Det försvunna ölintresset

Long time no see, eller no blogg kanske. Har fokuserat på familj, träning och att plöja teveserier och böcker över julen och i början av året. Kände nog även att jag berört de flesta av de ämnen/tankesätt jag vill förmedla i bloggen, så hade inte ”behovet” att skriva av mig. Nu är det ju inte så att man inte kan attackera dessa ämnen från helt andra vinklar och möjligen få nya personer att bli intresserade av en kost rik på naturligt fett och mycket grönsaker. Och nu börjar blogglusten och viljan att inspirera till positiva livsstilsval återkomma. Mitt ämne för dagen berör hur en kostomläggning möjligen kan påverka ens smaksinnen och vad man blir sugen eller osugen på.

För egen del har jag märkt att de flesta sötsaker man äter är alldeles för söta nuförtiden. När man i vanliga fall äter minimalt med socker vänjer man sig ganska enkelt vid en mycket lägre nivå av sötma. Nuförtiden tycker jag t ex att 70-procentig choklad är alldeles för söt; det är typ 90+ som gäller. ”Vanligt godis” lockar inte alls längre. Det krävdes inte ett uns självdisciplin för att skippa allt julgodis (läs: vanligt plockgodis) som bjöds på kontoret innan julen. Tidigare år har jag alltid fallit dit i viss omfattning.

Visst, blev en hel del ”Rocky Road” gjord på mörk choklad hemma hos mina föräldrar under julen, men min strävan har aldrig varit att kunna stå emot sånt jag njuter av.

Att mindre socker skulle leda till att man föredrar mat med mindre söt smak låter ju inte så oväntat egentligen, men det verkar handla om mycket mer än så.

En av de böcker jag läst under julhelgen heter ”Charmen med tarmen”, och den skänker möjligen lite visdom kring hur ens smakpreferenser kan ändras. Det verkar nämligen som att dina tarmbakterier påverkar vad du är sugen på. Får de bakterier som älskar socker växa sig starkast, så kommer de även påverka din hjärna att vilja ha mer socker senare.

Detta kan säkert vara en delförklaring till varför man kan börja tycka om mat som man tidigare inte gillat. Provar man den några gånger är det ofta så att man till sist får ett sug efter den. Att bakterier som gillar en viss typ av mat blir fler och kan göra sin röst hörd i konkurrens med alla andra bakterier i tarmen.

För min del började jag tänka i de banorna när jag märkte att jag kunde äta vispad grädde utan att få massa gaser i magen. Det har annars varit fallet under min 35 första levnadsår, men sedan jag introducerade en lågkolhydratskost gick det helt plötsligt prima. Vet inte om mina tidigare sockerälskande bakterier orsakat problemen jag haft med grädde, men något positivt verkar hänt med balansen i tarmfloran.

Kanske är det så att de goda bakterierna har fått chans att ta över. De som gillar surkål, oliver och annan fermenterad mat. Något som tyder på det kan vara att jag sedan ett par år tillbaka även  tycker om oliver, vilket jag tidigare haft ganska svårt för. Nu vräker jag gladeligen i mig stora mängder.

Det som dock märkts allra tydligast är att jag tappat allt det intresse jag tidigare haft för öl. Jag blev ölnörd för ungefär 6 år sedan, började komponera egna recept och brygga egen öl. Drack alla nya sorter jag kunde komma över, ju mer humle desto bättre. Gjorde mig känd som en ölexpert i min bekantskapskrets och fick ofta presenter i form av nya udda ölmärken med spännande smaker.

Intressset för ölsmakerna började dala samtidigt som jag började med lågkolhydratkosten, men jag fortsatte dricka öl av gammal vana, dock utan samma njutning som förr. Så jag minskade successivt på mängden öl i glasen, och började smutta mig igenom grabbkvällar på krogen. Har man tidigare varit en ölnörd är det definitivt något ens bekantskapskrets börjar anmärka på…

Nu börjar jag misstänka att även detta är något som mina tarmbakterier är med och påverkar. De sockerälskande bakterier jag tidigare närde så väl med pasta och lösgodis var förmodligen samma som älskade malten i ölen.

Visst kan en klunk öl fortfarande vara gott, men jag blir snabbt ”mätt” på smaken och kvar står den halvfulla flaskan…

Nu verkar tarmbakterierna bestämt sig för att jag ska gilla rödvin istället. Har dock inte närmat mig samma nördnivå där som med ölen. Nördar ner mig i matlagning istället, känns som ett ganska bra val.

2013-09-05-18-18-59
Några av mina hembrygder…

Kostfonden – ett ljus i mörkret?

Ett jätteproblem för forskningen idag är dess ofta starka koppling till olika ekonomiska intressen. Inom hälsosektorn är det de två giganterna Big Food och Big Pharma som sitter på de största pengasäckarna. Man kunde ju hoppas att de genom sina stora resurser såg en möjlighet att göra något gott; att stödja forskning som kan leda till en bättre folkhälsa.

Det finns dock inga sådana tendenser att skönja. Den forskning som bedrivs inom livsmedelssektorn är främst utformad för att fria socker och kolhydrater från rollen som syndabock i den skenande fetmaepidemin, eller att tillskriva positiva egenskaper till billiga substitut till naturliga produkter; att processade vegetabiliska oljor och margarin är bättre än smör och kallpressad olivolja och kokosfett t ex.

Jag har tidigare skrivit om hur man lyckas få fram tolkningar av resultat som kan pushas ut till allmänheten via de lättlurade MSM (Mainstream Media). Tyvärr är även många som läser om studierna inte särskilt insatta eller ens källkritiska, vilket innebär att det som står i tidningen lätt blir ”sanningen”. Och vilken lättnad att få veta att läsk kan ingå i en hälsosam diet! Typ.

Vad gäller läkemedelsindustrin så säger det ju sig självt att de fokuserar på just läkemedel. Hippokrates gamla devis ”Låt maten vara din medicin, och låt medicinen vara din mat” är tyvärr svår att tjäna enorma summor pengar på. Kost är svår att patentera (även om somliga företag gjort just detta med GMO-grödor som de vill tvinga lantbrukare att producera).

I Big Pharmas forskning fokuseras väldigt ensidigt på att behandla symptom på sjukdomar. Ambitionsnivån för att faktiskt läka patienten, eller att förebygga sjukdom med bra livsstilsråd är obefintlig. Man tjänar ju inga pengar på friska patienter. Denna cyniska och känslokalla inställning till människors hälsa leder till stora intäkter; patienter sätts på livslång medicinering för att undertrycka symptomen på sjukdomen de har, alternativt på förebyggande medicinering för att låtsas sänka risken för hjärt-kärlsjukdomar enligt ovetenskapligt utvalda markörer (som statinbehandling mot högt kolesterol t ex).

Man kan ju fråga sig varför statliga anslag till forskning inte utgör en motpol till företagens intressen; det skulle ju gynna samhället på alla plan om folk helt plötsligt var friskare och inte behövde sjukskriva sig stup i kvarten. Men vi ser inte detta, och det kan vi nog tacka företagens välavlönade lobbyister för. De har nästlat sig in i de finaste rummen, och politiker har svårt att säga nej till de erbjudanden om flashiga styrelseposter och liknande som erbjuds i utbyte mot att titta åt sidan.

Det som nu behövs är oberoende och gedigen forskning inom hälsa, utan fokus på att hitta patenterbara preparat eller att frikänna billiga matsubstitut. Att forska i Hippokrates anda låter som en bra början; människan har levt utan de moderna livsstilssjukdomarna under miljontals år, förmodligen på grund av att vi ätit en kost som vi är anpassade till.

Det är dags att sätta ner foten och ge forskarna de resurser som behövs för att kunna ge tydliga besked om vad vi människor mår bra av att äta. När detta sedan blir mer och mer accepterat kommer förhoppningsvis både marknad och politiker att bli tvungna att ändra sig. Det är en lång process, men jag tror att vi i alla fall kan hjälpa den på traven.

Jag själv har blivit månadsgivare till Kostfonden. Kostfonden samlar in resurser till vetenskapliga studier som undersöker kostens effekter på hälsan och vilka eventuella biverkningar en kostomläggning kan ge. Jag tycker definitivt du ska kolla in deras hemsida och gärna skänka en slant.

Se det kanske som din julklapp till mänskligheten.

(Vill bara tillägga att jag inte är sponsrad att skriva positivt om Kostfonden, jag tror bara på det de gör.)

 

Den fantastiska fastan

Att ett högt blodsocker är ohälsosamt har jag poängterat ett flertal ggr hittills i tidigare inlägg, så rimligen borde summan av kardemumman vara att ett lågt blodsocker är hälsosamt. Hur ser man då till att hålla ett lågt blodsocker under lång tid? Jo, man fastar såklart.

Att fasta är förmodligen det bästa sättet att få kroppen att reparera sig själv. Vid brist på glukos och aminosyror stimuleras gamla celler att reparera sig själva i en process som kallas autofagi. Dessutom stimulerar fasta kroppens tillväxthormon, så att nya celler kan bildas, och muskler får en extra chans att växa.

Du tränar även upp kroppens förmåga att förbränna fett effektivt, speciellt om du även tränar under fastan.

Det där sista tyckte jag lät hur konstigt som helst innan jag började med lågkolhydratkost. Man måste ju ha en massa snabba kolhydrater för att först orka träna, och sen en extra laddning efter passet för att musklerna inte ska brytas ner! En klassisk myt såklart, det är inget som helst problem att muskler skulle försvinna bara för att du fastar ett tag. Och man orkar med alla möjliga typer av pass, även tuffa intervaller!

Första gången jag fastade 24 timmar åt jag på kvällen dagen innan, sedan fastade jag till kvällen dagen efter. På förmiddagen var jag lite hungrig i någon timme, men sen var det inga problem att klara sig till kvällsmaten. Efter det har jag aldrig varit särskilt hungrig under fastan, utan generellt känner jag mig piggare i sinnet och lättare i steget, nästan som att jag svävar fram.

Jag började snabbt lägga in träningspass under mina fastor, som jag  gjorde en dag varje vecka. Träningen var oftast ett löppass på 9km till jobbet på morgonen, och sedan tillbaka på eftermiddagen. Mitt gamla jag hade svindlat vid tanken att springa 18 km utan att äta någonting för att stoppa muskelnedbrytningen! Bra att vara öppen för nya idéer och inte fastna i gamla tankesätt!

Jag tror dessa korttidsfastor är en bra ”detox” för kroppen. Man ser till att inte ge inflammationer i kroppen näring under en hel dag, så immunförsvaret får en ordentlig boost.

Har man problem med övervikt, eller andra metabola sjukdomar, är fasta förmodligen det effektivaste sättet att läka sig själv. Man kanske då inte ska nöja sig med någon enstaka 24-timmarsfasta då och då, utan köra längre perioder utan mat. Kolla gärna in följande länk. Under längre fastor kommer kroppen hamna i ketos, vilket innebär att all energi som förbränns i kroppen kommer från fett. Blodsockret är lågt, och inflammatoriska tillstånd (typ alla metabola sjukdomar) har en fantastisk möjlighet att självläka.

Men långa fastor, är det inte farligt?! Riskerar man inte att svälta?

Kort svar: En smal människa har säkert minst 70 000 kcal kalorier lagrade i kroppsfettet, en överviktig människa förmodligen flera 100 000 kcal. Detta skulle räcka VÄLDIGT länge, bara man ser till att dricka ordentligt. För fastor upp till 5 dagar verkar det inte finnas något behov av att äta några tillskott av vitaminer eller mineraler heller, men för längre fastor kan man möjligen fundera på detta. Har ingen erfarenhet av detta själv dock.

Och så till sist: Jo, såklart att fasta fungerar för att tappa vikt, men är det inte samma princip som att bara äta med kaloriunderskott?

Många verkar tro att fasta får kroppen att gå in i ett svältläge, där ämnesomsättningen går ner, och kroppen börjar bränna muskler för att överleva. Detta är så långt från sanningen man kan komma. Det vore ytterst korkat av naturen att sänka ämnesomsättningen i ett läge när man behöver mobilisera sig extra för att kunna fälla ett byte, så självklart ser kroppen till att använda sig av det lagrade fett som finns tillgängligt. Man har till och med sett att ämnesomsättningen ofta verkar gå upp under fasta.

Det helt motsatta sker när man försöker sig på att begränsa kaloriintaget. När man kontinuerligt äter den klassiska lågfettskosten, även i små kvantiteter, så hamnar kroppen aldrig i ett fettförbränningsläge. Insulin utsöndras i kroppen, och detta ger cellerna i kroppen signalen att de ska lagra in energi – inte förbränna den! Kroppens svar blir att sänka ämnesomsättningen så att den matchar den tillförda energin. Detta är bara möjligt ner till en viss nivå såklart, det är därför kalorirestriktion ändå fungerar för att tappa vikt.

Ett jäkligt jobbigt sätt att tappa vikt dock. Med detta upplägg kommer blodsockret pendla mellan högt och lågt och du kommer vara hungrig mest hela tiden. Det är detta som är skälet till att det inte fungerar att begränsa kaloriintaget på lång sikt; vem orkar gå runt och vara hungrig hela livet?

Och det där om att kroppen skulle bryta ner muskler under fastan är som sagt helt fel. Människan behöver musklerna för att kunna fälla det där bytet, och fokuserar därför fullt på fettet som energikälla. Att kroppen skulle börja bryta ner muskler för att få energi är endast en ren överlevnadsåtgärd som används när fettreserverna börjar sina. Vid runt 4% kroppsfett finns det inte längre möjlighet för kroppen att använda endast fett som bränsle, men detta är inte något de flesta av oss behöver oroa sig för…

Vill ni läsa på mer om fasta och de enorma hälsofördelarna rekommenderar jag att ni tar en titt på nedan länkar; 12 lärorika inlägg om fasta. Helt valfritt, annars hoppas jag min introduktion till fasta fått dig inspirerad att prova själv!

https://intensivedietarymanagement.com/fasting-a-history-part-i/

https://intensivedietarymanagement.com/fasting-physiology-part-ii/

https://intensivedietarymanagement.com/fasting-and-growth-hormone-physiology-part-3/

https://intensivedietarymanagement.com/fasting-and-lipolysis-part-4/

https://intensivedietarymanagement.com/fasting-myths-part-5/

https://intensivedietarymanagement.com/fasting-regimens-part-6/

https://intensivedietarymanagement.com/longer-fasting-regimens-part-7/

https://intensivedietarymanagement.com/the-ancient-secret-of-weight-loss-fasting-part-8/

https://intensivedietarymanagement.com/caloric-reduction-vs-fasting-part-9/

https://intensivedietarymanagement.com/women-and-fasting-part-10/

https://intensivedietarymanagement.com/feasts-and-fasts-the-cycle-of-life-fasting-part-11/

https://intensivedietarymanagement.com/why-cant-i-lose-weight-htlw-12/

 

P.S. Du behöver såklart få i dig vätska under dina fastor; vatten, kaffe och te är alla lämpliga alternativ.

Att förebygga cancer?!

Idag räknar man med att över 30% av svenskarna kommer att drabbas av cancer under sin livstid. Detta är en fördubbling sedan 1970-talet, men kollar man riktigt långt tillbaka finner man att cancer var något väldigt ovanligt. Något i vår moderna livsstil har alltså haft en extremt negativ påverkan på motståndskraften mot cancer.

Folk blir lätt väldigt skeptiska när de hör att man kan äta sig fri från cancer, men mycket pekar mot att det faktiskt ligger till på det sättet. Det låter ju för otroligt för att kunna stämma; andelen människor i västvärlden som insjuknar i cancer ökar ju för varje år som går. Lösningen kan ju omöjligt vara så enkel! Eller?

År 1931 gick nobelpriset i medicin till Dr. Otto Warburg för sin kartläggning av cancercellernas metabolism. Han hade funnit att man kan svälta cancerceller genom att sänka blodsockernivåerna. Cancerceller använder i stort sett uteslutande glukos i sin metabolism; upp till 35 gånger mer än vanliga celler. Medan vanliga celler istället kan använda sig av ketoner (energi från fett), är cancerceller helt beroende av glukos för att växa.

I västvärlden pågår som sagt en hemsk utveckling, där allt fler drabbas av cancer varje år. Utvecklingen följer tydligt samma dystra riktning som de andra typiska metabola sjukdomarna; hjärt-kärkramp, fetma, diabetes typ 2 och så vidare. Det är ju därför inte så svårt att göra kopplingen att de alla beror på samma sak; den västerländska kosten.

På 1930-talet reste den kanadensiske tandläkaren Weston Price runt bland olika urbefolkningar i världen och undersökte deras hälsotillstånd. Han förvånades över den goda hälsan, och den totala avsaknaden av de traditionella västerländska sjukdomarna. Människor som inte levt i den civiliserade världen, och aldrig sett en tandborste, hade perfekta vita tänder och åkommor som hjärt-kärlkramp, cancer och diabetes var helt okända. Price kunde, genom att studera de urinvånare som flyttat in till städerna, även konstatera att deras hälsa försämrades av detta, och att de då hade lika hög risk som den övriga befolkningen att drabbas av de metabola sjukdomarna.

Man kan ur detta uttyda att kopplingen mellan exempelvis cancer och livsstil är mycket större än en eventuell genetisk fallenhet. Och därigenom även något vi relativt enkelt kan påverka till det bättre!

Genom att minimera intaget av socker och stärkelse kan man drastisk minska risken för att utveckla cancer. De cellmutationer som skulle kunna växa sig stora och bli tumörer får aldrig chansen att omsätta glukos i den omfattning de skulle behöva.

Så varför basunerar inte livsmedelsverket och sjukvården ut denna information till alla medborgare? Varför börjar cancerpreventionen först när man redan drabbats av cancer?

När cancern redan haft möjlighet att växa till sig minskar ju chanserna att bli frisk dramatiskt. Det finns dock många studier som även visar att om man drastiskt sänker sitt intag av socker och stärkelse under behandlingen så har man en mycket större chans att bli frisk. Fortsätter man äta en lågkolhydratkost efter avslutad behandling har man även en minskad risk att cancern ska komma tillbaka. Men inget av detta förespråkas i normalfallet. Varför?

Cancervården verkar helt och hållet snöat in på konceptet att upptäcka cancer, och sedan behandla cancer. Gärna med livslång medicinering och en lagom hög risk för återfall.  Inte som det borde vara – fokus på att förebygga cancer genom hälsosamma kostråd. 

Anledningen till detta är fruktansvärt nog att det finns så sjukt mycket pengar att tjäna på att behandla cancerpatienter. De företag som utvecklar utrustning och läkemedel har dessutom råd att genom lobbyverksamhet cyniskt påverka hur forskningsanslag fördelas och hur exempelvis läkarutbildningar ska utformas.

Inget företag kan tjäna lika stora pengar på att ge råd om en kost (ej patenterbart) som hindrar folk från att insjukna i cancer, men för vårt samhälle, och alla individer i det, hade vinsterna varit enorma.

Jag hoppas innerligen att vi en dag når dit.

Dock förbluffas man av att Otto Warburgs forskning och Weston Prices redogörelser kunnat glömmas bort. Ibland känns det som att vårdapparaten har bestämt sig för att folk minsann ska kunna få unna sig en kanelbulle och några kakor varje dag utan att få dåligt samvete, trots att det kan få allvarliga konsekvenser på sikt. Bättre vore om de istället informerade om riskerna, så att folk själva fick fatta det beslutet.

Jag tror att de flesta skulle välja att skippa snabbmakaronerna och lösgodiset om de visste att den typen av mat faktiskt riskerar att göda eventuella cancerceller i kroppen.

Jag vill med detta inlägg såklart inte skuldbelägga de som drabbats av cancer när de ätit den mat som myndigheterna förordar, men förmodligen känns det som ett hårt slag att det är något man kunde ha skyddat sig mot i ännu högre utsträckning. De flesta som arbetar med cancerpatienter har heller inte koll på detta, och de försöker säkert bara göra så gott de kan. De är lika lurade som alla andra.

Och bara för att förtydliga: Helt säker kan man ju aldrig vara i dagens samhälle, andra faktorer kan ju också spela in såklart; utsläpp, gift, strålning och så vidare. Men genom att anamma den kost som människan anpassats till genom miljontals års evolution minimerar man i alla fall risken att cancerceller kan växa till sig och hota din hälsa.

 

Avslutar med ett par tips om relaterad läsning:

http://fof.se/tidning/2012/3/tumorens-enorma-sockersug

http://evalotta.info/socker-och-starkelse-goder-cancer/

 

 

 

 

Mysjogga dig till ett starkare hjärta

Dags att återigen krypa till korset och erkänna att jag haft svårt att överge ett klassiskt paradigm; nämligen att ju hårdare man tränar desto bättre kondition får man.

Det låter ju alldeles för självklart för att inte stämma, men faktum är att jag nu fått för mig att testa en helt ny approach i min egen konditionsträning. Jag ligger på en nivå långt under de bästa motionärerna, och har ingen ambition att vinna några av de motionstävlingar jag ställer upp i, men visst springer jag lite rundor på tid emellanåt för att få en koll på statusen.

Den största ambitionen jag har med löpningen är egentligen att kunna gå ut och springa i naturen, njuta av utsikten och känna lugnet i lägga sig i själen. Men ju fortare man kan springa utan att bli trött, desto mer njuter man. Det finns en enorm mental kraft att hämta från att bara studsa uppför en brant skogsstig utan att behöva sakta in och återhämta sig efteråt. Det är främst detta som driver mig att jobba på konditionen på olika sätt.

Mitt sätt har tidigare varit att köra långa och medellånga löprundor precis på gränsen för vad jag orkar, sen några intervaller här och där för att öka V02-max.

Jag har ju sedan länge vetat att man inte behöver köra stenhårt på långpassen, så jag har haft ambitionen att springa långsamt. Men så blir man taggad och trycker man på uppför en backe, blir ordentligt andfådd, saktar ner ett tag, för att sedan glömma bort sig och köra på i 80-85% av maxpuls i alla fall. Jobbigt, men härligt när man kommer fram och har lyckats hålla distansen ut.

Jag har alltid trott att, visst, man kan springa långsamt och få en bra effekt, men effekten blir ju minst lika bra om man springer fort. Nackdelen skulle enligt mig bara varit en högre skaderisk, men känner man sig frisk så varför inte dra på liksom!?

Men vad skulle bli bättre om jag bara sprang lugnt och behagligt på långpassen?

Jo, jag har via en artikel i Runner’s World, i en intervju med triatlonlegendaren Mark Allen, förstått att lugn träning ger hjärtat mycket bättre förutsättningar för att utvecklas. Man stressar inte kroppen med en massa annan nedbrytning och överdriven mjölksyrabildning, utan kroppen kan fokusera på att bygga upp endast hjärtat efter passet. Detta torde ge väldigt bra förutsättningar för ett starkt hjärta.

I podden Prestera Mera hörde jag sedan biomedicinarna Simon och Tommy konstatera att hjärtat har sin största slagvolym ungefär vid den dubbla vilopulsen. För en någorlunda tränad person är detta inte en särskilt hög puls. Det innebär alltså att hjärtat tränar som hårdast vid låg intensitet, då det pumpar som mest blod vid varje slag. Ökar man pulsen minskar slagvolymen faktiskt som jag förstod det. Jag tar mig friheten att dra paralleller med styrketräning, där man bygger som mest muskler när man lyfter så tunga vikter som möjligt.

En stor fördel är ju att man kan maximera sin kondition genom att jogga runt och njuta av naturen och utsikten i lugn och ro. Måste dock erkänna att det känns konstigt att börja gå i vissa backar för att hålla pulsen nere, men bara att vänja sig!

Jag tycker detta låter för intressant för att inte utvärdera. Jag har känt att jag stannat av i utvecklingen en del, och detta kan kanske vara en pusselbit för att nå en ny nivå. Givetvis i kombination med kvalitetspass och intervaller. Kvalitetspass för att känna mig bekväm i hög fart och ansträngning, och intervaller för att träna kroppen på att ta tillvara syret i blodet (som nu kan pumpas runt effektivare av hjärtat?).

Vore ju nice om jag kunde få till en tid under 40min på milen nästa år, då jag två år i rad missat med bara några sekunder.

Återkommer med lärdomar från detta träningsprojekt såklart. Kanske hinner se någon effekt redan på Finalloppet idag?

 

Kost: Hur extrem måste man vara?

Hur extremt man måste avvika från den ”normala” västerländska kosten beror till stor del på vilka mål man har och hur pass stora hälsoproblem man har (övervikt, eksem, högt blodtryck, reumatism, astma, återkommande förkylningar för att nämna några exempel). Det beror även på hur känslig just DU är för kolhydrater eller andra ämnen i maten (till exempel gluten eller något E-ämne).

Jag tror det bästa sättet att förhålla sig till denna fråga är att läsa på så mycket man bara kan om all möjlig mat och identifiera sådant som inte är bra att äta ur ett hälsoperspektiv. Med detta i ryggen kan man sedan göra MEDVETNA VAL. Det stora problemet är nämligen att varken skola eller samhälle lär oss ett dyft om vilken mat man egentligen borde äta, och vad man borde undvika.

Har man inte några extrema problem med hälsan räcker det ganska långt att vara ”lagom” konsekvent när man applicerar sin kunskap. Man vet vad som är nyttigt och vad som är onyttigt, men kan göra MEDVETNA UNDANTAG och unna sig något mindre nyttigt emellanåt.

Så frågan om hur extrem man behöver vara är egentligen en fråga om hur många undantag man tycker är ok. Ju färre desto bättre såklart, men även många undantag är bättre än att vara omedveten och inte ha koll på läget alls när man tar ett beslut.

Man får helt enkelt hitta en balans själv, och ju mer man lär sig, desto lättare blir det faktiskt att göra bra val. Men känn ingen press att aldrig unna dig en godisbit eller en glass om det är något du längtar efter. Att vara för korrekt kan leda till att det blir en ”antingen eller”-inställning, och då riskerar ett enda snedsteg att rasera hela kosthållningen.

Jag tänkte ge mig på att identifiera åtminstone några grundpelare att stå på. Vi har några syndabockar att gå igenom…

  1. Den SJÄLVKLARA boven – SOCKER, bör givetvis undvikas i största möjliga mån i vardagen. Håll ögonen öppna och identifiera sådant med tillsatt socker. Man blir helt paff över vad livsmedelsindustrin fått för sig att tillsätta socker i. Läs ALLTID innehållsförteckningen (köp helst livsmedel utan innehållsförteckning, alltså råvaror). Vad socker ställer till med i kroppen har jag varit inne på tidigare. Alla vet att socker inte är nyttigt, men inte hur onyttigt det egentligen är. Tänk  även på att t ex fruktjuice ofta innehåller lika mycket socker som läsk, men maskerar detta bakom ett förvisso befintligt, men mycket lågt, vitamininnehåll.
  2. Den STORA boven – TALLRIKSMODELLENS KOLHYDRATBOMB, som alldeles för få har koll på faran med. Alla portioner ska uppenbarligen bestå av ett berg blodsockerhöjande pasta, ris, bröd, potatis eller liknande. Sjukt onödigt då kroppen inte ens behöver kolhydrater. Skippa hela eller åtminstone största delen av detta, och addera nyttigt naturligt fett istället. Du håller dig mätt längre och kroppen får bättre byggstenar att jobba med. Ur kroppens perspektiv är kolhydrater precis samma sak som socker.
  3. Den DOLDA boven – INFLAMMERANDE LIVSMEDEL, som är extremt svår att ha full koll på som konsument. Det värsta exemplet är förmodligen industriellt processade växtoljor och margariner, med skyhöga halter omega-6. Dessa är oftast väldigt billiga, typ solrosolja eller majsolja, och används därför i en mängd andra produkter. Skippa helst friterad mat, och allt som är inlagt i solrosolja på konserv. Även industriellt producerat kött, från djur som äter kraftfoder, är undermåligt ur denna aspekt. Leta gärna efter kött från gräsbetande djur, även om det är ovanligt på butikshyllorna. Slutligen måste även gluten nämnas. Gluten innehåller ämnet giliadin, som orsakar läckande tarm, och låter onedbrutna ämnen ta sig ut i kroppen för att där skapa inflammationer på olika ställen, vilket kan leda till autoimmuna sjukdomar.
  4. Den UNDERSKATTADE boven – GIFTER, t ex i form av besprutningsmedel och tillsatser som natriumglutamat och en massa andra E-ämnen. Här har jag personligen dåligt koll, men det finns förmodligen stora risker med att få i sig en cocktail av ett gäng olika gifter som får härja fritt i kroppen. Försök hitta ekologiska alternativ. Något man inte tänker på så ofta är att alla växter har skyddsämnen för att försvara sig, och dessa kan t ex hämma upptag av vitaminer och mineraler. Nötter, spannmål och baljväxter har t ex höga halter av fytinsyra som gör just detta. Att blötlägga eller fermentera växten bryter ner dess försvar så man kan tillgodogöra sig mer av växtens innehåll, samt är som medicin för tarmfloran, full med nyttiga bakterier.

SÅ…

Sammanfattningsvis är det bästa man kan göra att tillaga mat av råvaror som kommer från naturen utan inblandning av någon industri, våga äta en stor andel naturliga fetter (typ smör, fet fisk, avokado) och kallpressade oljor (typ olivolja, kokosolja), och ät gärna inlagda oliver, surkål och annan fermenterad mat.

Kunskap är alltså hela grejen. Jag har ovan dock bara berört några aspekter att förhålla sig till inom de fyra kategorierna, men det finns mycket bra litteratur tillgänglig för den som är nyfiken, såväl i bokform som på webbsidor.

Lästips i bokform där mycket av grunderna etableras är dessa:

 

 

Orkar du inte läsa så mycket kan du komma ganska långt genom att följa instruktionerna nedan.

Minimera intaget av detta:

 

Ät så mycket du vill av detta:

nyttig-mat

Avslutningsvis väljer jag att konstatera att det inte är någon särskilt extrem kost man behöver äta för att må bra, det är snarare så att det är den västerländska kosten i sig som är extrem; extremt fel. Vi har helt enkelt glömt bort vad riktig mat egentligen är, och vad vi anpassats till genom vår evolution.

Smal eller normal – men metabolt sjuk

Du håller formen år efter år och känner att du kan äta vadsomhelst utan att lägga på dig vikt? Jo, visst finns det sådana människor lite här och där. Betyder det då också att de är undantagna från risken att drabbas av de metabola sjukdomarna? Svaret är definitivt nej.

Det är förmodligen så att de som inte lägger på sig vikt trots en ohälsosam och blodsockerhöjande diet är sämre rustade att sänka sockerhalten i blodet. Bakterier, inflammationer och cancerceller får då goda förutsättningar att växa och ställa till allsköns problem i kroppen. Under decennier av förhöjt blodsocker är risken stor att man kommer märka av detta, kanske i slutändan med dödlig utgång; blodpropp, cancer eller annat.

Man har faktiskt sett att lätt överviktiga personer i snitt lever längre än smala eller normalviktiga. Min hypotes är att det beror på att de som är lite överviktiga har en bättre förmåga att sänka sitt blodsocker genom att stuva in lite extra energi i fettcellerna. Magen växer, men risken för inflammation sjunker. Detta är min personliga reflektion, så dra inte för stora växlar av detta.

Jag tror definitivt att de mest hälsosamma personerna är de som är normalviktiga och samtidigt äter oprocessad mat med hög andel naturligt fett. Det verkar bara inte finnas tillräckligt många för att väga upp statistiken. Ännu.

tjock-stalman
Hälsan personifierad ? Eller bara supergener för att sänka blodsocker? 

 

Det mest skrämmande

Det hemskaste med västvärldens kosthållning är tyvärr inte att folk blir onödigt runda om magen. Istället är detta endast ett symptom på att man har ett metabolt syndrom – en mixad cocktail av flertalet möjliga sjukdomstillstånd som alla har sitt ursprung i ett förhöjt blodsocker.

Vilka är då dessa sjukdomstillstånd? Få blir väl förvånade om man nämner de klassiska diabetes typ 2 och hjärt-kärlsjukdomar. Desto fler höjer dock på ögonbrynen när man dristar sig till all inkludera Alzheimers, reumatism, artros, cancer, eksem, psoriasis och autoimmuna sjukdomar som MS. Börjar man gräva lite vidare i hur högt blodsocker påverkar barn under uppväxten kan man lätt finna kopplingar till närsynthet, behov av tandställningar och olika bokstavsdiagnoser. Tidigare pubertet och acne är senare problem som barnen stöter på, för att inte tala om hur många extra sjukdagar de får genom livet på grund av ett sämre rustat immunförsvar.

Jag rekommenderar er att gräva lite djupare i detta på egen hand, då det är svårt att hitta någon konsensus från en enad forskarkår, som jag skev om här. Man får själv fråga sig om den moderna västerländska dieten verkligen innehåller det vi människor behöver för att leva hälsosamt. Ledtrådar att följa upp är såklart vad vi människor blivit anpassade till att äta genom flera miljoner års evolution. Det man lätt kan konstatera är att raffinerat socker är ett extremt modernt påfund, som man idag konsumerar i helt vanvettiga mängder. Andra nykomlingar är sådant som vete och andra sädesslag, som endast tillkommit under de senaste 10.000 åren. I jordbrukets spår kan man se hur populationer som blev beroende av vetet som näringskälla utvecklade tidigare okända sjukdomar, näringsbrist och karies.

Det jag själv tror utgör problemets kärna är ett högt blodsocker, som ständigt ger näring till bakterier och inflammationer, och försvårar kroppens läkearbete.

Man kan tänka på det enligt följande: Kroppen har ett hormon, insulin, som frisätts när blodsockret stiger efter en måltid. Detta hormon behöver kroppen för att kunna lagra in energi i kroppens celler, och detta sänker såklart blodsockernivåerna. Denna blodsockerreglering är av stor betydelse för immunförsvaret, som annars får stora problem med att tackla de infektioner och inflammationer som göds av den höga sockerhalten i blodet. Högt blodsocker är SKADLIGT, och vi behöver mekanismer som sänker detta för att sjukdomar inte ska få chans att ta över. Det är alltså av yttersta vikt att denna kroppsfunktion upprätthålls.

Äter man mycket kolhydratrika livsmedel behöver kroppen frisätta stora mängder insulin. Insulinet hjälper till att fylla upp alla muskelceller med överskottsenergin i blodet, men när dessa är fyllda behöver insulinet istället fokusera på att trycka in mer energi i fettcellerna, där energin inte kan göra skada för immunförsvaret. Detta är ett helt rimligt sätt för kroppen att tackla problemet, men detta bygger också på att kroppen sen inte måste göra om samma procedur sex gånger till varje dag, åter runt. Den påtvingade stora produktionen av insulin leder till komplikationer. Kroppen blir insulinresistent; alltså sämre på att reglera blodsockret effektivt, och då kan det bli dags att börja med insulinsprutor för att återfå kontrollen på det skenande blodsockret. Men detta har andra otäcka nackdelar såklart.

Detta innebär att t ex den av mig så länge tillämpade GI-metoden ledde till ett konstant förhöjt blodsocker, och därmed en konstant förhöjd risk för att bli sjuk, eller ännu värre, göda elaka cancerceller eller andra inflammationer i kroppen.

Det bästa för hälsan torde vara att ha ett konstant lågt blodsocker, eller åtminstone låta blodsockret var lågt under längre perioder på regelbunden basis. Ett lågt blodsocker får du genom att plocka bort kolhydraterna ur kosten, men tycker du det känns ok att fasta emellanåt så kan det vara väldigt nyttigt. Att kombinera de bägge är förstås det optimala, då det förmodligen väl efterliknar hur människan; jägaren; samlaren, levt under den största delen av sin utveckling. Brist på mat torde varit vanligare innan vi kunde konservera och frysa livsmedel, och tillgången på socker begränsade sig mer eller mindre till lite frukt och bär.

För att återgå till inläggets kärna så tycker jag det är skrämmande att vårt samhälle utvecklats i en riktning som missgynnar människors hälsa, och de ekonomiska incitamenten för att bibehålla denna världsordning är så ofantliga att man inte ens vet vart man ska börja för att få fram sanningen till folk genom alla murar av lobbyister och forskningsfusk.

Politiker fattar ju inte heller grejen, de är uppvuxna på lingongrova, BOB-saft och lösgodis de med.

Läkare har generellt inga vettiga lösningar som kan hjälpa patienter att förebygga eller reversera ovan nämnda sjukdomar. De är antingen för fega för att gå mot strömmen, eller mutade av valfritt läkemedelsbolag. Undantag finns dock, läs gärna mer om Annika Dahlqvist till exempel.

Det är ju bara så frustrerande att lösningen är så enkel: Ät naturliga råvaror, ät mycket mättat fett och dra ner lite på kolhydraterna. Anamma vad evolutionen lärt den mänskliga kroppen att hantera

Det här med vetenskap

Jag kommer förmodligen skriva en hel del inlägg där intressanta vetenskapliga fynd och andra godbitar från studier osv nämns. Det är fullt möjligt att jag länkar vidare ibland, men min ambitionsnivå är inte att bevisa ett endaste dyft på denna bloggen, så ofta kommer det vara upp till dig som läsare att nyfiket fortsätta läsandet medelst google.

Jag hoppas att en del av det jag skriver får dig som läsare att bli intresserad och göra en bredare informationsinsamling själv. Det är på det sättet man skaffar sig en helhetsbild. Jag kanske kan så ett frö i alla fall. Verkar något jag skriver helt uppåt väggarna galet så kolla gärna upp det och återkoppla om du finner bättre och mer korrekt information.

Jag kommer skriva en hel del om mig själv och mina tankar kring saker och ting, men jag kommer aldrig hävda att jag sitter på den ultimata sanningen. Jag spånar och utmanar, men kommer inte tvinga på dig någonting. Du väljer själv hur du bemöter det jag skriver.

Det svåra med att hitta bra hälso- och kostforskning beror på flera saker. Dels så är det i princip omöjligt att veta med säkerhet att försökspersoner följer en studies riktlinjer, och ju längre studie, desto större svårigheter. På grund av sådana osäkerheter kommer tolkningen av resultaten till största delen bero på varje enskild forskares personliga bias, vilket innebär att ingen studie kommer få full acceptans – typ någonsin.

Det som ytterligare sätter käppar i hjulen är det faktum att stora livsmedelsproducenter, läkemedelsföretag och andra som tjänar stora pengar på att en viss mat eller medicin säljs, helt utan skrupler går ut och betalar forskare för att motbevisa problematiska forskningresultat. Vilket naturligtvis går att göra genom att hävda att nämnda studie missat en viktig komponent. (Huruvida denna är av betydelse för studiens resultat är oviktigt.) Med lite hjälp från media suddas originalstudiens värde ut och så står vi där vi gör idag, folk käkar obekymrat upp sina snabbmakaroner med falukorv, och sväljer sedan glatt ner sin diabetesmedicin och sina statiner.

Jag tror den enda vägen för att närma sig sanningen idag är att själv börja fundera på hur saker och ting hänger samman. Jobbigt möjligen, men helt nödvändigt om du vill göra allt i din makt för att må bra hela livet. Och lätt värt uppoffringen.