagram korrelerar klättringen på nivåstegen med ökad livslängd, vilket också verkar rimligt med bättre hygien, färre barn som dör i ung ålder, sjukvård och sociala skyddsnät. Problemet är bara att denna kurva håller på att vända i de länder som befunnit sig längst på Nivå 4.

I USA har den beräknade livslängden sjunkit sedan 2015, så att barn som föds idag kan räkna med att leva kortare liv än sina föräldrar. Många andra länder är på väg åt samma håll, med livslängdskurvor som planar ut i takt med att hjärtsjukdom, cancer, stroke, Alzheimers, diabetes och andra livsstilsrelaterade sjukdomar ökar.

Min förhoppning är att många länder hinner vända på denna utveckling innan kurvan vänder neråt, men tyvärr talar inte så mycket för det. Synen på hälsa är i dagsläget helt fel. Med fokus på att medicinera bort symptom istället för att bota med bättre livsstil når man ingenstans. Det är friskvård och livsstilsförändringar man borde satsa på.

Länder som ännu inte nått upp till Nivå 4 är inte heller de opåverkade av den metabola pandemin. De klättrande jättarna Indien och Kina har inte varit sena att anamma den västerländska livsstilen, och ökningen av fetma och diabetes typ 2 i dessa länder är en bra indikation på att ”lyxproblemen” även kan sprida sig redan innan länderna når Nivå 4. Genomslaget på beräknad livslängd i dessa länder kompenseras möjligen än så länge av andra fördelar med en bättre ekonomisk situation.

För att känna mig lika trygg som Rosling med att världen blir en bättre och bättre plats att leva på i framtiden skulle jag gärna se en bättre trend än att folk äter sig sjuka och dör tidigare än sina förfäder. Tyvärr är problematiken komplex, och valen människor gör påverkas i allra högsta grad av de ekonomiska musklerna hos livsmedelsindustrin och läkemedelsbolagen. Min förhoppning är att fler och fler börjar se igenom deras lömska uppsåt. Jag ser fram emot att läsa Lars Berns nya bok ”Den metabola pandemin”, där han lär göra slarvsylta av ”Big Food” och ”Big Pharma”…

 

 

Att förebygga cancer?!

Idag räknar man med att över 30% av svenskarna kommer att drabbas av cancer under sin livstid. Detta är en fördubbling sedan 1970-talet, men kollar man riktigt långt tillbaka finner man att cancer var något väldigt ovanligt. Något i vår moderna livsstil har alltså haft en extremt negativ påverkan på motståndskraften mot cancer.

Folk blir lätt väldigt skeptiska när de hör att man kan äta sig fri från cancer, men mycket pekar mot att det faktiskt ligger till på det sättet. Det låter ju för otroligt för att kunna stämma; andelen människor i västvärlden som insjuknar i cancer ökar ju för varje år som går. Lösningen kan ju omöjligt vara så enkel! Eller?

År 1931 gick nobelpriset i medicin till Dr. Otto Warburg för sin kartläggning av cancercellernas metabolism. Han hade funnit att man kan svälta cancerceller genom att sänka blodsockernivåerna. Cancerceller använder i stort sett uteslutande glukos i sin metabolism; upp till 35 gånger mer än vanliga celler. Medan vanliga celler istället kan använda sig av ketoner (energi från fett), är cancerceller helt beroende av glukos för att växa.

I västvärlden pågår som sagt en hemsk utveckling, där allt fler drabbas av cancer varje år. Utvecklingen följer tydligt samma dystra riktning som de andra typiska metabola sjukdomarna; hjärt-kärkramp, fetma, diabetes typ 2 och så vidare. Det är ju därför inte så svårt att göra kopplingen att de alla beror på samma sak; den västerländska kosten.

På 1930-talet reste den kanadensiske tandläkaren Weston Price runt bland olika urbefolkningar i världen och undersökte deras hälsotillstånd. Han förvånades över den goda hälsan, och den totala avsaknaden av de traditionella västerländska sjukdomarna. Människor som inte levt i den civiliserade världen, och aldrig sett en tandborste, hade perfekta vita tänder och åkommor som hjärt-kärlkramp, cancer och diabetes var helt okända. Price kunde, genom att studera de urinvånare som flyttat in till städerna, även konstatera att deras hälsa försämrades av detta, och att de då hade lika hög risk som den övriga befolkningen att drabbas av de metabola sjukdomarna.

Man kan ur detta uttyda att kopplingen mellan exempelvis cancer och livsstil är mycket större än en eventuell genetisk fallenhet. Och därigenom även något vi relativt enkelt kan påverka till det bättre!

Genom att minimera intaget av socker och stärkelse kan man drastisk minska risken för att utveckla cancer. De cellmutationer som skulle kunna växa sig stora och bli tumörer får aldrig chansen att omsätta glukos i den omfattning de skulle behöva.

Så varför basunerar inte livsmedelsverket och sjukvården ut denna information till alla medborgare? Varför börjar cancerpreventionen först när man redan drabbats av cancer?

När cancern redan haft möjlighet att växa till sig minskar ju chanserna att bli frisk dramatiskt. Det finns dock många studier som även visar att om man drastiskt sänker sitt intag av socker och stärkelse under behandlingen så har man en mycket större chans att bli frisk. Fortsätter man äta en lågkolhydratkost efter avslutad behandling har man även en minskad risk att cancern ska komma tillbaka. Men inget av detta förespråkas i normalfallet. Varför?

Cancervården verkar helt och hållet snöat in på konceptet att upptäcka cancer, och sedan behandla cancer. Gärna med livslång medicinering och en lagom hög risk för återfall.  Inte som det borde vara – fokus på att förebygga cancer genom hälsosamma kostråd. 

Anledningen till detta är fruktansvärt nog att det finns så sjukt mycket pengar att tjäna på att behandla cancerpatienter. De företag som utvecklar utrustning och läkemedel har dessutom råd att genom lobbyverksamhet cyniskt påverka hur forskningsanslag fördelas och hur exempelvis läkarutbildningar ska utformas.

Inget företag kan tjäna lika stora pengar på att ge råd om en kost (ej patenterbart) som hindrar folk från att insjukna i cancer, men för vårt samhälle, och alla individer i det, hade vinsterna varit enorma.

Jag hoppas innerligen att vi en dag når dit.

Dock förbluffas man av att Otto Warburgs forskning och Weston Prices redogörelser kunnat glömmas bort. Ibland känns det som att vårdapparaten har bestämt sig för att folk minsann ska kunna få unna sig en kanelbulle och några kakor varje dag utan att få dåligt samvete, trots att det kan få allvarliga konsekvenser på sikt. Bättre vore om de istället informerade om riskerna, så att folk själva fick fatta det beslutet.

Jag tror att de flesta skulle välja att skippa snabbmakaronerna och lösgodiset om de visste att den typen av mat faktiskt riskerar att göda eventuella cancerceller i kroppen.

Jag vill med detta inlägg såklart inte skuldbelägga de som drabbats av cancer när de ätit den mat som myndigheterna förordar, men förmodligen känns det som ett hårt slag att det är något man kunde ha skyddat sig mot i ännu högre utsträckning. De flesta som arbetar med cancerpatienter har heller inte koll på detta, och de försöker säkert bara göra så gott de kan. De är lika lurade som alla andra.

Och bara för att förtydliga: Helt säker kan man ju aldrig vara i dagens samhälle, andra faktorer kan ju också spela in såklart; utsläpp, gift, strålning och så vidare. Men genom att anamma den kost som människan anpassats till genom miljontals års evolution minimerar man i alla fall risken att cancerceller kan växa till sig och hota din hälsa.

 

Avslutar med ett par tips om relaterad läsning:

http://fof.se/tidning/2012/3/tumorens-enorma-sockersug

http://evalotta.info/socker-och-starkelse-goder-cancer/

 

 

 

 

Optimera hälsa

Min teori är ju som sagt att blodsockernivåerna spelar en väldigt stor roll för hälsan, men det finns såklart också andra faktorer som påverkar. Man hade ju kunnat hoppas att den västerländska kosten, förvisso med lite väl mycket kolhydrater och socker, i övrigt ändå innehöll tillräckligt med de essentiella vitaminer, mineraler, amino- och fettsýror som kroppen behöver. Men tyvärr är så inte fallet, och jag skulle gärna pusha för i alla fall två ämnen man borde hålla koll på för att hjälpa sitt immunförsvar på traven; omega-3 och D-vitamin.

Gällande omega-3 är det framförallt förhållandet mellan omega-3 och omega-6 man bör hålla koll på. Omega-6 är inflammerande och omega-3 är inflammationsdämpande. Det ser ut som att ett optimalt förhållande är 1:1, medan vi med den moderna processade kosten ofta hamnar på 15:1 (!) i omega-6 favör. Att äta något som blivit friterat i solrosolja (kvot 562:1) är egentligen rent skadligt för immunförsvaret. Ät istället fet fisk och kött från gräsbetande djur, eller safea med omega-3-kapslar om du är osäker.

Vad D-vitamin anbelangar så har det en enormt viktig roll i immunförsvaret, men tyvärr verkar det idag vara väldigt vanligt med D-vitaminbrist i kroppen. Detta är till viss del en kostrelaterad brist, men det som behövs mest är egentligen mer tid utomhus när solen skiner som mest. Och då utan solfaktor. Är man ute i solen varje dag vänjer man sig vid den och bränner sig inte. Tvingas man dock sitta inne på sitt kontor och möter solen först framåt semestern är man inte lika väl rustad. Man blaskar på solskyddsfaktor för att inte bränna sig men får då såklart inte i sig något D-vitamin heller. Så kontorsnissar gör nog bäst i att äta en väldig massa fet fisk eller ägg. Cirka 350 gram fisk eller 35 ägg behövs för dagsbehovet, så mer rimligt är kanske då att ta ett D-vitaminpiller.

Ett sista tips för att maximera hälsan är att inte vara rädd för att ersätta kolhydraterna med fett, och då naturligt sådant. Inga margariner eller ennat industriprocessat skräp med transfetter, utan håll dig till det som finns tillgängligt naturligt; smör, kallpresad kokosolja och olivolja och fettranden på köttbiten för att nämna några exempel. Gör du detta balanserar du blodsockret på en lägre nivå och kroppen behöver inte längre proppa in någon onödig energi i fettcellerna för att rädda dig. Bloggen heter ju inte fettdriven utan anledning.