Min Corona-analys

Egentligen var det tänkt att jag inte skulle skriva mer på den här bloggen, då jag känner att jag berört de områden och tankar som jag vill stimulera till mer eftertanke inom. Jag blir tämligen uttråkad av att upprepa mig, eller endast komma med nya små vinklingar av tidigare redan nämnda företeelser och problem.

Men…

Viruset SARS-CoV-2:s bärsärkagång i världen just nu har lett till att det finns något nytt att förhålla sig till och resonera kring gällande kost och hälsa; och jag har en del kritik gällande hur vi bemöter situationen, men även idéer om hur vi egentligen borde tackla viruset. De tänkte jag dela med Er nu.

För det första tycker jag det är chockerande hur merparten av alla civiliserade länder bemöter detta virus. Att mer eller mindre stänga ner hela länder känns som en helt vansinnig chansning, då man inte alls vet om det egentligen gör någon nytta överhuvudtaget för att minska virusets spridning på längre sikt. Om det bara gällde att rädda människors liv skulle man ju kunna hitta flera andra drakoniska, men mycket säkrare sätt, att uppnå detta. Man skulle till exempel kunna förbjuda all biltrafik, och då rädda 1,35 miljoner människors liv varje år genom att eliminera trafikolyckor, samt säkert några miljoner till genom minskade luftföroreningar. Folk skulle bli tokiga om man fört in sådana restriktioner, men för SARS-CoV-2 verkar det ändå finnas någon form av acceptans.

Till stor del kan man nog förklara denna acceptans med att människor är rädda för det okända, och att det känns bättre att göra något, än ingenting alls. Må vara att inskränka på sina friheter, sina framtida försörjningsmöjligheter och behov av sociala kontakter. Men att det KÄNNS som att man gör det för en god sak betyder INTE att det faktiskt gör någon skillnad. Det är därför man bör undersöka vad som faktiskt gör skillnad.

Vissa länder har mycket riktigt lyckats begränsa spridningen på ett imponerande sätt genom att helt stänga ner sina länder. Min farhåga är dock att när man väl börjar lätta på restriktionerna och möjliggöra resor till och från landet, så kommer viruset tillbaka i en andra våg och då kommer spridningen då istället. Om man inte stänger ner allt igen förstås, men hur länge kan man hålla på med det? En orimlig taktik enligt mig.

Sveriges approach med att platta till kurvan innan vi har någon form av flockimmunitet ter sig åtminstone lite mer nykter än övriga västvärldens totalitära nedstängningar, men det finns såklart även frågetecken gällande hur mycket man kan lita på flockimmunitet mot ett ständigt muterande virus. Men det är minst lika tokigt att sätta sitt hopp till ett vaccin som ska kunna stoppa ett influensavirusimmunförsvar som ständigt förändrar sig.

Så vad är då en vettig taktik för mänskligheten?

Redan från pandemins början har det hetat att de som löper störst risk att drabbas allvarligt är äldre, rökare och ”riskgrupper”. Det var länge oklart exakt vad som skulle klassificeras som ”riskgrupper”, men det har efterhand kommit fram att det framförallt handlar om människor som har drabbats av metabol sjuklighet; fetma, diabetes, högt blodtryck, hjärt-kärlsjukdom, cancer, Alzheimer och en hel uppsjö autoimmuna sjukdomar för att nämna några. De som lider av dessa sjukdomstillstånd har med största sannolikhet ett mindre funktionsdugligt immunförsvar, och drabbas därigenom mycket värre av ett främmande virus.

Och för att göra saker ock ting än värre; metabol sjuklighet behandlas i den traditionella sjukvården gärna med mediciner som ytterligare verkar sänka immunförsvaret. Jag tänker här på till exempel kolesterolsänkande statiner och vissa mediciner mot högt blodtryck.

Kolesterol är essentiellt för immunförsvaret, och har man mindre av det så påverkar det såklart ens möjligheter att bekämpa viruset. Dessutom förhindrar statiner produktionen av enzymet CoQ10, vilket även det är mycket viktigt för immunförsvaret.

En delförklaring till varför immunförsvaret är såpass undermåligt vid metabol sjuklighet är att den kost som ger sjukdomen oftast består av processad mat med lågt innehåll av vitaminer och andra näringsämnen. Man har till exempel sett en extrem korrelation mellan låga D-vitaminnivåer i blodet och risken för att bli allvarligt drabbad av sjukdomen Covid-19. Samma torde gälla för C-vitamin, men detta är såklart svårare att verifiera, då det har så kort uppehållstid i kroppen. Det man kan konstatera är dock att de som intensivvårdas med C-vitamininjektioner verkar klara sig bättre och behöva kortare vårdtid. Kolla gärna in fler länkar om detta i slutet av inlägget.

Man kan, likt Lars Bern resonerar, förmodligen tolka överdödligheten av såväl åldringar som metabolt sjuka som att det egentligen är den metabola sjukligheten som är den drivande faktorn. Metabol sjuklighet, alltså störningar i ämnesomsättningen, ackumuleras långsamt över tid, och därför är såklart också fler äldre drabbade. Lägg sedan på den arsenal av piller som våra äldre står på för att symptomlindra denna sjuklighet, och du har en pandemi av just de bibliska proportioner som vi nu ser.

Det vi kan göra med denna kunskap är att fundera på hur vi undviker metabol sjuklighet, och i övrigt boostar våra immunförsvar på bästa sätt. Min förhoppning är att den pandemi som nu härjar ändå ska kunna leda till något gott på sikt; att fler börjar förstå att det stora problemet vi har inte är brist på respiratorer, mediciner eller handsprit, utan en undermålig kost som gör oss känsliga för annars ganska beskedliga infektioner.

Att en kost med låg andel socker och andra kolhydrater, men rik på nyttiga fetter som smör, kokosolja och olivolja, samt en härlig blandning av grönsaker är den bästa garanten för livslång hälsa har jag skrivit om utförligt tidigare i bloggen.

Man vinner så extremt mycket på att hålla sitt blodsocker nere, då högt blodsocker är inflammatoriskt och leder till hög insulinutsöndring, som är än mer inflammatoriskt. Över tid kan detta leda till insulinresistens, vilket leder till ännu högre insulinnivåer, och en mer eller mindre kronisk låggradig inflammation som immunförsvaret behöver hantera.

När sedan dagens livsmedel dessutom innehåller mycket mindre vitaminer än förr i tiden, då är inte förutsättningarna för immunförsvaret särskilt bra. Mycket mat är industriellt processad, vilket tar bort mer eller mindre alla vitaminer. Även färsk oprocessad mat, som grönsaker och frukt, innehåller på grund av de utarmade jordar som karaktäriserar de industriella jordbrukens monokulturer mycket mindre näringsämnen än de gjort historiskt.

En sista aspekt jag tänker nämna är den stora användningen av raffinerade fröoljor; rapsolja, solrosolja, majsolja osv. Dessa är kraftigt inflammerande i kroppen, speciellt vid upphettning.

Sammantaget kan man konstatera att dagens västerländska standardkost; pasta, ris, bröd, potatis, läsk, godis, chips, sötad yoghurt, friterad mat, processad mat och allsköns lågfettsprodukter inte ger vårt immunförsvar mycket support. Och det är detta vi borde fokusera på nu för att göra oss starkare och kunna motstå framtida virusepidemier. Så att vi slipper stänga ner hela världen, inskränka våra friheter och riskera hela vår ekonomiska försörjning än en gång.

Jag rekommenderar alla att överväga att introducera någon form av lågkolhydratkost för att undvika metabol sjuklighet och få ett starkare immunförsvar. Själv lyckades jag till min egen förvåning behandla högt blodtryck på kort tid när jag lade om min kost.

För stöd och tips om nya kostupplägg tipsar jag om Diet Doctor. Och för att stärka immunförsvaret ytterligare kan man överväga kosttillskott som C- och D-vitamin, men det kan möjligen finnas skäl att fundera på ytterligare mineraler och vitaminer om man verkligen vill optimera allt.

Lev väl!

https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/04/goda-anledningar-att-prova-hoga-doser-c-vitamin-vid-covid-19/
https://www.tandfonline.com/doi/pdf/10.1080/14787210.2020.1706483

http://www.orthomolecular.org/resources/omns/v16n20.shtml

Dags för paradigmskifte, del 2: Att träna utan kolhydrater

”Kroppen behöver snabba kolhydrater för att orka träna hårt!” Hur ofta har man inte hört detta mantra? Jovisst, socker är ett raketbränsle av hög kaliber, men det är knappast så att man behöver den typen av energi hela tiden. Visst kan man gå runt fullproppad med glykogen i musklerna hela tiden, men som jag nämnde i förra inlägget påverkar detta inflammationsprocesser i kroppen och ökar vår känslighet för allsköns ohälsa. Bättre då att endast kolhydratsladda när det verkligen gäller, och låta kroppen vara robust mot sjukdomar och belastningsskador (som oftast är av inflammatorisk karaktär) i vardagen och under uppbyggnadsfas.

Ett av huvudskälen till att jag började äta lågkolhydratkost var att jag ville få en bättre fettförbränning så att jag skulle kunna springa längre utan att tappa energin och gå in i väggen.

Det fungerade grymt bra, även om det tog några tidiga morgonrundor på fastande mage för att vänja kroppen vid att använda sig av huvudsakligen kroppsfett istället för glukos. Jag hade aldrig gillat att springa på morgonen tidigare, och de första två eller tre första passen påminde mig om varför. Ingen riktig studs i benen, och framåt milen blev det riktigt tungt; orkade knappt med sexminuterstempo, och kom inte in i något flow mer. Men värst var det var studsade jag ut ur huset på väg till jobbet, och hade samma energi, fart och flow som jag var van vid. Kroppen hade kopplat igång fettdriften!

I samband med detta började jag också öka på distanserna, och vande mig snabbt vid att springa 2-2,5h, både med mat i magen och på fastande mage, utan att det egentligen märktes någon skillnad i kapaciteten.

Det är såklart en fråga om hur fort man önskar springa. Man har som sagt nytta av att fylla på musklernas glykogendepåer innan en tävling, och att svepa lite energidryck under loppet. Men har du dessutom tränat upp fettdriften innan, så har du nu två fullvärdiga bränslen i kroppen. Den bättre fettförbränningen gör att glukosen räcker längre, så du kan springa fort längre än tidigare.

Konceptet ”train low, race high” känns m a o ganska vettigt. I vardagen och under normala träningsveckor äter du en kost som inte belastar kroppen med blodsockersvängningar och inflammationer. Den ger dig näring för att boosta immunförsvaret så att du håller dig frisk och får en kontinuitet i träningen som de flesta skidåkare skulle drömma om (gröt- och pastavurmare som de generellt är).

När det sen är dags för att prestera under tävling kan du offra lite av dina hälsoreserver och pumpa upp dig med ett lass kolhydrater innan start, samt hälla i dig all energidryck du mäktar med under loppet. Det kan möjligen toppa din prestation för dagen, men det har inget med hälsa att göra.

Just det här med att träna utan kolhydrater lät helt sjukt för mig när jag levde i det gamla paradigmet. Jag åt mellanmål mest hela tiden och såg till att alltid ha välfyllda glykogendepåer. Jag tänkte att kroppen alltid skulle ha maximalt med energi för att fungera optimalt, för att inte gå ner i svältläge och börja förbränna muskler. Att fasta lät med andra ord som det mest idiotiska du skulle kunna utsätta dig för!

Vilken tur man kan tänka om! Nu har jag fattat att kroppen mår bra av att tömmas på glykogen, och att det inte innebär att dina muskler äts upp. Det är istället kroppsfettet som börjar användas, och en hel uppsjö andra positiva saker händer i kroppen; celler får en chans att rena sig själva, skadade celler rensas ut och tillväxthormon produceras. Du går över till att förbränna ketoner istället för glukos. Hjärnan är speciellt förtjust i ketoner, och många, inklusive jag själv, kan vittna om att man ofta känner sig extra klarsynt under fastedagar.

Det är alltså inga problem som helst att träna under fasta, du har förmodligen fett nog att kunna springa flera veckor i sträck. Du kan med viss invänjning även köra intensiva intervallpass. Och låt dig inte heller luras av att du måste fylla på med en massa energi direkt efter passet. Gå på din hunger och törst, och ät dina måltider vid samma tider som vanligt.

Ur ett evolutionärt perspektiv är det ganska logiskt att människans biologi anpassat sig till perioder av begränsad tillgång till mat, såväl som på perioder med överflöd. Att kroppen som mest kan laddas med omkring 2000 kcal glykogen, vilket skulle räcka till cirka 1,5 timmars ansträngning, talar för att vi måste ha haft förmåga att använda oss av något annat när tillgången till mellis och fika var såpass begränsad som jag utgår från att den var på typ stenåldern. Kroppens fettdepåer var en mycket mer pålitlig källa att luta sig tillbaka på vid brist på mat, och jakt på ny sådan.

Du är skapt med en förmåga till extrem uthållighet som du bara känner av om du vågar sluta proppa kroppen full med socker!

Dags för paradigmskifte, del 1: Kalorilögnen

Lyssnade på en poddintervju med Alexander Bard häromveckan där han i förbifarten nämner att ett skifte från en världsåskådning (eller paradigm) till en annan först kan ske när den nya världsåskådningen har etablerats i medvetandet och fungerar bättre som  förklaringsmodell för verkligheten än den gamla modellen.

Han fortsätter: ”När man därefter påminns om hur man tänkte och resonerade tidigare, förstår man ofta inte hur i hela friden man kunde vara så urbota dum.”

Detta känner jag väl igen från min resa inom kost- och hälsoparadigmet. Det är därför jag så gärna vill få andra att vakna upp och fatta grejen. Tyvärr är jag inte den bäste pedagogen för att sälja in nya koncept på folk som inte ens fattar att de borde bry sig. De kunde ju må mycket bättre, orka mer, vara piggare och mindre sjuka.

Pusselbiten jag (och möjligen de flesta andra förespråkare för lågkolhydratkost) saknat är just fokus på att visa upp ett paradigm som på ett bättre sätt förklarar det som det andra paradigmet, typ tallriksmodellen, lyckas mindre bra med (enklast om mottagaren är en nyfiken och kritiskt granskande individ såklart).

Så vart ska man börja?

Vi kan väl gå direkt på den stora grejen; kalorilögnen.  En kalori är ett mått på den energi som krävs för att höja temperaturen i ett gram vatten med en grad Celsius. Energin kommer ifrån förbränning (uppeldning) av ett visst ämne, i relevans till mat gäller det makronutrienterna kolhydrater (4 kcal/g), protein (4 kcal/g) och fett (9 kcal/gram). På något vänster har en stor del av världens befolkning gått på myten om att ett ämnes kalorivärde skulle säga något om hur det hanteras i kroppen, trots att kroppen knappast eldar upp maten den får i sig. Det verkar som man tänker sig kroppen som en bensinmotor eller vedpanna.

Man kan ju dra det hela en vända längre och tänka sig hur mycket energi man kan utvinna genom fission av ett gram material (20 miljoner kcal), eller varför inte fusion (>200 miljoner kcal). Knappast relevant för hur kroppen tar hand om ämnena; lika irrelevant som kalorivärdet för att elda upp någonting.

Kroppen jobbar på ett helt annat sätt. Den utvinner såklart energi ur det du stoppar i dig, men det är egentligen inte främst mängden du stoppar i dig som spelar roll. Den viktigaste faktorn för vad kroppen gör med energin du stoppar i dig är vilka hormoner som triggas av det som hamnar i magen.

Har din mat ett högt glykemiskt index kommer ditt blodsocker att börja stiga. Högt blodsocker är farligt för kroppen då det skapar inflammation och ger näring till exempelvis patogena bakterier och cancerceller. Kroppen svarar då med ett effektivt hormon; insulin. Insulinet ser till att kroppens celler öppnar upp sig för att ta emot det överflödiga sockret, och stänger då även inne fett i cellerna, vilket gör att kroppen inte kan förbränna något av sitt lagrade fett. Om kroppens celler är fullproppade med socker kommer insulinet att stimulera lipogenes; omvandling av glukos till fett i levern. Detta fett lagras sedan också in i kroppens skafferi.

Hela det västerländska upplägget med mellanmål stup i kvarten kommer effektivt stänga inne fettet i cellerna och gör att folk blir helt beroende av att fylla på med socker för att orka med. Suget som genereras när blodsockret dippar, samtidigt som det kroppsegna fettet är inlåst i cellerna, är mycket svårt att inte falla för! Förmodligen är detta en av anledningarna till att många inte tror man kan klara av att ta bort kolhydraterna från kosten.

Äter man istället en kost med minimalt med kolhydrater kommer blodsockret inte skjuta i höjden och minimalt med insulin behövas. Detta innebär tre viktiga saker. För det första kan all energin användas till att boosta immunförsvaret , bygga muskler  och reparera skador i kroppen, samtidigt som kroppen inte triggas att lagra in all energi. För det andra så får kroppen nu möjlighet att komma åt sitt eget skafferi av fett, så du har nu tillgång till enorma mängder energi. Och sist men inte minst; du slipper få det där suget efter socker, för kroppen behöver ju inte det längre. Du klarar dig utan mellanmål och vill du testa att fasta är det inte heller någon stor grej.

Jag har skrivit om ämnet förut här.

Några externa länkar om du vill fördjupa dig i hormonbalans och kaloriernas irrelevans:

http://www.jonasbergqvist.se/balansera-dina-hormoner

https://www.dietdoctor.com/se/vad-hander-om-du-ater-5-800-kalorier-lchf-kost-varje-dag/comment-page-5

Jag hoppas detta första inlägg i serien gett någon en första liten pusselbit för att lägga det stora fantastiska livshälsopusslet som bättre speglar hur kroppen fungerar. Fler pusselbitar väntar, förhoppningsvis tillräckligt många för att slutligen våga byta ut den industriprocessade, sockerstinna och näringsfattiga västerländska kosten mot något mycket mycket bättre.

 

 

Mer lågkolhydrat i praktiken

I vintras var jag gräsänkling en vecka, vilket innebar att jag kunde gå all in och bara laga mat som jag själv gillar. En kombination av snabbt, enkelt, gott och nyttigt!

Inte för att det egentligen skiljer sig så extremt från det vi vanligen äter i familjen, men för att det ska passa barnen bättre blir det ofta något mos på blomkål eller vitkål. Och sen är inte frugan alls förtjust i vitlök, så den veckan passade jag på att slänga på extra mycket!

Nedan visar jag ett axplock av mina snabbt ihopslängda rätter under denna veckan. Förhoppningen är att man ska kunna se att det inte är alls komplext att laga god och mättande lågkolhydratkost. Bara en sån sak att man slipper skala potatis, eller slipper vänta på kokande pasta, pajar ju argumentet för de som säger att de inte har tid att laga nyttig mat.

Rätt nummer ett:

2018-02-16 17.15.28
Lök, färsk basilika, paprika och gurka stekt i rikligt med kokosolja, salt och peppar, med getost och brie. Tillagningstid: ~15min

Rätt nummer två:

2018-02-18 22.12.02
Sallad på spenat, tomat, avokado, fetaost och kanske en deciliter olivolja, äppelcidervinäger, salt, peppar. Ätes enkelt direkt ur salladsskålen när man är ensam hemma… Tillagningstid: Max 10 min

Rätt nummer tre

2018-02-17-18-16-361.jpg
Köttfärs stekt med spenat, broccoli och riven ost, kryddat med gurkmeja och vitlök. Har för mig jag la på en ordentlig klick fullfet cremé fraiche med. Tillagningstid: ~15min

Rätt nummer fyra

2018-02-18-22-12-301.jpg
Eller åtminstone en del av en rätt. Tror jag åt lite coleslaw jag hade stående till dessa nötfärsburgare stekta med spenat, grädde och bisarra mängder vitlök. Tillagningstid: ~25min, inkl. blandning av en stor hamburgersats som räckte till flera måltider.

Rätt nummer fem:

2018-02-19 07.53.16
Ägg stekta med kantareller och spenat. Därtill ruccola, olivolja, äppelcidervinäger, avokado samt en klick majonnäs. Tillagningstid: ~10min (kantarellerna var rensade och förvällda)

Rätt nummer sex:

2018-02-19 12.10.00
Hamburgare med en ordentlig laddning stekt spenat, broccoli, tomat och fetaost. Mycket smör i pannan och klick majonnäs därtill. Sen smaskigt att ringla olivolja över på tallriken. Tillagningstid: ~15min

Rätt nummer sju:

2018-02-20-19-02-191.jpg
En härlig portion broccoli, paprika och spenat stekt med ägg och en del grädde. Avokado on the side. Tillagningstid: ~15min

Rätt nummer åtta:

2018-02-19-19-22-481.jpg
Stekt broccolistjälk, paprika och spenat med mycket virtlök. Därtill en laddning surkål (opastöriserad), brie och en klick kokosgrädde. Tillagningstid: ~10min

Rätt nummer nio:

2018-02-21 12.30.55
Sallad på ruccola, broccoli, tomat och avokado med lite fetaost, olivolja, äppelcidervinäger, salt och peppar. Burgare med majonnäs därtill. Tillagningstid: ~10min

När man kollar igenom rätterna ser det kanske ut som jag äter spenat i typ allt, men det var nog vad jag råkade ha hemma den veckan. Och uppenbarligen var jag inne på att steka typ allting (kan bero på vitlöken)… Favoritingredienser som inte fanns hemma just den veckan är kanske blomkål, fet fisk, eller kanske en ordentlig köttbit att göra långkok på. Men rätter med dessa i få jag väl visa upp vid ett senare tillfälle.

Hoppas du fått lite inspiration, och ser att det inte alls är svårt att får ihop goda, näringsrika och mättande rätter helt utan en massa tråkig pasta, ris, bulgur eller whatever utfyllnad som Livsmedelsverket förordar ska utgöra basen i kosten.

Kom gärna med tips på egna enkla favoriter…!

Låt oss tala tandställningar

Ett fenomen som idag är väldigt vanlig är att barn behöver tandställningar då deras käkar och ansiktsform växer på ett icke önskvärt sätt. Vart fjärde barn idag behöver tandställning för att käken växer fel. Det verkar ganska osannolikt att människan genom evolutionen skulle utvecklats med en så pass stor benägenhet att behöva korrigerande tandställningar, så något i den moderna livsstilen är sannolikt boven i dramat.

Detta styrks av undersökningar som gjorts på urbefolkningar världen över, med tandläkaren Weston Price som den störste pionjären. Han förde även fram hypotesen att käken påverkas av den näringsbrist som en kost rik på raffinerade kolhydrater innebär.

Sedan jag började intressera mig för kostens påverkan på vår hälsa har min favoritförklaring varit att en kolhydratrik kost som stimulerar tillväxthormoner får käken att växa okontrollerat. Vid närmare anblick verkar det dock som att det finns ett antal andra delförklaringar som möjligen är ännu viktigare för hur käken utvecklas.

En av dessa är att käken behöver utmanas genom att få tugga på hårda sega saker, precis som man föreställer sig att våra förfäder gjorde. Dagens mosade barnmat och fruktpuréer gör allt annat än att utveckla käkens och tungans muskulatur, det är något som är säkert. Bröd, gröt, pasta och skräpmat styrketränar inte heller käken nämnvärt.

Enligt en artikel jag hittat kan dock den största bidragande orsaken vara att barn börjar andas genom munnen istället för näsan, vilket är en normal stressreaktion. Kan det helt enkelt vara stressen från det moderna samhället som orsakar det stora behovet av tandställningar? Läs gärna igenom artikeln och se vad ni tror om teorin.

Jag har själv haft tandställning som ung, men oklart om den gjorde någon nytta överhuvudtaget. Jag andas nog ganska mycket genom munnen, och när jag tänker efter var jag nog ganska orolig för mycket under uppväxten.

Visserligen lär jag triggat igång en hel del tillväxt genom min västerländska kost, så svårt att veta vad man ska skylla på. I alla fall kanske man inte kan lägga all skuld på den västerländska kolhydratrika kosten.

Tillägg i efterhand: Jag har funderat en del på hur stressande det moderna samhället egentligen är för 4-åringar, och det känns inte som att det kan vara hela förklaringen till problematiken. En del stress behövde barn säkert hantera även under stenåldern. Det som skulle kunna leda till att barn lär sig andas genom munnen är även en täpp näsa, och det är min uppfattning att det är något som verkar vara alldeles för vanligt idag. Barn går runt med rinnande näsa mest hela tiden, och då blir det svårt att andas genom den. Långdragna förkylningar är ju en indikation på ett nedsatt immunförsvar, och här kommer väl ändå den moderna kosten in i bilden. Socker understödjer inflammationer i kroppen, och gör det svårare för immunförsvaret att läka dessa. Lågt näringsinnehåll och brist på D-vitamin och Omega-3 hjälper inte heller till.

Min slutliga teori blir då ändå att en kolhydratrik kost som höjer blodsockret påverkar immunförsvaret och gör oss mer benägna att bli förkylda och därmed mer benägna att andas genom munnen. Detta i sin tur verkar kunna påverka käkens utveckling negativt.

Låt oss tala om närsynthet

När jag var yngre, säg i mellanstadieåldern, tyckte jag det var märkligt att så många barn och vuxna behöver glasögon för att kunna se. Hur skulle gener för dålig syn kunna ha överlevt evolutionen? Det ter sig ganska svårt att överleva om man inte kan upptäcka ett rovdjur på håll, inte kunna skilja på olika svampar och bär, eller hela tiden riskera att gå vilse och inte hitta hem till den trygga grottan.

Jag tänkte att det var början på mänsklighetens förfall, ett utslag av den moderna sjukvårdens förmåga (specifikt den snillrika uppfinningen av glasögon) att låta svaga överleva och fortplanta sig. Detta skulle då göra att oattraktiva gener skulle kunna föras vidare utan att gallras bort. Jag befarade att detta bara var ett första tecken på förfallet, och att jobbigare genetiska defekter nog borde komma snart.

En förklaring som jag grubblade på var ifall den allt sämre synen enkom berodde på att allt fler lärt sig läsa, och därigenom stressade ögonen mer än vad som varit brukligt tidigare. Möjligen en rimlig förklaring, men långt ifrån bombsäkert tyckte jag.

Jag har på senare år börjat förstå de egentliga sambanden; vårt sämre seende är framförallt en produkt av den moderna livsstilen, där högt blodsocker boostar tillväxten av ögongloben för mycket, så att den växer okontrollerat. Den moderna livsstilen innebär även att vi rör oss mindre ute i naturen och får mindre sol på oss. Solsken stärker upp ögat och gör det mer motståndskraftigt mot felväxt. Dessa två faktorer torde vara de starkast bidragande till den höga förekomsten av synfel hos dagens ungdomar. Ökningen följer väl ökningen av fetma, diabetes typ-2, cancer och de andra metabola sjukdomarna.

Jag själv är drabbad av närsynthet, trots att jag är uppvuxen på landet med förmodligen fler soltimmar ute i naturen än de flesta. Men kosten var rik på bröd, pasta, potatis och inte en oansenlig mängd godis därtill. Jag tror definitivt att detta varit bidragande till mitt ögas felväxt och nuvarande synfel.

Flera som börjar med lågkolhydratkost har faktiskt vittnat om att de fått bättre syn efter kostomläggningen. Jag är dock inte en av dem, utan verkar få leva med linser eller glasögon resten av livet.

Jag hoppas kosten vi ger till våra barn här hemma (samt mycket utomhuslek) inte kommer ge dem samma besvär med synen. Framtiden får utvisa detta, men jag tror stenhårt på att kosten är viktig för att undvika synproblem.

Jag kommer i några kommande inlägg gå igenom andra vanliga problem som jag själv haft, som med stor sannolikhet går att koppla till en kolhydratrik kost.

 

 

 

Inflammerande socker

När jag skrev mitt blogginlägg om kaloriräkningens meningslöshet fick jag bromsa mig själv från att spåra ur från ämnet och börja rabbla upp alla hemska typer av inflammationer som bakterier stället till med i kroppen om de får fri tillgång till sött blod. Det hade blivit lite för spretigt att väva in även detta i samma blogginlägg. Inflammationer och de bakterier som skapar densamma förtjänar dessutom helt klart ett eget inlägg.

Jo, såhär – Bakterier älskar socker och växer snabbt till sig i en söt miljö. Höga halter glukos i blodbanorna karamelliserar kärlväggarna och ger bakterier något smaskigt att äta på, vilket leder till inflammationer i kärlen.

Hur hamnar då bakterier i blodet undrar ni? De borde rimligen inte ta sig in i så känsliga områden i kroppen, och den konventionella sjukvården vägrar acceptera att det är möjligt.

Dessa inflammationer behöver omsorg från kroppens immunförsvar, som i sitt arbete för att förhindra spridning av inflammationen använder sig av ett kroppseget plåster i form av kolesterol. Kolesterol är en typ av fett som bland annat används som byggstenar i cellernas väggar.

Kolesterolet täcker över inflammationen så att läkningen ska bli så effektiv som möjligt. När man sedan undersöker trånga blodkärl hittar man mycket riktigt en hel del kolesterol. Men att skylla inflammationen i kärlet på kolesterolet är ungefär lika dumt som att skylla ett skärsår på fingret på det plåster som vi satt dit för att hindra blödningen.

Den stora orsaken till hjärt-kärlkramp är alltså ett högt blodsocker som ger näring till bakterier som skapar en inflammation i ett kärl. Det naturliga fettet, som Livsmedelsverket, dietister och lobbyister från livsmedelsbranschen vill ge skulden för detta, hjälper till genom att skydda kroppen från de bakterieangrepp som det höga blodsockret möjliggör. Dessutom innebär den karamellisering jag nämnde att kärlen tappar elasticitet och blir styva, vilket i sin tur leder till högt blodtryck.

Själv hade jag redan som 18-åring högt blodtryck, trots att jag idrottade varje dag. Problemet var att jag åt som tallriksmodellen förespråkar. När jag började äta mindre kolhydrater som 35-åring sjönk blodtrycket drastiskt, och jag blev mycket piggare som en följd av detta.

Det finns bakterier även på andra ställen i våra kroppar förutom i blodbanorna. Vissa är ganska otrevliga, men är förhållandena i kroppen inte alltför gynnsamma för dem klarar vårt immunförsvar av att hantera det mesta de kan ställa till med. Obegränsad tillgång till socker är dock det bästa dessa bakterier kan tänka sig. Och äter man mycket socker och stärkelse så är det just det bakterierna får.

Jag finner det högst olämpligt att läkare inte utbildas i detta, men det har ju sina förklaringar…

Mänsklighetens framtid

Jag har precis börjat läsa en bok som heter Homo Deus, skriven av Yuval Noah Harari. Det är en bok om mänsklighetens framtida utveckling, och även om jag inte hunnit så långt än har många intressanta tankar väckts, och jag tänkte spinna vidare på en av dem här.

Vad händer egentligen med människan om konsumtionen av socker, stärkelse och dåliga vegetabiliska fetter fortsätter öka samtidigt som näringsinnehållet i våra grönsaker och frukter sjunker till allt lägre nivåer?

För att sätta resonemangen i sitt sammanhang kan vi börja med att se på utvecklingen under de senaste decennierna; övervikt och fetma har ökat lavinartat i hela västvärlden, och utvecklingsländer följer i deras fotspår. Samma utveckling kan man se vad gäller diabetes typ 2, hjärt-kärlsjukdomar, cancer, demenssjukdomar och autoimmuna sjukdomar.

Om trenden fortsätter kommer såklart fler och fler drabbas av dessa tillstånd/sjukdomar, vilket kommer överbelasta sjukvården till den grad att den inte kommer kunna ge vård till alla som vill ha det. En parentes här är ju att vården som den ser ut idag mest är en institution för att sälja symptomdämpande kemikalier kallade mediciner. Det kommer då till en början leda till att rika kommer kunna köpa sig förtur till den ineffektiva vården, men det innebär inte att de kommer bli friskare, men möjligen kommer leva några år längre med sina sjukdomar, med nedsatt livskvalitet ju äldre de blir. De mindre bemedlade kommer möjligen inte få sina problem behandlade av sjukvården alls, då kapaciteten inte kommer finnas kvar.

Vad kan detta tänkas få för konsekvenser?

Icke livshotande tillstånd skulle förmodligen prioriteras ner. Sjuklig fetma, ont i foten, eksem, reumatism, huvudvärk, depression och så vidare skulle förbli obehandlade för den stora massan. Ganska jobbigt att leva med utan symptomdämpning, men folk skulle överleva i ungefär samma utsträckning som tidigare. Kanske några kommer undersöka alternativa behandlingssätt. De som i ett sådant läge upptäcker lågkolhydrat, fasta, paleo, autoimmun kost eller liknade har ju en strålande möjlighet att åter bli friska, helt utan mediciner.

När fler och fler upptäcker att kroppen kan självläka med rätt kost, skulle det förmodligen i slutändan leda till att ändra normen i samhället om att man måste proppa i sig pasta, ris eller potatis till alla måltider, att man utan problem kan äta giftbesprutade grönsaker, samt att man utan problem kan unna sig en påse lösgodis efteråt. Samhället och utbudet skulle vara tvungna att anpassa sig. De rika vårdtagarna skulle också hänga på i slutändan.

De som redan innan sjukvårdens kollaps haft koll på läget skulle få dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter utan att utmålas som extrema hälsofreaks.

De som har en genetiskt inbyggd kapacitet att klara av socker, gifter och dåliga fetter skulle förmodligen även de övergå till den nya kostnormen, och må mycket bättre även de.

Så en kollapsad sjukvård skulle på sikt kunna rädda mänskligheten?!

Tyvärr tror jag inte att Big Pharma kommer sitta stilla och gilla läget. När efterfrågan på deras kemikalier ökar som en följd av den globala pandemin av metabola sjukdomar, kommer de göra allt i sin makt att prångla ut dem till så många som möjligt. Antingen gör de det genom att påverka politiker och media att bekosta de skenande sjukvårdskostnaderna genom att nedprioritera andra satsningar, eller så kommer de försöka avreglera receptförskrivningen, så att folk kan köpa alla symptomdämpande kemikalier de vill efter att ha diagnostiserat sig själva eller fått direktiv från en datoriserad nätdoktor. Vi skulle få se tonvis med reklam för preparat som i nuläget är receptbelagda.

Det här skulle kunna förlänga dagens negativa utveckling väldigt länge. En överanvändning av ”mediciner” skulle dock leda till ännu fler sjukdomstillstånd och dödsfall (biverkningar från ”mediciner” är redan idag den tredje vanligaste dödsorsaken i världen). Kanske är det detta som i slutändan får polletten att trilla ner hos folk? Oj, det som skulle rädda min kompis var det som dödade honom.

Man hoppas ju att opinionen då vänder mot läkemedelsbranschen och att man då istället börjar fundera kring läkekonstens fader Hippokrates ord: ”Låt maten vara din medicin och medicinen vara din mat.” Då kanske det ändå kan vända till det positiva till sist.

Så ett potentiellt överanvändande av mediciner skulle synliggöra de farliga biverkningarna och därigenom rädda mänskligheten?

Kanske det. Lobbyism kanske kan försvåra detta under lång tid, men förr eller senare måste det bara vända. Folk kan bara inte ignorera att deras nära och kära stryker med på grund av de mediciner de äter.

Den utveckling jag själv hoppas på är dock att dagens gräsrotsrörelser börjar växa till sig, och får större möjligheter att påverka fler. Att ersätta dagens kostparadigm är något som kommer ta lång tid, men det är inte en anledning att lägga ner ambitionen.

Det som allra mest behövs är dock oberoende forskning, samt spridande av de slutsatser forskningen leder till. Maintstreammedia verkar dock inte allför sugna på att rapportera positiva nyheter om högfettskost, eller att man borde skära ner på det smaskiga sockret, så än så länge är det upp till alternativa oberoende medier, sociala medier, samt bloggar som denna, att stå för rapporteringen.

Och förhoppningsvis påskynda det paradigmskifte som kan rädda mänsklighetens hälsa.

Avslutningsvis: De som inte vill ge upp pastan och godiset kan ju alltid hoppas på att forskningen hittar sätt att tjäna pengar på att läka metabola sjukdomar istället för att bara lindra symptomen. Kanske kan man i framtiden leasa en armé med nanorobotar som injiceras i kroppen. Nanorobotarna skulle kunna identifiera och oskadliggöra t ex cancerceller och alla möjliga typer av inflammationer, och bäraren skulle kunna få vältra sig i skräpmat. Men är det vettigt att ersätta människans egna immunsystem? Man kan ju då även fundera kring hur man gör sig helt oberoende av den mänskliga kroppens tillkortakommanden; kanske kan man en dag ladda upp sitt medvetande på nätet och leva för evigt…

 

 

 

Problemet med kaloriräkning

Jag skrev för några månader sedan ett kort inlägg om det tokiga med att räkna kalorier och hoppas att det ska ha någon självklar koppling till huruvida du går upp eller ner i vikt. Visst, du kan gå ner i vikt genom att äta väldigt restriktivt med energi, även genom att äta geléhallon, men du kommer få väldigt svårt att få i dig alla näringsämnen du behöver, samt gå runt hungrig hela tiden. Låter jobbigt tycker jag.

Min tes är att vikten påverkas främst genom hormonerna som frisätts i kroppen, och då framförallt insulin. Insulin är det hormon som öppnar upp cellväggarna så att de kan ta upp den energi som finns i omlopp, t ex genom glukos och ketoner. Många andra hormoner påverkar såklart hur detta upptag regleras, typ testosteron, adrenalin, kortisol osv, men insulinet är själva nyckeln in i cellerna.

Har man en hög halt insulin i blodet kommer först muskelcellerna proppas fulla med glukos för att reglera blodsockret, och när de är fulla omvandlas överflödet av glukos till fett som lagras i fettcellerna, också här med hjälp av insulinet.

Principen att det är hormonet insulin som styr upptaget av energi till cellerna illustreras mer än tydligt av hur de som drabbas av diabetes typ-1 (oförmåga att producera eget insulin) inte kan tillgodogöra sig energin från kosten, utan istället kissar ut det överflödiga sockret i blodet. De kalorierna tas med andra ord inte upp av kroppen på grund av att hormonerna inte tillåter det. Av denna anledning rasar också de med diabetes typ-1 i vikt om de inte får behandling. Deras intag av kalorier är alltså inte alls kopplat till vikten.

Ett extremt exempel måhända, men principen är ändå ganska talande. När friska personer äter kolhydratrik mat höjs blodsockret snabbt och för att ta hand om detta ser kroppen till att frisätta insulin för att öppna upp kroppens celler för sockret. Vips! – Insulinet gör snabbt jobbet med att sänka blodsockret, men ofta lite för bra: blodsockret dippar ner på en lägre nivå än innan måltiden, och du blir sugen på något sött för att kicka upp sockernivån igen. Detta upprepas dagarna i ända och leder till att du äter mer och oftare än vad du egentligen behöver. Och eftersom du äter mat som ger ett högt insulinpåslag lagrar du också in typ allt du får i dig. När dina glykogendepåer är fulla så blir det i form av fett.

Äter du istället en kolhydratsnål kost med mycket fett så triggas inte något anmärkningsvärt insulinpåslag. Blodsockret ligger på en jämn nivå och du klarar dig utan hunger till nästa måltid. Du triggas inte att småäta och kroppen kan fokusera på andra uppgifter än att rädda dig från ett högt blodsocker. Nu kan fokus istället läggas på att boosta immunförsvaret och reparera skador i kroppen. Den energi som kunde blivit en ny bilring på magen skyddar dig istället från inflammationer och sjukdomar!

Att kroppen har ett så välutvecklat system för att sänka blodsockret beror på att ett högt blodsocker är extremt farligt. Jag har skrivit lite om hur bland annat cancerceller älskar socker tidigare, men även elaka bakterier växer sig starka av socker och orsakar inflammationer på alla möjliga ställen i kroppen. Vi ska nog vara tacksamma för kroppens skyddsmekanism, men samtidigt inte överbelasta det med alltför mycket kolhydrater.

Glöm inte heller att faktorer som sömnbrist och stress (via hormoner) påverkar kroppens användning av den tillförda energin.

Läs gärna vidare om hur olika hormoner påverkar dig på egen hand, börja förslagsvis med Jonas Bergqvists översikt här.

 

 

Kan man äta för mycket fet mat?

Om man bara äter bra naturlig mat efter mättnad så går man ju inte upp i vikt. Se bara på alla vilda djur…

Vi människor har ju satt detta helt ur spel då majoriteten av oss äter en högst onaturlig kost bestående av en stor andel processad stärkelse och raffinerat socker. Våra gener är helt enkelt inte anpassade för att hantera de blodsockerhöjningar detta ger.

För egen del ser jag lågkolhydratkosten som en klockren lösning; blodsockerhöjningen blir minimal och maten är sjukt mycket godare när den är naturligt fet. Men finns det risk för problem även med detta kostval?

Jo, möjligen att maten är så god att man eg. vill äta mer än bara till mättnad ibland. Uppleva smaken mer och längre! Som ett sug trots att man är proppmätt. Även om det känns som att man äter onödigt mycket ibland, har jag inte märkt ett dyft på vågen eller på hur jag mår generellt. Lite onödigt proppmättillamående för stunden möjligen.

Ofta är det på kvällen jag smäcker i mig någon fet läckerhet för mycket. Dock leder det ju till att jag inte är sugen på frukost dagen efter, så det balanserar ju ut sig den vägen antar jag.

Det som skulle kunna vara ett problem är om man ibland överäter för att man är sugen, och sedan av sociala skäl ändå känner sig tvungen att äta en måltid kort därefter trots att man fortfarande är mätt. Om detta blir en vana kan det möjligen ge problem med eventuell viktnedgång skulle jag gissa.

Alla är olika känsliga för detta såklart. Jag har läst om en del som överäter på LCHF-kost och lägger på sig vikt, men det är trots allt mycket svårare än med en kost rik på kolhydrater. Som referens kan jag ju upplysa om vad sumobrottare äter för att gå upp i vikt; inte en massa feta såser – utan stora portioner med ris (stärkelse). Om man föder upp gäss för att sälja gåslever är det stärkelserikt foder som ger dem fettlever, inte fett eller protein. Vidrig uppfödning av djur det där; de tvångsmatas flera ggr om dagen. Sumobrottarna har ju i alla fall ett val.

Genom att äta en lågkolhydratkost har jag vant mig vid att inte vara hungrig i vardagen. Känner jag minsta hunger ser jag till att bejaka suget, men det är inte ofta det behövs utöver standardmålen. Då man inte behöver besitta någon självkontroll för att ignorera hungern med kosten jag äter, är det möjligen så att man blir lite sämre på att även säga nej till soffsnacksen. Eller är det bara betingat att man ska soffmysa med något smarrigt?

Jag antar att det jag vill komma till är att det möjligen kan vara svårt att helt sluta med smarriga snacks bara för att man börjar äta lågkolhydrat. Men om snacksen i sig oftast är utan större mängd socker borde det inte vara något större problem tror jag. Och det finns ju sjukt mycket sådana läckerheter rika på härligt naturligt fett – kokoschips eller färskt kokoskött, macadamianötter, grillad parmesanost, ugnsstekt grönkål med olivolja och salt, stekt halloumi, oliver, kokosfett blandat med kakao (ny favorit), mörk choklad osv osv.

Vissa kanske upplever större problem med att äta ovanstående alltför ofta, och då är det möjligen så att man behöver deala med den där självkontrollen i alla fall. Jag försöker se till att undvika proppmättillamåendet i alla fall…