Politikerna menar säker väl, men shit vad fel allt blir…

Det var visst någon partiledardebatt häromdagen, och jag snappade upp en del av det som debatterats efteråt. Det slog mig hur fel det kan bli i vissa sakfrågor, även om partiet ifråga säkert vill väl. Det ser ut som att alla svenska politiker sitter fast i populistiska paradigm gällande vad som är orsaken till ett problem, och deras förslag på lösningar är för det mesta helt missriktade.

Vad menar jag då mer specifikt? Nedan listar jag ett gäng exempel på områden där politiker har noll koll, mainstreammedia rapporterar det deras ägare finner lämpligt och där gemene man förutsätts anamma samma tankesätt.

Folkhälsa

Med stigande sjukskrivningssiffror, fler personer som drabbas av fetma, diabetes, hjärtkärlkramp, cancer, autoimmuna sjukdomar och även psykisk ohälsa, ökar partiernas vilja att råda bot på problemet. Men vad gör de egentligen? Jo, allt handlar i deras paradigm om att fördela pengar, så deras lösning kommer bli att öka sjukvårdens budget för att kunna hjälpa de som blir drabbas snabbare. Sjukt ineffektivt! Det man helt missar är ju att fråga sig VARFÖR folk blir sjuka hela tiden. Det man borde göra är att utreda vad som gått så fel. Vad är det som har ändrats i folks liv? Varför blir så många feta och sjuka? Kan det rentav gå att förebygga? Och i så fall, kan vi kanske till och med minska sjukvårdens budget, och lägga några slantar på en ny ”friskvård”?

Möjligen finns det några politiker som ändå kommit så långt i sina resonemang, men inte insett att de statliga institutioner som har till uppgift att komma med kostrekommendationer, reglera mängden besprutningsmedel i jordbruket och utsläpp av gifter från industrin, för att bara nämna några exempel, alla har kopplingar till ekonomiska intressenter för respektive område. Livsmedelsverket vägrar till exempel ta till sig forskning som motbevisar den hållning man haft sedan urminnes tider. Och de halter miljögifter som tillåts i mat och luft är noga avpassade mot vad industrin sagt är rimligt för att de ska kunna fortsätta tjäna pengar på att sälja billig skit.

Först vill jag se att den senaste forskningen används som bas för en helt ny approach till folkhälsa, och jag vill se en debatt där man diskuterar hur man på bästa sätt får svenskarna medvetna om de hälsorisker som finns med en undermålig kost och de gifter man riskerar få i sig i dagens samhälle. Ska man införa en skyhög punktskatt på råvaran socker? På processade växtoljor? På vetemjöl? Ska man förbjuda lax matad med flamskyddsmedel? Ska man införa varningstext på grönsaker och frukt som knappt innehåller någon näring?  Vad ska den nya ”tallriksmodellen” kallas? Vad ska man göra för stora informationskampanjer? Hur får vi folk taggade på att äta mer nyttigt fett och mindre pasta och pulvermos? Hur uppmuntrar man bäst folk att röra på sig mer?

Att lägga pengar på att hålla folk friska kommer ge sjukt mycket mer tillbaka till samhället än att bara resignera och låta folk hamna hos sjukvården, bli ordinerade livslång symptomdämpande medicin (subventionerad av staten såklart) med en massa obehagliga och på sikt ofta dödliga biverkningar. Jag skulle rösta på ett parti som såg igenom de rådande paradigmen och drev en politik som faktiskt skulle kunna göra skillnad.

Miljön

Alla vill ju miljön väl. Men en god vilja löser tyvärr inga problem om man inte fokuserar på rätt saker. Alla vill vara med och bekämpa den globala uppvärmningen, som man hört kan leda till att Grönlands inlandsisar skulle smälta och höja havsnivån flera meter globalt. Alla vill såklart även att vi ska släppa ut så lite gifter och avgaser i naturen som möjligt, då detta leder till stora problem för alla levande organismer.

Det som tyvärr får nästan all fokus från politikerna, mainstreammedia och kring fikaborden är hotet om den globala uppvärmningen. Det heter att utsläppen av växthusgasen koldioxid från industrier och fordon leder till att mängden koldioxid i atmosfären kommer stiga till extrema nivåer och leda till en okontrollerad temperaturökning över hela klotet.

Problemet med detta till synes vetenskapliga paradigm är att det inte finns några som helst belägg för att påstå något sådant. Det enda som styrker denna teori är datorsimuleringar som utförts från 70-talet och framåt. Man har i i datormodeller matat in vad man antagit vara all relevant data, där koldioxidhalten såklart är en av alla intressanta input, och så har man sett att en ökning av koldioxidutsläppen leder till en ökning av jordens medeltemperatur över tid. Tyvärr har detta aldrig kunnat bekräftas av mätningar av jordens faktiska temperatur, ett krav man i vanliga fall brukar ställa på nya teorier innan de godtas som vetenskap. Beräkningar som hävdas simulera verkligheten behöver visa sig stämma överens med observationer för att ha ett värde.

Nedan har jag snott en bild från den utmärkta bloggen Anthropocene, där man kan se den markanta skillnaden i temperaturökning mellan ett stort antal datorsimuleringar och faktiska mätningar. klimatsans

Jordens temperatur har såklart ändrats upp och ner ett flertal gånger under historien, se nedan hur det sett ut de senaste knappa 5000 åren. De fluktuationer som sker i jordens medeltemperatur är naturliga, och till största delen ett resultat av solaktiviteten. Läs gärna mer om detta här.

gtemps.jpg

Min poäng är att medan alla politiker håller på att jaga koldioxidutsläpp och ”ekvivalenter” till dessa får övrig miljöförstöring fortgå obehindrat. Koldioxid är typ det naturligaste man kan tänka sig, det är vad vi människor andas ut och vad växter använder i sin fotosyntes. Värre är det med besprutningsmedel som glyfosfat (Round-up), industriutsläpp i vatten och luft, kväveoxider från bilar som orsakar lungsjukdomar och hur mycket sopor som helst som hamnar i havet. Det är detta våra politiker borde lägga sin energi på att stävja istället för att blidka massorna som gått på klimatalarmismen (och att man räddar världen genom att sluta äta kött!).

Krig och fred

Alla vill vi väl ha fred på jorden. Det är i och för sig ganska svårt för ett litet land som Sverige att påverka andra länders krigsvilja i någon vidare utsträckning, men jag skulle definitivt önska att våra politiker inte lierade sig med de länder i världen som inte tvekar att starta krig av egen ekonomisk vinning, utan hänsyn till de oskyldiga som drabbas.

I detta fallet är det framförallt USA jag syftar på. De har genom idog lobbying och utfästelser om att de vill befria befolkningar från förtryck och orättvisor fått hela västvärldens välsignelse att ge sig på egentligen vilket annat land de har lust med (av någon outgrundlig anledning handlar det dock alltid om länder med stora naturtillgångar och små militära resurser). Jag rekommenderar er verkligen att läsa följetongen ”Ondskans imperium” på Anthropocene.live.

Sverige som ska vara så himla neutralt står i alla officiella sammanhang på USA:s sida och sväljer med hull och hår de filantropiska utfästelserna USA gör. Snart sitter vi förmodligen i Nato och administrerar USA:s krigshets och plundring av svaga länder. Att detta skulle vara ett krig mot terrorismen är bara skrattretande; sedan USA inledde sitt ”krig mot terrorn” har antalet terrorattacker i världen ökat med 6500%. Inte så värst effektivt, men man har lyckats köpa sig extra tid att kontrollera världens oljemarknad. Nedan ser du statistiken över den ökande terrorn.

chart-of_terror_attacks_around_world

Det de svenska politikerna är rädda för är inte att bli en del av detta vedervärdiga skövlingståg av självständiga stater, för majoriteten av folket i Sverige verkar ju ha samma inställning. Det är ju istället ”ryssen” som är den stora fienden! Och vill man inte bli anfallen av Putin, får van vackert bocka och buga åt supermakten USA.

Vad det nu egentligen finns för skäl att anta att Ryssland skulle vilja attackera Sverige. Jag tror att en stor del av den nutida rädslan är en effekt av den svartmålning som USA gjort av Ryssland sedan Putin kom till makten och började köra ut de utländska (framförallt amerikanska) företag som börjat nalla på de stora ryska naturtillgångarna efter Sovjetunionens fall. Han återtog kontrollen över sitt Ryssland, och försvårade därmed möjligheterna för de stora multinationella amerikanska företagen att kunna monopolisera världsmarknaden på olja, mineraler, metaller, jordbruk osv. Skillnaden mellan Ryssland och ett land i mellanöstern var såklart de militära resurserna. Dock är det fel att säga att Ryssland har en överdrivet stor armé. I totalen utgör Rysslands militära budget omkring 10% av Natos totala utgifter. Och sett till landets yta lägger de endast ner en tredjedel av Sveriges kostnader per kvadratkilometer. Läs gärna mer om ”rysshotet” här.

Jag hade gärna sett att de svenska politikerna tog avstånd från USA:s krigshets, och öppnade upp för en dialog med Ryssland, precis som vi är öppna för dialoger med andra länder i världen som har en militär som agerar för att försvara sitt land. Läs gärna vidare om Rysslands annektering av Krimhalvön 2014.

Frihandel

Säg den politiker som inte är för frihandel. I princip är jag det också. Problemet är bara att politiker kan ingå avtal med andra länder som innebär att det är ok att köpa in varor till ett land som utifrån landets egna regler är undermåliga eller producerade med metoder som inte lever upp till landets krav på miljöpåverkan eller humanitära förhållanden.

Till exempel är det ok att köpa in kött från Irland, Danmark, Tyskland, Italien, Spanien osv där det är helt ok att använda antibiotika vid djuruppfödning i förebyggande syfte. I Sverige har detta lagstiftats bort på grund av risken för multiresistenta bakterier, vilket förefaller mig vara ytterst klokt. Så varför i hela friden kan det vara ok att tillåta införsel av sådant?

För tillfället ser det ut som att EU snart kommer ha ett handelsavtal med Kanada, CETA, som kommer innebära att ett företag kan stämma länder som inför förbud mot att köpa in företagets varor till landet. Totalt vanvettigt. Ett ännu större avtal, kallat TTIP, skulle innebära samma möjligheter för amerikanska företag gentemot samtliga EU-länder. Som tur väl är har dessa förhandlingar strandat sedan Trump kom till makten. I USA har man en mycket mer liberal syn på GMO-grödor, något som förmodligen inte bidrar positivt till den allmänna degenereringen av amerikanernas hälsa. Förhoppningsvis kan vi slippa se dessa varor i svenska butiker.

Vi får hoppas att handeln aldrig släpps helt fri. Då blir alla länders egna goda vilja att producera miljövänligt och med höga kvalitetskrav meningslösa, då det ändå kommer kunna importeras varor från det land i världen som bryr sig minst om arbetare (slavar?), miljö och hälsoaspekter. Och den vanliga konsumenten kollar mest på prislappen, inte på miljö och rättviseaspekter. Man utgår typ från att det är ok i och med att det är tillåtet att sälja! Här behöver vi våra politiker för att skydda oss.

Det finns åtminstone några partier som är delvis inne på mitt spår, men jag saknar en debatt som verkligen belyser denna viktiga fråga. Jag säger ja till frihandel, men bara av varor som uppfyller samma krav som ställs på samma vara producerad inom landet. Håller inte alla egentligen med? Eller är priset viktigare?

Sett ur perspektivet att Sverige via EU-medlemskapet kan bli tvingad in i dessa frihandelsavtal, kan man ifrågasätta om vi egentligen borde vara med i detta samarbete. Nu hade förmodligen politikerna velat hoppa på frihandelståget (CETA, TTIP) ändå, men det är värt att betänka att vi förmodligen inte haft möjlighet att värna om våra ideal om hållbarhet ens om vi skulle vågat stå upp för dem. Då hade vi kanske behövt överväga vårt medlemskap ordentligt.

Som tur väl är kan individer fortfarande göra bra val, och man kan ju hoppas detta på sikt leder marknaden åt rätt håll, men politikerna skulle kunnat snabba på denna utveckling avsevärt om de vågat försvara de svenska idealen för en hållbar produktion.

Forskning

För att de åtgärder som politiker beslutar om verkligen har den avsedda effekten, behöver det finnas antingen beprövad erfarenhet eller oberoende forskning som visar vad som är rätt väg att gå. Det senare, oberoende forskning, är otäckt nog något alltför ovanligt, och något som borde lyftas upp för närmre åskådan av svenska beslutsfattare.

Vi borde ha större statlig budget för forskning. Mycket forskning bedrivs på universitet, vilket kan misstolkas som att studierna ifråga bekostas av staten, och att de studier som bedrivs godkänts av en oberoende kommitté. Så är dock ofta inte fallet, forskningen bedrivs ofta i samarbete med företag som förväntar sig ett för deras verksamhet gynnsamt resultat, och några tongivande medlemmar i nämnda kommitté har förmodligen band till ett eller flera stora företag. Mycket forskning bedrivs även helt i företagsregi, alltså med väldigt låg trovärdighet på studiens resultat.

Galet! Staten borde avsätta en mycket större budget för opartisk forskning, då detta i slutändan skulle ge en mycket bättre träffsäkerhet för de åtgärder en regering eller myndighet sätter in för att komma tillrätta med ett specifikt problem.

Jag har nyligen läst Ralf Sundbergs bok ”Forskningsfusket! Så blir du lurad av kost- och läkemedelsindustrin”, och den målar upp en ganska skrämmande och komplex bild av hur forskarsamhället är uppbyggt kring en stor mängd forskarmarionetter som lyfts till celebritetsstatus sedan de låtit sig köpas av i detta fallet livsmedelsindustrin eller läkemedelsbranschen. I boken beskrivs hur mättat fett och kolesterol blev bovarna i jakten på syndabockar till den ökande dödligheten i hjärt-kärlkramp utan att en enda vetenskaplig studie visat på detta!

Var är debatten om oberoende forskning?

Slutligen

Ok, vilket parti skulle vilja ta bort kolhydraterna från tallriksmodellen, sluta oroa sig för växthuseffekten, samarbeta med Ryssland, ställa samma krav på importerade varor som på motsvarande inhemska och trissa upp forskningsanslagen ordentligt?

Inget jag ser hända inom något av de etablerade partierna i all fall… Men nu har jag åtminstone fått skriva av mig min frustration över att inte ha något vettigt alternativ nästa år när det är riksdagsval…

 

 

 

Mänsklighetens framtid

Jag har precis börjat läsa en bok som heter Homo Deus, skriven av Yuval Noah Harari. Det är en bok om mänsklighetens framtida utveckling, och även om jag inte hunnit så långt än har många intressanta tankar väckts, och jag tänkte spinna vidare på en av dem här.

Vad händer egentligen med människan om konsumtionen av socker, stärkelse och dåliga vegetabiliska fetter fortsätter öka samtidigt som näringsinnehållet i våra grönsaker och frukter sjunker till allt lägre nivåer?

För att sätta resonemangen i sitt sammanhang kan vi börja med att se på utvecklingen under de senaste decennierna; övervikt och fetma har ökat lavinartat i hela västvärlden, och utvecklingsländer följer i deras fotspår. Samma utveckling kan man se vad gäller diabetes typ 2, hjärt-kärlsjukdomar, cancer, demenssjukdomar och autoimmuna sjukdomar.

Om trenden fortsätter kommer såklart fler och fler drabbas av dessa tillstånd/sjukdomar, vilket kommer överbelasta sjukvården till den grad att den inte kommer kunna ge vård till alla som vill ha det. En parentes här är ju att vården som den ser ut idag mest är en institution för att sälja symptomdämpande kemikalier kallade mediciner. Det kommer då till en början leda till att rika kommer kunna köpa sig förtur till den ineffektiva vården, men det innebär inte att de kommer bli friskare, men möjligen kommer leva några år längre med sina sjukdomar, med nedsatt livskvalitet ju äldre de blir. De mindre bemedlade kommer möjligen inte få sina problem behandlade av sjukvården alls, då kapaciteten inte kommer finnas kvar.

Vad kan detta tänkas få för konsekvenser?

Icke livshotande tillstånd skulle förmodligen prioriteras ner. Sjuklig fetma, ont i foten, eksem, reumatism, huvudvärk, depression och så vidare skulle förbli obehandlade för den stora massan. Ganska jobbigt att leva med utan symptomdämpning, men folk skulle överleva i ungefär samma utsträckning som tidigare. Kanske några kommer undersöka alternativa behandlingssätt. De som i ett sådant läge upptäcker lågkolhydrat, fasta, paleo, autoimmun kost eller liknade har ju en strålande möjlighet att åter bli friska, helt utan mediciner.

När fler och fler upptäcker att kroppen kan självläka med rätt kost, skulle det förmodligen i slutändan leda till att ändra normen i samhället om att man måste proppa i sig pasta, ris eller potatis till alla måltider, att man utan problem kan äta giftbesprutade grönsaker, samt att man utan problem kan unna sig en påse lösgodis efteråt. Samhället och utbudet skulle vara tvungna att anpassa sig. De rika vårdtagarna skulle också hänga på i slutändan.

De som redan innan sjukvårdens kollaps haft koll på läget skulle få dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter utan att utmålas som extrema hälsofreaks.

De som har en genetiskt inbyggd kapacitet att klara av socker, gifter och dåliga fetter skulle förmodligen även de övergå till den nya kostnormen, och må mycket bättre även de.

Så en kollapsad sjukvård skulle på sikt kunna rädda mänskligheten?!

Tyvärr tror jag inte att Big Pharma kommer sitta stilla och gilla läget. När efterfrågan på deras kemikalier ökar som en följd av den globala pandemin av metabola sjukdomar, kommer de göra allt i sin makt att prångla ut dem till så många som möjligt. Antingen gör de det genom att påverka politiker och media att bekosta de skenande sjukvårdskostnaderna genom att nedprioritera andra satsningar, eller så kommer de försöka avreglera receptförskrivningen, så att folk kan köpa alla symptomdämpande kemikalier de vill efter att ha diagnostiserat sig själva eller fått direktiv från en datoriserad nätdoktor. Vi skulle få se tonvis med reklam för preparat som i nuläget är receptbelagda.

Det här skulle kunna förlänga dagens negativa utveckling väldigt länge. En överanvändning av ”mediciner” skulle dock leda till ännu fler sjukdomstillstånd och dödsfall (biverkningar från ”mediciner” är redan idag den tredje vanligaste dödsorsaken i världen). Kanske är det detta som i slutändan får polletten att trilla ner hos folk? Oj, det som skulle rädda min kompis var det som dödade honom.

Man hoppas ju att opinionen då vänder mot läkemedelsbranschen och att man då istället börjar fundera kring läkekonstens fader Hippokrates ord: ”Låt maten vara din medicin och medicinen vara din mat.” Då kanske det ändå kan vända till det positiva till sist.

Så ett potentiellt överanvändande av mediciner skulle synliggöra de farliga biverkningarna och därigenom rädda mänskligheten?

Kanske det. Lobbyism kanske kan försvåra detta under lång tid, men förr eller senare måste det bara vända. Folk kan bara inte ignorera att deras nära och kära stryker med på grund av de mediciner de äter.

Den utveckling jag själv hoppas på är dock att dagens gräsrotsrörelser börjar växa till sig, och får större möjligheter att påverka fler. Att ersätta dagens kostparadigm är något som kommer ta lång tid, men det är inte en anledning att lägga ner ambitionen.

Det som allra mest behövs är dock oberoende forskning, samt spridande av de slutsatser forskningen leder till. Maintstreammedia verkar dock inte allför sugna på att rapportera positiva nyheter om högfettskost, eller att man borde skära ner på det smaskiga sockret, så än så länge är det upp till alternativa oberoende medier, sociala medier, samt bloggar som denna, att stå för rapporteringen.

Och förhoppningsvis påskynda det paradigmskifte som kan rädda mänsklighetens hälsa.

Avslutningsvis: De som inte vill ge upp pastan och godiset kan ju alltid hoppas på att forskningen hittar sätt att tjäna pengar på att läka metabola sjukdomar istället för att bara lindra symptomen. Kanske kan man i framtiden leasa en armé med nanorobotar som injiceras i kroppen. Nanorobotarna skulle kunna identifiera och oskadliggöra t ex cancerceller och alla möjliga typer av inflammationer, och bäraren skulle kunna få vältra sig i skräpmat. Men är det vettigt att ersätta människans egna immunsystem? Man kan ju då även fundera kring hur man gör sig helt oberoende av den mänskliga kroppens tillkortakommanden; kanske kan man en dag ladda upp sitt medvetande på nätet och leva för evigt…

 

 

 

Problemet med kaloriräkning

Jag skrev för några månader sedan ett kort inlägg om det tokiga med att räkna kalorier och hoppas att det ska ha någon självklar koppling till huruvida du går upp eller ner i vikt. Visst, du kan gå ner i vikt genom att äta väldigt restriktivt med energi, även genom att äta geléhallon, men du kommer få väldigt svårt att få i dig alla näringsämnen du behöver, samt gå runt hungrig hela tiden. Låter jobbigt tycker jag.

Min tes är att vikten påverkas främst genom hormonerna som frisätts i kroppen, och då framförallt insulin. Insulin är det hormon som öppnar upp cellväggarna så att de kan ta upp den energi som finns i omlopp, t ex genom glukos och ketoner. Många andra hormoner påverkar såklart hur detta upptag regleras, typ testosteron, adrenalin, kortisol osv, men insulinet är själva nyckeln in i cellerna.

Har man en hög halt insulin i blodet kommer först muskelcellerna proppas fulla med glukos för att reglera blodsockret, och när de är fulla omvandlas överflödet av glukos till fett som lagras i fettcellerna, också här med hjälp av insulinet.

Principen att det är hormonet insulin som styr upptaget av energi till cellerna illustreras mer än tydligt av hur de som drabbas av diabetes typ-1 (oförmåga att producera eget insulin) inte kan tillgodogöra sig energin från kosten, utan istället kissar ut det överflödiga sockret i blodet. De kalorierna tas med andra ord inte upp av kroppen på grund av att hormonerna inte tillåter det. Av denna anledning rasar också de med diabetes typ-1 i vikt om de inte får behandling. Deras intag av kalorier är alltså inte alls kopplat till vikten.

Ett extremt exempel måhända, men principen är ändå ganska talande. När friska personer äter kolhydratrik mat höjs blodsockret snabbt och för att ta hand om detta ser kroppen till att frisätta insulin för att öppna upp kroppens celler för sockret. Vips! – Insulinet gör snabbt jobbet med att sänka blodsockret, men ofta lite för bra: blodsockret dippar ner på en lägre nivå än innan måltiden, och du blir sugen på något sött för att kicka upp sockernivån igen. Detta upprepas dagarna i ända och leder till att du äter mer och oftare än vad du egentligen behöver. Och eftersom du äter mat som ger ett högt insulinpåslag lagrar du också in typ allt du får i dig. När dina glykogendepåer är fulla så blir det i form av fett.

Äter du istället en kolhydratsnål kost med mycket fett så triggas inte något anmärkningsvärt insulinpåslag. Blodsockret ligger på en jämn nivå och du klarar dig utan hunger till nästa måltid. Du triggas inte att småäta och kroppen kan fokusera på andra uppgifter än att rädda dig från ett högt blodsocker. Nu kan fokus istället läggas på att boosta immunförsvaret och reparera skador i kroppen. Den energi som kunde blivit en ny bilring på magen skyddar dig istället från inflammationer och sjukdomar!

Att kroppen har ett så välutvecklat system för att sänka blodsockret beror på att ett högt blodsocker är extremt farligt. Jag har skrivit lite om hur bland annat cancerceller älskar socker tidigare, men även elaka bakterier växer sig starka av socker och orsakar inflammationer på alla möjliga ställen i kroppen. Vi ska nog vara tacksamma för kroppens skyddsmekanism, men samtidigt inte överbelasta det med alltför mycket kolhydrater.

Glöm inte heller att faktorer som sömnbrist och stress (via hormoner) påverkar kroppens användning av den tillförda energin.

Läs gärna vidare om hur olika hormoner påverkar dig på egen hand, börja förslagsvis med Jonas Bergqvists översikt här.

 

 

Det försvunna ölintresset

Long time no see, eller no blogg kanske. Har fokuserat på familj, träning och att plöja teveserier och böcker över julen och i början av året. Kände nog även att jag berört de flesta av de ämnen/tankesätt jag vill förmedla i bloggen, så hade inte ”behovet” att skriva av mig. Nu är det ju inte så att man inte kan attackera dessa ämnen från helt andra vinklar och möjligen få nya personer att bli intresserade av en kost rik på naturligt fett och mycket grönsaker. Och nu börjar blogglusten och viljan att inspirera till positiva livsstilsval återkomma. Mitt ämne för dagen berör hur en kostomläggning möjligen kan påverka ens smaksinnen och vad man blir sugen eller osugen på.

För egen del har jag märkt att de flesta sötsaker man äter är alldeles för söta nuförtiden. När man i vanliga fall äter minimalt med socker vänjer man sig ganska enkelt vid en mycket lägre nivå av sötma. Nuförtiden tycker jag t ex att 70-procentig choklad är alldeles för söt; det är typ 90+ som gäller. ”Vanligt godis” lockar inte alls längre. Det krävdes inte ett uns självdisciplin för att skippa allt julgodis (läs: vanligt plockgodis) som bjöds på kontoret innan julen. Tidigare år har jag alltid fallit dit i viss omfattning.

Visst, blev en hel del ”Rocky Road” gjord på mörk choklad hemma hos mina föräldrar under julen, men min strävan har aldrig varit att kunna stå emot sånt jag njuter av.

Att mindre socker skulle leda till att man föredrar mat med mindre söt smak låter ju inte så oväntat egentligen, men det verkar handla om mycket mer än så.

En av de böcker jag läst under julhelgen heter ”Charmen med tarmen”, och den skänker möjligen lite visdom kring hur ens smakpreferenser kan ändras. Det verkar nämligen som att dina tarmbakterier påverkar vad du är sugen på. Får de bakterier som älskar socker växa sig starkast, så kommer de även påverka din hjärna att vilja ha mer socker senare.

Detta kan säkert vara en delförklaring till varför man kan börja tycka om mat som man tidigare inte gillat. Provar man den några gånger är det ofta så att man till sist får ett sug efter den. Att bakterier som gillar en viss typ av mat blir fler och kan göra sin röst hörd i konkurrens med alla andra bakterier i tarmen.

För min del började jag tänka i de banorna när jag märkte att jag kunde äta vispad grädde utan att få massa gaser i magen. Det har annars varit fallet under min 35 första levnadsår, men sedan jag introducerade en lågkolhydratskost gick det helt plötsligt prima. Vet inte om mina tidigare sockerälskande bakterier orsakat problemen jag haft med grädde, men något positivt verkar hänt med balansen i tarmfloran.

Kanske är det så att de goda bakterierna har fått chans att ta över. De som gillar surkål, oliver och annan fermenterad mat. Något som tyder på det kan vara att jag sedan ett par år tillbaka även  tycker om oliver, vilket jag tidigare haft ganska svårt för. Nu vräker jag gladeligen i mig stora mängder.

Det som dock märkts allra tydligast är att jag tappat allt det intresse jag tidigare haft för öl. Jag blev ölnörd för ungefär 6 år sedan, började komponera egna recept och brygga egen öl. Drack alla nya sorter jag kunde komma över, ju mer humle desto bättre. Gjorde mig känd som en ölexpert i min bekantskapskrets och fick ofta presenter i form av nya udda ölmärken med spännande smaker.

Intressset för ölsmakerna började dala samtidigt som jag började med lågkolhydratkosten, men jag fortsatte dricka öl av gammal vana, dock utan samma njutning som förr. Så jag minskade successivt på mängden öl i glasen, och började smutta mig igenom grabbkvällar på krogen. Har man tidigare varit en ölnörd är det definitivt något ens bekantskapskrets börjar anmärka på…

Nu börjar jag misstänka att även detta är något som mina tarmbakterier är med och påverkar. De sockerälskande bakterier jag tidigare närde så väl med pasta och lösgodis var förmodligen samma som älskade malten i ölen.

Visst kan en klunk öl fortfarande vara gott, men jag blir snabbt ”mätt” på smaken och kvar står den halvfulla flaskan…

Nu verkar tarmbakterierna bestämt sig för att jag ska gilla rödvin istället. Har dock inte närmat mig samma nördnivå där som med ölen. Nördar ner mig i matlagning istället, känns som ett ganska bra val.

2013-09-05-18-18-59
Några av mina hembrygder…

Kan man äta för mycket fet mat?

Om man bara äter bra naturlig mat efter mättnad så går man ju inte upp i vikt. Se bara på alla vilda djur…

Vi människor har ju satt detta helt ur spel då majoriteten av oss äter en högst onaturlig kost bestående av en stor andel processad stärkelse och raffinerat socker. Våra gener är helt enkelt inte anpassade för att hantera de blodsockerhöjningar detta ger.

För egen del ser jag lågkolhydratkosten som en klockren lösning; blodsockerhöjningen blir minimal och maten är sjukt mycket godare när den är naturligt fet. Men finns det risk för problem även med detta kostval?

Jo, möjligen att maten är så god att man eg. vill äta mer än bara till mättnad ibland. Uppleva smaken mer och längre! Som ett sug trots att man är proppmätt. Även om det känns som att man äter onödigt mycket ibland, har jag inte märkt ett dyft på vågen eller på hur jag mår generellt. Lite onödigt proppmättillamående för stunden möjligen.

Ofta är det på kvällen jag smäcker i mig någon fet läckerhet för mycket. Dock leder det ju till att jag inte är sugen på frukost dagen efter, så det balanserar ju ut sig den vägen antar jag.

Det som skulle kunna vara ett problem är om man ibland överäter för att man är sugen, och sedan av sociala skäl ändå känner sig tvungen att äta en måltid kort därefter trots att man fortfarande är mätt. Om detta blir en vana kan det möjligen ge problem med eventuell viktnedgång skulle jag gissa.

Alla är olika känsliga för detta såklart. Jag har läst om en del som överäter på LCHF-kost och lägger på sig vikt, men det är trots allt mycket svårare än med en kost rik på kolhydrater. Som referens kan jag ju upplysa om vad sumobrottare äter för att gå upp i vikt; inte en massa feta såser – utan stora portioner med ris (stärkelse). Om man föder upp gäss för att sälja gåslever är det stärkelserikt foder som ger dem fettlever, inte fett eller protein. Vidrig uppfödning av djur det där; de tvångsmatas flera ggr om dagen. Sumobrottarna har ju i alla fall ett val.

Genom att äta en lågkolhydratkost har jag vant mig vid att inte vara hungrig i vardagen. Känner jag minsta hunger ser jag till att bejaka suget, men det är inte ofta det behövs utöver standardmålen. Då man inte behöver besitta någon självkontroll för att ignorera hungern med kosten jag äter, är det möjligen så att man blir lite sämre på att även säga nej till soffsnacksen. Eller är det bara betingat att man ska soffmysa med något smarrigt?

Jag antar att det jag vill komma till är att det möjligen kan vara svårt att helt sluta med smarriga snacks bara för att man börjar äta lågkolhydrat. Men om snacksen i sig oftast är utan större mängd socker borde det inte vara något större problem tror jag. Och det finns ju sjukt mycket sådana läckerheter rika på härligt naturligt fett – kokoschips eller färskt kokoskött, macadamianötter, grillad parmesanost, ugnsstekt grönkål med olivolja och salt, stekt halloumi, oliver, kokosfett blandat med kakao (ny favorit), mörk choklad osv osv.

Vissa kanske upplever större problem med att äta ovanstående alltför ofta, och då är det möjligen så att man behöver deala med den där självkontrollen i alla fall. Jag försöker se till att undvika proppmättillamåendet i alla fall…

 

 

 

 

Matinspiration lågkolhydrat

Som jag tidigare varit inne på tror jag att man kan nå väldigt långt genom att bara eliminera ”standardkolhydraten” på tallriken. Nedan följer ett gäng tips på vad man kan äta istället, samt ett par grymma snacksförslag för soffan.

Min förhoppning med att visa det jag äter är som vanligt att bidra till att rucka lite de mentala barriärerna hos de som rynkar på näsan åt en tallrik utan ett stort lass pasta, ris eller potatis.

 

2016-11-20-11-09-26
Surkål är grymt gott och dessutom hur nyttigt som helst för tarmfloran. Det är även hur enkelt som helst att göra själv! Recept på surkål.

 

2016-11-23-12-12-42
Färskkorv med 90% kött. Därtill broccoli och lök stekt med smör, grädde och en massa gurkmeja

 

2016-11-28-18-32-17
Stekt lax med korinder och ugnsrostad blomkål med olivolja. Därtill stekt lök och halverade cocktailtomater med en massa basilika.

 

2016-11-29-19-56-54
Ugnsrostad rödkål med olivolja, salt och peppar. Lyxade till det med lite ost på dessutom. Grymt till vilken köttbit som helst. 40 minuter i ugnen på 175 grader.

 

2016-11-18-18-30-44
Gratäng på zuccini och kokosgrädde, med ett tjockt lager ost ovanpå. Salt och peppar räcker gott som kryddning. 40 min i ugnen på 175 grader.

 

2016-11-29-17-28-01

2016-11-29-17-27-12
Sjukt gott snack! Bryt loss bitar av kokosköttet och mumsa på i soffan. Öppna en kokosnöt

 

2016-11-25-20-00-02
Inget jättemärkvärdigt snack, men oliver är jag själv grymt förtjust i. Lite morotsstavar och dip kompletterar. Dip gjord på creme fraiche, majonnäs, sambal oelek , salt och peppar.

Den fantastiska fastan

Att ett högt blodsocker är ohälsosamt har jag poängterat ett flertal ggr hittills i tidigare inlägg, så rimligen borde summan av kardemumman vara att ett lågt blodsocker är hälsosamt. Hur ser man då till att hålla ett lågt blodsocker under lång tid? Jo, man fastar såklart.

Att fasta är förmodligen det bästa sättet att få kroppen att reparera sig själv. Vid brist på glukos och aminosyror stimuleras gamla celler att reparera sig själva i en process som kallas autofagi. Dessutom stimulerar fasta kroppens tillväxthormon, så att nya celler kan bildas, och muskler får en extra chans att växa.

Du tränar även upp kroppens förmåga att förbränna fett effektivt, speciellt om du även tränar under fastan.

Det där sista tyckte jag lät hur konstigt som helst innan jag började med lågkolhydratkost. Man måste ju ha en massa snabba kolhydrater för att först orka träna, och sen en extra laddning efter passet för att musklerna inte ska brytas ner! En klassisk myt såklart, det är inget som helst problem att muskler skulle försvinna bara för att du fastar ett tag. Och man orkar med alla möjliga typer av pass, även tuffa intervaller!

Första gången jag fastade 24 timmar åt jag på kvällen dagen innan, sedan fastade jag till kvällen dagen efter. På förmiddagen var jag lite hungrig i någon timme, men sen var det inga problem att klara sig till kvällsmaten. Efter det har jag aldrig varit särskilt hungrig under fastan, utan generellt känner jag mig piggare i sinnet och lättare i steget, nästan som att jag svävar fram.

Jag började snabbt lägga in träningspass under mina fastor, som jag  gjorde en dag varje vecka. Träningen var oftast ett löppass på 9km till jobbet på morgonen, och sedan tillbaka på eftermiddagen. Mitt gamla jag hade svindlat vid tanken att springa 18 km utan att äta någonting för att stoppa muskelnedbrytningen! Bra att vara öppen för nya idéer och inte fastna i gamla tankesätt!

Jag tror dessa korttidsfastor är en bra ”detox” för kroppen. Man ser till att inte ge inflammationer i kroppen näring under en hel dag, så immunförsvaret får en ordentlig boost.

Har man problem med övervikt, eller andra metabola sjukdomar, är fasta förmodligen det effektivaste sättet att läka sig själv. Man kanske då inte ska nöja sig med någon enstaka 24-timmarsfasta då och då, utan köra längre perioder utan mat. Kolla gärna in följande länk. Under längre fastor kommer kroppen hamna i ketos, vilket innebär att all energi som förbränns i kroppen kommer från fett. Blodsockret är lågt, och inflammatoriska tillstånd (typ alla metabola sjukdomar) har en fantastisk möjlighet att självläka.

Men långa fastor, är det inte farligt?! Riskerar man inte att svälta?

Kort svar: En smal människa har säkert minst 70 000 kcal kalorier lagrade i kroppsfettet, en överviktig människa förmodligen flera 100 000 kcal. Detta skulle räcka VÄLDIGT länge, bara man ser till att dricka ordentligt. För fastor upp till 5 dagar verkar det inte finnas något behov av att äta några tillskott av vitaminer eller mineraler heller, men för längre fastor kan man möjligen fundera på detta. Har ingen erfarenhet av detta själv dock.

Och så till sist: Jo, såklart att fasta fungerar för att tappa vikt, men är det inte samma princip som att bara äta med kaloriunderskott?

Många verkar tro att fasta får kroppen att gå in i ett svältläge, där ämnesomsättningen går ner, och kroppen börjar bränna muskler för att överleva. Detta är så långt från sanningen man kan komma. Det vore ytterst korkat av naturen att sänka ämnesomsättningen i ett läge när man behöver mobilisera sig extra för att kunna fälla ett byte, så självklart ser kroppen till att använda sig av det lagrade fett som finns tillgängligt. Man har till och med sett att ämnesomsättningen ofta verkar gå upp under fasta.

Det helt motsatta sker när man försöker sig på att begränsa kaloriintaget. När man kontinuerligt äter den klassiska lågfettskosten, även i små kvantiteter, så hamnar kroppen aldrig i ett fettförbränningsläge. Insulin utsöndras i kroppen, och detta ger cellerna i kroppen signalen att de ska lagra in energi – inte förbränna den! Kroppens svar blir att sänka ämnesomsättningen så att den matchar den tillförda energin. Detta är bara möjligt ner till en viss nivå såklart, det är därför kalorirestriktion ändå fungerar för att tappa vikt.

Ett jäkligt jobbigt sätt att tappa vikt dock. Med detta upplägg kommer blodsockret pendla mellan högt och lågt och du kommer vara hungrig mest hela tiden. Det är detta som är skälet till att det inte fungerar att begränsa kaloriintaget på lång sikt; vem orkar gå runt och vara hungrig hela livet?

Och det där om att kroppen skulle bryta ner muskler under fastan är som sagt helt fel. Människan behöver musklerna för att kunna fälla det där bytet, och fokuserar därför fullt på fettet som energikälla. Att kroppen skulle börja bryta ner muskler för att få energi är endast en ren överlevnadsåtgärd som används när fettreserverna börjar sina. Vid runt 4% kroppsfett finns det inte längre möjlighet för kroppen att använda endast fett som bränsle, men detta är inte något de flesta av oss behöver oroa sig för…

Vill ni läsa på mer om fasta och de enorma hälsofördelarna rekommenderar jag att ni tar en titt på nedan länkar; 12 lärorika inlägg om fasta. Helt valfritt, annars hoppas jag min introduktion till fasta fått dig inspirerad att prova själv!

https://intensivedietarymanagement.com/fasting-a-history-part-i/

https://intensivedietarymanagement.com/fasting-physiology-part-ii/

https://intensivedietarymanagement.com/fasting-and-growth-hormone-physiology-part-3/

https://intensivedietarymanagement.com/fasting-and-lipolysis-part-4/

https://intensivedietarymanagement.com/fasting-myths-part-5/

https://intensivedietarymanagement.com/fasting-regimens-part-6/

https://intensivedietarymanagement.com/longer-fasting-regimens-part-7/

https://intensivedietarymanagement.com/the-ancient-secret-of-weight-loss-fasting-part-8/

https://intensivedietarymanagement.com/caloric-reduction-vs-fasting-part-9/

https://intensivedietarymanagement.com/women-and-fasting-part-10/

https://intensivedietarymanagement.com/feasts-and-fasts-the-cycle-of-life-fasting-part-11/

https://intensivedietarymanagement.com/why-cant-i-lose-weight-htlw-12/

 

P.S. Du behöver såklart få i dig vätska under dina fastor; vatten, kaffe och te är alla lämpliga alternativ.

Utfyllnaden man inte behöver

Jag kör vidare på konceptet om att utelämna kolhydraterna från tallriken, och fokuserar i detta inlägg på min egen resa mot en sundare kosthållning. Hur då sundare, undrar ni? Vad hade jag egentligen för allvarliga hälsoproblem som behövde fixas?

Ibland önskar jag nästan lite att jag hade varit överviktig och visat för min omgivning att jag minsann lyckats tappa de där 20 kilona genom att äta mycket mer fett, men på ytan har jag alltid varit ganska vältränad och upplevts ganska sund och hälsomedveten. Så den vanligaste frågan från folk var såklart om varför jag behövde ändra på kosten överhuvudtaget.

Det var inte tydligt för mig heller just då, men jag såg stora vinster med att få bättre fettdrift. Jag skulle orka löpa längre utan att tanka energi stup i kvarten, och även kunna löpa till jobbet innan frukost (något jag aldrig förstått hur folk klarade av tidigare).

Det funkade klockrent för löpningen, jag orkade snabbt mycket mer, och märkte dessutom att jag hela tiden hade lust att ta mig ut och träna. En energi jag aldrig haft på det sättet tidigare. Visst tog jag mig tidigare ut och tränade för att det känns bra efteråt, men nu kunde jag ibland knappt hålla mig ifrån en ny löprunda i skogen.

Hälsovinsterna skrev jag om i Vem är jag?. I huvuddrag har jag sänkt blodtrycket, blivit av med en kronisk inflammation i örat, samt upplever mig mindre sjuk. Inte så illa egentligen. Betänker man riskerna med ett högt blodtryck, var det faktiskt en väldigt viktig förändring att göra. Jag tror även att jag minskat min risk att drabbas av alla de andra metabola sjukdomarna, som jag beskriver i Det mest skrämmande.

Och det fantastiska med min resa är att det enda jag gjorde i början var att ta bort kolhydratdelen i Livsmedelsverkets tallriksmodell, och ersätta med extra sås och grönsaker. Det räckte hur långt som helst. Pastaberget på min lunchtallrik var det som riskerade min hälsa, och jag har inte saknat det en sekund.

Nu har jag utvecklat en annan approach till min matlagning, alltid mycket grönsaker, kött/fisk och fett. Sällan en onödig (icke njutbar) kolhydrat. Jag tänkte ge lite inspiration för dig som vill hitta enkla alternativ till den stärkelsebaserade Svensson-tallriken…

2016-11-12-14-41-03
Smörstekt lök och broccoli, med smält ost på. Till detta åt jag ett par bitar köttfärslimpa.

 

2016-11-12-18-54-44
Smörstekt lök och rödbetor, med en ordentlig klick kokosgrädde i. Därtill gräddstuvad spenat och varmrökt lax.

 

2016-11-13-18-58-48
Stekt färskkorv med 90% kötthalt, smörstekt lök och gräddstuvad brysselkål.

 

2016-11-14-06-45-41
ENKEL jobbfrukost 1 – Makrill i tomatsås, några ordentliga bitar ost och en bit smör.

 

2016-11-17-12-58-18
ENKEL jobbfrukost 2 – Avokado med kokosgrädde och kokosflingor på.

 

2016-11-17-20-05-45
Ugnsstekt brysselkål i olivolja och  köttfärslimpa. Sås gjord på spad från köttfärslimpan, skogschampinjoner, paprika och grädde.

 

Tänkte försöka visa lite av mina måltider här på bloggen ibland. Mest för att normen är något helt annat, och detta kan vara ett sätt att vidga perspektivet på hur en portion mat skulle kunna se ut.

 

Men man MÅSTE väl få i sig kolhydrater?

Detta verkar vara en stor grej för många all komma över. ”Skulle allt fullkornsbröd och pasta jag stoppat i mig för att jag trodde det var nyttigt inte ens behövas i kroppen?” Svaret är absolut nej om man ser till hälsoaspekten. Man kan dock argumentera för kolhydrater när det gäller prestation på tävlingar till exempel. Grejen är bara att de flesta inte gör maxinsatser på tävling varje dag de äter ett lass pasta eller ett berg med ris. Man fyller upp magarna med raketbränsle som aldrig omsätts i musklerna, och får se sin mage eller sina lår växa istället. Och din hälsa riskeras.

Det man alltså kan säga om  kolhydrater är att det inte finns något behov att tillföra dem till kroppen, annat än för att toppa formen inför en maxprestation. Det finns inga essentiella kolhydrater; alltså de innehåller inte något som kroppen inte själv kan framställa. Man hör ofta om rädslan att hjärnan inte skulle få det bränsle den behöver, då den till största delen använder sig av glukos för sin förbränning. Detta gäller under förutsättning att du äter stora mängder kolhydrater. Äter du noll gram kolhydrater ser kroppen till att producera eget glukos till hjärnan, samt att dryga ut detta med ketoner (bildas av fettsyror) för att få hjärnans energibehov fullt tillfredsställt.

Är du typ 1-diabetetiker är det lite klurigare, läs gärna mer om ketos och ketoacidos här.

Hursomhelst, man behöver inte oroa sig för att man missar någonting kroppen behöver genom att minimera eller t.o.m. eliminera kolhydrater. Satsa alltså endast på sådant du tycker smakar riktigt gott, och se till att njuta när du väl gör dessa ”undantag”.

Alla har vi våra egna ”guilty pleasures”, men jag har svårt att se att folk egentligen skulle tycka att en portion ris eller kokta potatis är någon man ”unnar” sig. Ändå är det vad folk smäcker i sig till varje måltid. En semla eller en chokladboll till fikat känns väl bra mycket lyxigare än utfyllnadskolhydraterna på lunchtallriken. Och kroppen märker typ ingen skillnad alls; stärkelse = långa kedjor av sockermolekyler.

Mitt tips till mänskligheten är att se till att njuta i stora drag av de kolhydrater man väljer att äta. Att äta det som utfyllnad fyller ingen funktion, och riskerar till och med att försämra din hälsa.

vs
Vad skulle du välja för något att njuta av? 

Att förebygga cancer?!

Idag räknar man med att över 30% av svenskarna kommer att drabbas av cancer under sin livstid. Detta är en fördubbling sedan 1970-talet, men kollar man riktigt långt tillbaka finner man att cancer var något väldigt ovanligt. Något i vår moderna livsstil har alltså haft en extremt negativ påverkan på motståndskraften mot cancer.

Folk blir lätt väldigt skeptiska när de hör att man kan äta sig fri från cancer, men mycket pekar mot att det faktiskt ligger till på det sättet. Det låter ju för otroligt för att kunna stämma; andelen människor i västvärlden som insjuknar i cancer ökar ju för varje år som går. Lösningen kan ju omöjligt vara så enkel! Eller?

År 1931 gick nobelpriset i medicin till Dr. Otto Warburg för sin kartläggning av cancercellernas metabolism. Han hade funnit att man kan svälta cancerceller genom att sänka blodsockernivåerna. Cancerceller använder i stort sett uteslutande glukos i sin metabolism; upp till 35 gånger mer än vanliga celler. Medan vanliga celler istället kan använda sig av ketoner (energi från fett), är cancerceller helt beroende av glukos för att växa.

I västvärlden pågår som sagt en hemsk utveckling, där allt fler drabbas av cancer varje år. Utvecklingen följer tydligt samma dystra riktning som de andra typiska metabola sjukdomarna; hjärt-kärkramp, fetma, diabetes typ 2 och så vidare. Det är ju därför inte så svårt att göra kopplingen att de alla beror på samma sak; den västerländska kosten.

På 1930-talet reste den kanadensiske tandläkaren Weston Price runt bland olika urbefolkningar i världen och undersökte deras hälsotillstånd. Han förvånades över den goda hälsan, och den totala avsaknaden av de traditionella västerländska sjukdomarna. Människor som inte levt i den civiliserade världen, och aldrig sett en tandborste, hade perfekta vita tänder och åkommor som hjärt-kärlkramp, cancer och diabetes var helt okända. Price kunde, genom att studera de urinvånare som flyttat in till städerna, även konstatera att deras hälsa försämrades av detta, och att de då hade lika hög risk som den övriga befolkningen att drabbas av de metabola sjukdomarna.

Man kan ur detta uttyda att kopplingen mellan exempelvis cancer och livsstil är mycket större än en eventuell genetisk fallenhet. Och därigenom även något vi relativt enkelt kan påverka till det bättre!

Genom att minimera intaget av socker och stärkelse kan man drastisk minska risken för att utveckla cancer. De cellmutationer som skulle kunna växa sig stora och bli tumörer får aldrig chansen att omsätta glukos i den omfattning de skulle behöva.

Så varför basunerar inte livsmedelsverket och sjukvården ut denna information till alla medborgare? Varför börjar cancerpreventionen först när man redan drabbats av cancer?

När cancern redan haft möjlighet att växa till sig minskar ju chanserna att bli frisk dramatiskt. Det finns dock många studier som även visar att om man drastiskt sänker sitt intag av socker och stärkelse under behandlingen så har man en mycket större chans att bli frisk. Fortsätter man äta en lågkolhydratkost efter avslutad behandling har man även en minskad risk att cancern ska komma tillbaka. Men inget av detta förespråkas i normalfallet. Varför?

Cancervården verkar helt och hållet snöat in på konceptet att upptäcka cancer, och sedan behandla cancer. Gärna med livslång medicinering och en lagom hög risk för återfall.  Inte som det borde vara – fokus på att förebygga cancer genom hälsosamma kostråd. 

Anledningen till detta är fruktansvärt nog att det finns så sjukt mycket pengar att tjäna på att behandla cancerpatienter. De företag som utvecklar utrustning och läkemedel har dessutom råd att genom lobbyverksamhet cyniskt påverka hur forskningsanslag fördelas och hur exempelvis läkarutbildningar ska utformas.

Inget företag kan tjäna lika stora pengar på att ge råd om en kost (ej patenterbart) som hindrar folk från att insjukna i cancer, men för vårt samhälle, och alla individer i det, hade vinsterna varit enorma.

Jag hoppas innerligen att vi en dag når dit.

Dock förbluffas man av att Otto Warburgs forskning och Weston Prices redogörelser kunnat glömmas bort. Ibland känns det som att vårdapparaten har bestämt sig för att folk minsann ska kunna få unna sig en kanelbulle och några kakor varje dag utan att få dåligt samvete, trots att det kan få allvarliga konsekvenser på sikt. Bättre vore om de istället informerade om riskerna, så att folk själva fick fatta det beslutet.

Jag tror att de flesta skulle välja att skippa snabbmakaronerna och lösgodiset om de visste att den typen av mat faktiskt riskerar att göda eventuella cancerceller i kroppen.

Jag vill med detta inlägg såklart inte skuldbelägga de som drabbats av cancer när de ätit den mat som myndigheterna förordar, men förmodligen känns det som ett hårt slag att det är något man kunde ha skyddat sig mot i ännu högre utsträckning. De flesta som arbetar med cancerpatienter har heller inte koll på detta, och de försöker säkert bara göra så gott de kan. De är lika lurade som alla andra.

Och bara för att förtydliga: Helt säker kan man ju aldrig vara i dagens samhälle, andra faktorer kan ju också spela in såklart; utsläpp, gift, strålning och så vidare. Men genom att anamma den kost som människan anpassats till genom miljontals års evolution minimerar man i alla fall risken att cancerceller kan växa till sig och hota din hälsa.

 

Avslutar med ett par tips om relaterad läsning:

http://fof.se/tidning/2012/3/tumorens-enorma-sockersug

http://evalotta.info/socker-och-starkelse-goder-cancer/