Matinspiration lågkolhydrat

Som jag tidigare varit inne på tror jag att man kan nå väldigt långt genom att bara eliminera ”standardkolhydraten” på tallriken. Nedan följer ett gäng tips på vad man kan äta istället, samt ett par grymma snacksförslag för soffan.

Min förhoppning med att visa det jag äter är som vanligt att bidra till att rucka lite de mentala barriärerna hos de som rynkar på näsan åt en tallrik utan ett stort lass pasta, ris eller potatis.

 

2016-11-20-11-09-26
Surkål är grymt gott och dessutom hur nyttigt som helst för tarmfloran. Det är även hur enkelt som helst att göra själv! Recept på surkål.

 

2016-11-23-12-12-42
Färskkorv med 90% kött. Därtill broccoli och lök stekt med smör, grädde och en massa gurkmeja

 

2016-11-28-18-32-17
Stekt lax med korinder och ugnsrostad blomkål med olivolja. Därtill stekt lök och halverade cocktailtomater med en massa basilika.

 

2016-11-29-19-56-54
Ugnsrostad rödkål med olivolja, salt och peppar. Lyxade till det med lite ost på dessutom. Grymt till vilken köttbit som helst. 40 minuter i ugnen på 175 grader.

 

2016-11-18-18-30-44
Gratäng på zuccini och kokosgrädde, med ett tjockt lager ost ovanpå. Salt och peppar räcker gott som kryddning. 40 min i ugnen på 175 grader.

 

2016-11-29-17-28-01

2016-11-29-17-27-12
Sjukt gott snack! Bryt loss bitar av kokosköttet och mumsa på i soffan. Öppna en kokosnöt

 

2016-11-25-20-00-02
Inget jättemärkvärdigt snack, men oliver är jag själv grymt förtjust i. Lite morotsstavar och dip kompletterar. Dip gjord på creme fraiche, majonnäs, sambal oelek , salt och peppar.

Utfyllnaden man inte behöver

Jag kör vidare på konceptet om att utelämna kolhydraterna från tallriken, och fokuserar i detta inlägg på min egen resa mot en sundare kosthållning. Hur då sundare, undrar ni? Vad hade jag egentligen för allvarliga hälsoproblem som behövde fixas?

Ibland önskar jag nästan lite att jag hade varit överviktig och visat för min omgivning att jag minsann lyckats tappa de där 20 kilona genom att äta mycket mer fett, men på ytan har jag alltid varit ganska vältränad och upplevts ganska sund och hälsomedveten. Så den vanligaste frågan från folk var såklart om varför jag behövde ändra på kosten överhuvudtaget.

Det var inte tydligt för mig heller just då, men jag såg stora vinster med att få bättre fettdrift. Jag skulle orka löpa längre utan att tanka energi stup i kvarten, och även kunna löpa till jobbet innan frukost (något jag aldrig förstått hur folk klarade av tidigare).

Det funkade klockrent för löpningen, jag orkade snabbt mycket mer, och märkte dessutom att jag hela tiden hade lust att ta mig ut och träna. En energi jag aldrig haft på det sättet tidigare. Visst tog jag mig tidigare ut och tränade för att det känns bra efteråt, men nu kunde jag ibland knappt hålla mig ifrån en ny löprunda i skogen.

Hälsovinsterna skrev jag om i Vem är jag?. I huvuddrag har jag sänkt blodtrycket, blivit av med en kronisk inflammation i örat, samt upplever mig mindre sjuk. Inte så illa egentligen. Betänker man riskerna med ett högt blodtryck, var det faktiskt en väldigt viktig förändring att göra. Jag tror även att jag minskat min risk att drabbas av alla de andra metabola sjukdomarna, som jag beskriver i Det mest skrämmande.

Och det fantastiska med min resa är att det enda jag gjorde i början var att ta bort kolhydratdelen i Livsmedelsverkets tallriksmodell, och ersätta med extra sås och grönsaker. Det räckte hur långt som helst. Pastaberget på min lunchtallrik var det som riskerade min hälsa, och jag har inte saknat det en sekund.

Nu har jag utvecklat en annan approach till min matlagning, alltid mycket grönsaker, kött/fisk och fett. Sällan en onödig (icke njutbar) kolhydrat. Jag tänkte ge lite inspiration för dig som vill hitta enkla alternativ till den stärkelsebaserade Svensson-tallriken…

2016-11-12-14-41-03
Smörstekt lök och broccoli, med smält ost på. Till detta åt jag ett par bitar köttfärslimpa.

 

2016-11-12-18-54-44
Smörstekt lök och rödbetor, med en ordentlig klick kokosgrädde i. Därtill gräddstuvad spenat och varmrökt lax.

 

2016-11-13-18-58-48
Stekt färskkorv med 90% kötthalt, smörstekt lök och gräddstuvad brysselkål.

 

2016-11-14-06-45-41
ENKEL jobbfrukost 1 – Makrill i tomatsås, några ordentliga bitar ost och en bit smör.

 

2016-11-17-12-58-18
ENKEL jobbfrukost 2 – Avokado med kokosgrädde och kokosflingor på.

 

2016-11-17-20-05-45
Ugnsstekt brysselkål i olivolja och  köttfärslimpa. Sås gjord på spad från köttfärslimpan, skogschampinjoner, paprika och grädde.

 

Tänkte försöka visa lite av mina måltider här på bloggen ibland. Mest för att normen är något helt annat, och detta kan vara ett sätt att vidga perspektivet på hur en portion mat skulle kunna se ut.

 

Men man MÅSTE väl få i sig kolhydrater?

Detta verkar vara en stor grej för många all komma över. ”Skulle allt fullkornsbröd och pasta jag stoppat i mig för att jag trodde det var nyttigt inte ens behövas i kroppen?” Svaret är absolut nej om man ser till hälsoaspekten. Man kan dock argumentera för kolhydrater när det gäller prestation på tävlingar till exempel. Grejen är bara att de flesta inte gör maxinsatser på tävling varje dag de äter ett lass pasta eller ett berg med ris. Man fyller upp magarna med raketbränsle som aldrig omsätts i musklerna, och får se sin mage eller sina lår växa istället. Och din hälsa riskeras.

Det man alltså kan säga om  kolhydrater är att det inte finns något behov att tillföra dem till kroppen, annat än för att toppa formen inför en maxprestation. Det finns inga essentiella kolhydrater; alltså de innehåller inte något som kroppen inte själv kan framställa. Man hör ofta om rädslan att hjärnan inte skulle få det bränsle den behöver, då den till största delen använder sig av glukos för sin förbränning. Detta gäller under förutsättning att du äter stora mängder kolhydrater. Äter du noll gram kolhydrater ser kroppen till att producera eget glukos till hjärnan, samt att dryga ut detta med ketoner (bildas av fettsyror) för att få hjärnans energibehov fullt tillfredsställt.

Är du typ 1-diabetetiker är det lite klurigare, läs gärna mer om ketos och ketoacidos här.

Hursomhelst, man behöver inte oroa sig för att man missar någonting kroppen behöver genom att minimera eller t.o.m. eliminera kolhydrater. Satsa alltså endast på sådant du tycker smakar riktigt gott, och se till att njuta när du väl gör dessa ”undantag”.

Alla har vi våra egna ”guilty pleasures”, men jag har svårt att se att folk egentligen skulle tycka att en portion ris eller kokta potatis är någon man ”unnar” sig. Ändå är det vad folk smäcker i sig till varje måltid. En semla eller en chokladboll till fikat känns väl bra mycket lyxigare än utfyllnadskolhydraterna på lunchtallriken. Och kroppen märker typ ingen skillnad alls; stärkelse = långa kedjor av sockermolekyler.

Mitt tips till mänskligheten är att se till att njuta i stora drag av de kolhydrater man väljer att äta. Att äta det som utfyllnad fyller ingen funktion, och riskerar till och med att försämra din hälsa.

vs
Vad skulle du välja för något att njuta av? 

Att förebygga cancer?!

Idag räknar man med att över 30% av svenskarna kommer att drabbas av cancer under sin livstid. Detta är en fördubbling sedan 1970-talet, men kollar man riktigt långt tillbaka finner man att cancer var något väldigt ovanligt. Något i vår moderna livsstil har alltså haft en extremt negativ påverkan på motståndskraften mot cancer.

Folk blir lätt väldigt skeptiska när de hör att man kan äta sig fri från cancer, men mycket pekar mot att det faktiskt ligger till på det sättet. Det låter ju för otroligt för att kunna stämma; andelen människor i västvärlden som insjuknar i cancer ökar ju för varje år som går. Lösningen kan ju omöjligt vara så enkel! Eller?

År 1931 gick nobelpriset i medicin till Dr. Otto Warburg för sin kartläggning av cancercellernas metabolism. Han hade funnit att man kan svälta cancerceller genom att sänka blodsockernivåerna. Cancerceller använder i stort sett uteslutande glukos i sin metabolism; upp till 35 gånger mer än vanliga celler. Medan vanliga celler istället kan använda sig av ketoner (energi från fett), är cancerceller helt beroende av glukos för att växa.

I västvärlden pågår som sagt en hemsk utveckling, där allt fler drabbas av cancer varje år. Utvecklingen följer tydligt samma dystra riktning som de andra typiska metabola sjukdomarna; hjärt-kärkramp, fetma, diabetes typ 2 och så vidare. Det är ju därför inte så svårt att göra kopplingen att de alla beror på samma sak; den västerländska kosten.

På 1930-talet reste den kanadensiske tandläkaren Weston Price runt bland olika urbefolkningar i världen och undersökte deras hälsotillstånd. Han förvånades över den goda hälsan, och den totala avsaknaden av de traditionella västerländska sjukdomarna. Människor som inte levt i den civiliserade världen, och aldrig sett en tandborste, hade perfekta vita tänder och åkommor som hjärt-kärlkramp, cancer och diabetes var helt okända. Price kunde, genom att studera de urinvånare som flyttat in till städerna, även konstatera att deras hälsa försämrades av detta, och att de då hade lika hög risk som den övriga befolkningen att drabbas av de metabola sjukdomarna.

Man kan ur detta uttyda att kopplingen mellan exempelvis cancer och livsstil är mycket större än en eventuell genetisk fallenhet. Och därigenom även något vi relativt enkelt kan påverka till det bättre!

Genom att minimera intaget av socker och stärkelse kan man drastisk minska risken för att utveckla cancer. De cellmutationer som skulle kunna växa sig stora och bli tumörer får aldrig chansen att omsätta glukos i den omfattning de skulle behöva.

Så varför basunerar inte livsmedelsverket och sjukvården ut denna information till alla medborgare? Varför börjar cancerpreventionen först när man redan drabbats av cancer?

När cancern redan haft möjlighet att växa till sig minskar ju chanserna att bli frisk dramatiskt. Det finns dock många studier som även visar att om man drastiskt sänker sitt intag av socker och stärkelse under behandlingen så har man en mycket större chans att bli frisk. Fortsätter man äta en lågkolhydratkost efter avslutad behandling har man även en minskad risk att cancern ska komma tillbaka. Men inget av detta förespråkas i normalfallet. Varför?

Cancervården verkar helt och hållet snöat in på konceptet att upptäcka cancer, och sedan behandla cancer. Gärna med livslång medicinering och en lagom hög risk för återfall.  Inte som det borde vara – fokus på att förebygga cancer genom hälsosamma kostråd. 

Anledningen till detta är fruktansvärt nog att det finns så sjukt mycket pengar att tjäna på att behandla cancerpatienter. De företag som utvecklar utrustning och läkemedel har dessutom råd att genom lobbyverksamhet cyniskt påverka hur forskningsanslag fördelas och hur exempelvis läkarutbildningar ska utformas.

Inget företag kan tjäna lika stora pengar på att ge råd om en kost (ej patenterbart) som hindrar folk från att insjukna i cancer, men för vårt samhälle, och alla individer i det, hade vinsterna varit enorma.

Jag hoppas innerligen att vi en dag når dit.

Dock förbluffas man av att Otto Warburgs forskning och Weston Prices redogörelser kunnat glömmas bort. Ibland känns det som att vårdapparaten har bestämt sig för att folk minsann ska kunna få unna sig en kanelbulle och några kakor varje dag utan att få dåligt samvete, trots att det kan få allvarliga konsekvenser på sikt. Bättre vore om de istället informerade om riskerna, så att folk själva fick fatta det beslutet.

Jag tror att de flesta skulle välja att skippa snabbmakaronerna och lösgodiset om de visste att den typen av mat faktiskt riskerar att göda eventuella cancerceller i kroppen.

Jag vill med detta inlägg såklart inte skuldbelägga de som drabbats av cancer när de ätit den mat som myndigheterna förordar, men förmodligen känns det som ett hårt slag att det är något man kunde ha skyddat sig mot i ännu högre utsträckning. De flesta som arbetar med cancerpatienter har heller inte koll på detta, och de försöker säkert bara göra så gott de kan. De är lika lurade som alla andra.

Och bara för att förtydliga: Helt säker kan man ju aldrig vara i dagens samhälle, andra faktorer kan ju också spela in såklart; utsläpp, gift, strålning och så vidare. Men genom att anamma den kost som människan anpassats till genom miljontals års evolution minimerar man i alla fall risken att cancerceller kan växa till sig och hota din hälsa.

 

Avslutar med ett par tips om relaterad läsning:

http://fof.se/tidning/2012/3/tumorens-enorma-sockersug

http://evalotta.info/socker-och-starkelse-goder-cancer/

 

 

 

 

Lågkolhydrat i praktiken

Från att ha varit en inbillad pastaälskare och smörgåsätare av rang var det inte alls självklart att jag skulle kunna gå över till en lågkolhydratkost. Jag stretade emot länge, vägrade inse att kolhydraterna inte behövde utgöra basen i ens energiintag. Men argumenten mot den kosthållning som lett till en fetmaepidemi i västvärlden gick ju inte att blunda för i längden. Något var helt enkelt fel, och jag var för nyfiken för att inte prova motsatsen till allt man lärt sig.

Det var lite luddigt vad man skulle ersätta kolhydraterna med i sina måltider, men det som stod klart redan från början var att jag inte skulle sakna varken pasta, bröd, potatis eller ris. Allting blev ju så sjukt mycket godare när man öste på med fett i olika former istället. Gräddiga såser, smält smör eller varför inte fettranden på fläskkotletten jag tidigare skurit bort i rädsla för det mättade fettet. Allt smakade fantastiskt, och jag fick en nytändning i köket som fortfarande består idag nästan 2 år senare.

Vad har jag då lärt mig för läckra tricks för att rekommendera för en rookie på området?

Jo, en frukost behöver inte bestå av X antal mackor med ett minimalt pålägg som endast är där för att du ska kunna få i dig mackan överhuvudtaget. Istället är hemligheten att du gör pålägget till din frukost, och bara skippar mackan. Vardagslyx! Du behöver liksom inte den där stärkelsen, och du håller dig mätt längre om du äter mer fett och protein istället.

Några frukostförslag kan vara:

Min snabba jobbfrukost: 4 stekta ägg, med en ordentlig klick smör på, och lite salt på det smältande smöret. Till detta en avokado, och en burk makrill i tomatsås.

Min helgfrukost: En bananpannka gjord på 4-5 ägg, en banan och en ordentlig klick jordnötssmör. Till detta antingen kokosgrädde eller keso, toppat med färska hallon eller svarta vinbär (på vintern får man nöja sig med upptinade).

bananpannkaka
Bananpannkaka inspirerad av Jonas Colting

 

Alternativ frukost: Smoothie gjord på avokado, banan och kokosgrädde, bara att mixa. Till detta några baconbakelser. (Bacon i småformar, med ett ägg i, tillagade i ugnen. Täck insidan av formarna med bacon och grilla i ugnen 10 min på 175 grader. Knäck sedan ägget i formarna och ställ tillbaka in i ugnen i c:a 15 minuter).

Alternativ frukost 2: Stek 1 pkt bacon i en stekpanna, lägg i ett hackat päron som steks med, knäck över 4 ägg och riv på rikligt med ost. Vänd när äggen börjar stelna till.

2016-11-01 06.58.53.jpg
I morse blev det alternativ 2… Sjukt gott och mättande!

Alternativ frukost 3: Skippa frukosten helt. Det här med att frukosten är dagens viktigaste mål är bullshit. Är du inte hungrig behöver du inte äta, och kan istället passa på att låta kroppen träna fettförbränning, inled t ex istället dagen med ett träningpass.äter

Alternativ frukost 4: Gå bananas på alla goda pålägg du annars äter alldeles för lite av. Skär ordentliga bitar av ost och bred smör på dessa. Ta några skinkskivor och med en massa fullfet färskost på. Ät varm- eller kallrökt lax med majonnäs. Gärna några ägg till detta, skippa kaviaren och lägg smör på äggen istället.

Som du ser är det inte så svårt att komma på varianter utan mycket kolhydrater.

Men lunchen då, hur gör man där?

Äter man ute är det bästa alternativet ofta att gå till restauranger med ett buffékoncept. Där kan man lätt välja bort alla onödiga kolhydrater, och fokusera på godsakerna (det feta) istället. Det vanligaste är väl kanske restauranger där man beställer en viss rätt, men att de ändå har en salladsbuffé. Där kan du bara be personalen att skippa pastan eller potatisen, och sedan fylla på med vitaminrik kål, sallad, broccoli eller något annat som finns i buffén.

Lunch och middagar hemma behöver inte heller vara någon större utmaning. Oftast funkar det hur bra som helst att laga sina favoriträtter, men bara skippa att koka potatisen eller riset. Koka lite extra grönsaker istället, och ta lite mer av såsen. Du kommer inte att sakna utfyllnadsmassan kolhydraterna utgör.

I början letade jag mycket efter något som kunde ersätta kolhydratens plats på tallriken, och visst finns det en hel del bra alternativ för detta med.

Potatismos eller pulvermos: Ersätt med blomkålsmos

Pasta: Ersätt med LCHF-pasta

Ris: Ersätt med blomkålsris

Det finns en uppsjö spännande saker att göra med kål. Kolla in gräddstuvad vitkål till t ex. För att inte tala om broccoli. Följande gratäng är en av mina absoluta favoriter. Jag får ta och komplettera med fler enkla recept vart det lider, men detta var ett litet axplock i alla fall.

2015-12-10-23-01-21
Massproduktion av lite varianter på stuvad kål och blomkålsmos, för att ha lite enkla lunchlådor några veckor framöver…

Avslutningsvis, hur ska man då resonera kring fika, mellanmål och snacks?

Som tur väl är kommer suget efter dessa förmodligen avta successivt, då du inte får samma blodsockerdippar som med en kost rik på kolhydrater.

Fika: Det funkar bra att bara ta en kaffe till fikat, men om man vill smaska på något är mina tips några ostbitar, nötter eller kokoschips.

Mellanmål: Samma som till fikat fungerar. Enkelt är också att ta en burk makrill (lätt att alltid ha med sig), eller varför inte några kokta eller stekta ägg med majonnäs.

Som snacks i tevesoffan är kokoschips och mörk choklad mina laster. Tidigare brukade jag även äta nötter, men det spårade ofta ur med extrema portioner (stora doser nötter är inte bra – en hel del omega-6 och fytinsyra t ex). Nu äter jag minimalt med nötter, då det verkar vara svårt för mig att hålla det på en lagom nivå. Andra grymma tips är baconlindade dadlar, stekt halloumi, ugnsstekt grönkål, svartkål eller savoykål med olivolja och salt.

2016-10-29-16-13-55
Så här kan det se ut en Premier League-lördag i soffan. Gillar eg. Smiling Cashews Kokoschips med havssalt bäst, men de har bara så små förpackningar 😛

Hoppas ni blir lite inspirerade av några av förslagen. Jag tror det är bra om man experimenterar en hel del själv med färska råvaror. Dels för att det är kul, men till största delen för att man så lätt kan göra fruktansvärt god mat. Det känns faktiskt lite som att fuska ibland när man tillsätter smör och förvandlar något annars mediokert till en smaksensation.

Vad har ni för favoriter till de olika måltiderna? Dela gärna med er.

Kost: Hur extrem måste man vara?

Hur extremt man måste avvika från den ”normala” västerländska kosten beror till stor del på vilka mål man har och hur pass stora hälsoproblem man har (övervikt, eksem, högt blodtryck, reumatism, astma, återkommande förkylningar för att nämna några exempel). Det beror även på hur känslig just DU är för kolhydrater eller andra ämnen i maten (till exempel gluten eller något E-ämne).

Jag tror det bästa sättet att förhålla sig till denna fråga är att läsa på så mycket man bara kan om all möjlig mat och identifiera sådant som inte är bra att äta ur ett hälsoperspektiv. Med detta i ryggen kan man sedan göra MEDVETNA VAL. Det stora problemet är nämligen att varken skola eller samhälle lär oss ett dyft om vilken mat man egentligen borde äta, och vad man borde undvika.

Har man inte några extrema problem med hälsan räcker det ganska långt att vara ”lagom” konsekvent när man applicerar sin kunskap. Man vet vad som är nyttigt och vad som är onyttigt, men kan göra MEDVETNA UNDANTAG och unna sig något mindre nyttigt emellanåt.

Så frågan om hur extrem man behöver vara är egentligen en fråga om hur många undantag man tycker är ok. Ju färre desto bättre såklart, men även många undantag är bättre än att vara omedveten och inte ha koll på läget alls när man tar ett beslut.

Man får helt enkelt hitta en balans själv, och ju mer man lär sig, desto lättare blir det faktiskt att göra bra val. Men känn ingen press att aldrig unna dig en godisbit eller en glass om det är något du längtar efter. Att vara för korrekt kan leda till att det blir en ”antingen eller”-inställning, och då riskerar ett enda snedsteg att rasera hela kosthållningen.

Jag tänkte ge mig på att identifiera åtminstone några grundpelare att stå på. Vi har några syndabockar att gå igenom…

  1. Den SJÄLVKLARA boven – SOCKER, bör givetvis undvikas i största möjliga mån i vardagen. Håll ögonen öppna och identifiera sådant med tillsatt socker. Man blir helt paff över vad livsmedelsindustrin fått för sig att tillsätta socker i. Läs ALLTID innehållsförteckningen (köp helst livsmedel utan innehållsförteckning, alltså råvaror). Vad socker ställer till med i kroppen har jag varit inne på tidigare. Alla vet att socker inte är nyttigt, men inte hur onyttigt det egentligen är. Tänk  även på att t ex fruktjuice ofta innehåller lika mycket socker som läsk, men maskerar detta bakom ett förvisso befintligt, men mycket lågt, vitamininnehåll.
  2. Den STORA boven – TALLRIKSMODELLENS KOLHYDRATBOMB, som alldeles för få har koll på faran med. Alla portioner ska uppenbarligen bestå av ett berg blodsockerhöjande pasta, ris, bröd, potatis eller liknande. Sjukt onödigt då kroppen inte ens behöver kolhydrater. Skippa hela eller åtminstone största delen av detta, och addera nyttigt naturligt fett istället. Du håller dig mätt längre och kroppen får bättre byggstenar att jobba med. Ur kroppens perspektiv är kolhydrater precis samma sak som socker.
  3. Den DOLDA boven – INFLAMMERANDE LIVSMEDEL, som är extremt svår att ha full koll på som konsument. Det värsta exemplet är förmodligen industriellt processade växtoljor och margariner, med skyhöga halter omega-6. Dessa är oftast väldigt billiga, typ solrosolja eller majsolja, och används därför i en mängd andra produkter. Skippa helst friterad mat, och allt som är inlagt i solrosolja på konserv. Även industriellt producerat kött, från djur som äter kraftfoder, är undermåligt ur denna aspekt. Leta gärna efter kött från gräsbetande djur, även om det är ovanligt på butikshyllorna. Slutligen måste även gluten nämnas. Gluten innehåller ämnet giliadin, som orsakar läckande tarm, och låter onedbrutna ämnen ta sig ut i kroppen för att där skapa inflammationer på olika ställen, vilket kan leda till autoimmuna sjukdomar.
  4. Den UNDERSKATTADE boven – GIFTER, t ex i form av besprutningsmedel och tillsatser som natriumglutamat och en massa andra E-ämnen. Här har jag personligen dåligt koll, men det finns förmodligen stora risker med att få i sig en cocktail av ett gäng olika gifter som får härja fritt i kroppen. Försök hitta ekologiska alternativ. Något man inte tänker på så ofta är att alla växter har skyddsämnen för att försvara sig, och dessa kan t ex hämma upptag av vitaminer och mineraler. Nötter, spannmål och baljväxter har t ex höga halter av fytinsyra som gör just detta. Att blötlägga eller fermentera växten bryter ner dess försvar så man kan tillgodogöra sig mer av växtens innehåll, samt är som medicin för tarmfloran, full med nyttiga bakterier.

SÅ…

Sammanfattningsvis är det bästa man kan göra att tillaga mat av råvaror som kommer från naturen utan inblandning av någon industri, våga äta en stor andel naturliga fetter (typ smör, fet fisk, avokado) och kallpressade oljor (typ olivolja, kokosolja), och ät gärna inlagda oliver, surkål och annan fermenterad mat.

Kunskap är alltså hela grejen. Jag har ovan dock bara berört några aspekter att förhålla sig till inom de fyra kategorierna, men det finns mycket bra litteratur tillgänglig för den som är nyfiken, såväl i bokform som på webbsidor.

Lästips i bokform där mycket av grunderna etableras är dessa:

 

 

Orkar du inte läsa så mycket kan du komma ganska långt genom att följa instruktionerna nedan.

Minimera intaget av detta:

 

Ät så mycket du vill av detta:

nyttig-mat

Avslutningsvis väljer jag att konstatera att det inte är någon särskilt extrem kost man behöver äta för att må bra, det är snarare så att det är den västerländska kosten i sig som är extrem; extremt fel. Vi har helt enkelt glömt bort vad riktig mat egentligen är, och vad vi anpassats till genom vår evolution.

Snart Finalloppet

En dryg vecka kvar till Finalloppet i Skatås, 19 km terräng/grusväg. Förmodligen det sista loppet jag springer i år. I fjol hade jag en magisk upplevelse under loppet. Jag hade inte laddat med kolhydrater alls och cyklade till och med den knappa milen till starten, så formtoppningen var långt ifrån optimal. Lite var det att jag ville testa hur det kändes att bara lita på fettreserverna och låta det gå som det går. Jag hade kört en hel del långpass på fastande mage, och visste att det inte skulle bli några problem att ta sig runt banan.

MEN – lopp har en tendens att ändå locka fram tävlingsdjävulen. Såklart blåser jag på i strax över 4 min/km de första 7-8 kilometerna på grus. Märker att jag börjar tappa kraften och saktar ner betänkligt under någon kilometer. Blir omsprungen av en hel drös med folk. Bittert. Efter 9km finns det energidryck, något jag inte provat på lopp tidigare, har litat på vatten och pannbenet istället. Men nu var det helt klart dags att testa, det finns ju absolut fördelar med att få i sig energi, det vet jag ju.

Det jag inte visste var vilken extrem kick man kunde få! Terrängdelen inleddes med en ganska lång stigning, och jag kunde forcera mig fram genom fältet av löpare som nyss sprungit om mig. Jag tog en energidryck till på vägen för att bibehålla effekten, och kunde fortsätta i bra fart ända in i mål. Grym känsla att ha kunnat vända på steken totalt när det började kännas motigt.

Tidigare hade jag bara provat energidryck på träning, innan jag börjat minimera kolhydraterna, men knappt märkt någon effekt. Jag tror den stora skillnaden var att kroppen nu blivit mycket bättre på att bränna fett, så när jag toppade med lite raketbränsle i form av socker hade jag helt plötsligt mycket mer energi tillgänglig för musklerna. PANG !

I år får jag väl förbereda mig på att tävlingsdjävulen visar sig igen, så lika bra att tanka upp lite med kolhydrater innan med.

Drar väl ner lite på löpmängden i veckan för att ha ordentligt pigga ben också. Den stora frågan inför loppet är om jag vågar använda mina relativt nya icebug acceleritas 5. Riktigt bra i terräng, men ska man ta sig över en blöt brädspång i skogen är halkrisken överhängande.

Jag återkommer med hur det går såklart.

 

Grymma i skogen, men på spångar blir man som Bambi på is. . . 

 

 

 

Varför starta en blogg?

Jag har länge känt att jag vill förmedla något relaterat till min träning, livstil, kost och möjligen inställning till livet som sådant. Oklart har dock varit exakt vilket syfte detta skulle fylla. Bara en ego-boost genom att få prata om sig själv i positiva ordalag? Eller skulle jag kunna inspirera och hjälpa andra att hitta rätt i sina liv? Det senare låter ju mer vettigt egentligen, så det är med den attityden jag attackerar bloggandet. Får väl se om någon läser alls. Och om någon suger åt sig lite av den inspiration och kunskap jag hoppas förmedla.

Egentligen finns det ganska många personer i media som redan förmedlar olika delar av vad jag tycker och tänker, men jag tror mig kunna bidra med lite nya vinklingar på saker emellanåt, men även samla just de ämnen jag brinner för på ett och samma ställe. Så den som läser kan förhoppningsvis upptäcka nya intressanta områden de inte ens visste att de ville ha koll på.

Det jag framförallt hoppas uppnå genom att vara ännu en i mängden av förespråkare för att skippa kolhydrater i allmänhet, och socker i synnerhet, är att allt färre barn växer upp med fetma och metabol sjuklighet. Föräldrar har ett enormt ansvar för att bromsa den utveckling vi ser i världen just nu.

Det största bekymret är att folk i allmänhet tror att de vet lösningen på problemet, nämligen ”ät mindre och motionera mer”, eller ”kalorier in och kalorier ut”. Dessa uppfattningar är helt fel, även om de på ytan verkar så logiska och självklara. Att det inte fungerar så kan man med all önskvärd tydlighet se på dagens eskalerande fetmaepidemi. Men det förklarar såklart gemene man med att de som lider av fetma bara har dålig karaktär och få skylla sig själv.

Jag ser fram emot att presentera min syn på saken här i bloggen, och jag hoppas inspirera åtminstone någon att ifrågasätta det rådande kostparadigmet, och öppna upp ögonen för hur den mänskliga kroppen egentligen fungerar.