Min Corona-analys

Egentligen var det tänkt att jag inte skulle skriva mer på den här bloggen, då jag känner att jag berört de områden och tankar som jag vill stimulera till mer eftertanke inom. Jag blir tämligen uttråkad av att upprepa mig, eller endast komma med nya små vinklingar av tidigare redan nämnda företeelser och problem.

Men…

Viruset SARS-CoV-2:s bärsärkagång i världen just nu har lett till att det finns något nytt att förhålla sig till och resonera kring gällande kost och hälsa; och jag har en del kritik gällande hur vi bemöter situationen, men även idéer om hur vi egentligen borde tackla viruset. De tänkte jag dela med Er nu.

För det första tycker jag det är chockerande hur merparten av alla civiliserade länder bemöter detta virus. Att mer eller mindre stänga ner hela länder känns som en helt vansinnig chansning, då man inte alls vet om det egentligen gör någon nytta överhuvudtaget för att minska virusets spridning på längre sikt. Om det bara gällde att rädda människors liv skulle man ju kunna hitta flera andra drakoniska, men mycket säkrare sätt, att uppnå detta. Man skulle till exempel kunna förbjuda all biltrafik, och då rädda 1,35 miljoner människors liv varje år genom att eliminera trafikolyckor, samt säkert några miljoner till genom minskade luftföroreningar. Folk skulle bli tokiga om man fört in sådana restriktioner, men för SARS-CoV-2 verkar det ändå finnas någon form av acceptans.

Till stor del kan man nog förklara denna acceptans med att människor är rädda för det okända, och att det känns bättre att göra något, än ingenting alls. Må vara att inskränka på sina friheter, sina framtida försörjningsmöjligheter och behov av sociala kontakter. Men att det KÄNNS som att man gör det för en god sak betyder INTE att det faktiskt gör någon skillnad. Det är därför man bör undersöka vad som faktiskt gör skillnad.

Vissa länder har mycket riktigt lyckats begränsa spridningen på ett imponerande sätt genom att helt stänga ner sina länder. Min farhåga är dock att när man väl börjar lätta på restriktionerna och möjliggöra resor till och från landet, så kommer viruset tillbaka i en andra våg och då kommer spridningen då istället. Om man inte stänger ner allt igen förstås, men hur länge kan man hålla på med det? En orimlig taktik enligt mig.

Sveriges approach med att platta till kurvan innan vi har någon form av flockimmunitet ter sig åtminstone lite mer nykter än övriga västvärldens totalitära nedstängningar, men det finns såklart även frågetecken gällande hur mycket man kan lita på flockimmunitet mot ett ständigt muterande virus. Men det är minst lika tokigt att sätta sitt hopp till ett vaccin som ska kunna stoppa ett influensavirusimmunförsvar som ständigt förändrar sig.

Så vad är då en vettig taktik för mänskligheten?

Redan från pandemins början har det hetat att de som löper störst risk att drabbas allvarligt är äldre, rökare och ”riskgrupper”. Det var länge oklart exakt vad som skulle klassificeras som ”riskgrupper”, men det har efterhand kommit fram att det framförallt handlar om människor som har drabbats av metabol sjuklighet; fetma, diabetes, högt blodtryck, hjärt-kärlsjukdom, cancer, Alzheimer och en hel uppsjö autoimmuna sjukdomar för att nämna några. De som lider av dessa sjukdomstillstånd har med största sannolikhet ett mindre funktionsdugligt immunförsvar, och drabbas därigenom mycket värre av ett främmande virus.

Och för att göra saker ock ting än värre; metabol sjuklighet behandlas i den traditionella sjukvården gärna med mediciner som ytterligare verkar sänka immunförsvaret. Jag tänker här på till exempel kolesterolsänkande statiner och vissa mediciner mot högt blodtryck.

Kolesterol är essentiellt för immunförsvaret, och har man mindre av det så påverkar det såklart ens möjligheter att bekämpa viruset. Dessutom förhindrar statiner produktionen av enzymet CoQ10, vilket även det är mycket viktigt för immunförsvaret.

En delförklaring till varför immunförsvaret är såpass undermåligt vid metabol sjuklighet är att den kost som ger sjukdomen oftast består av processad mat med lågt innehåll av vitaminer och andra näringsämnen. Man har till exempel sett en extrem korrelation mellan låga D-vitaminnivåer i blodet och risken för att bli allvarligt drabbad av sjukdomen Covid-19. Samma torde gälla för C-vitamin, men detta är såklart svårare att verifiera, då det har så kort uppehållstid i kroppen. Det man kan konstatera är dock att de som intensivvårdas med C-vitamininjektioner verkar klara sig bättre och behöva kortare vårdtid. Kolla gärna in fler länkar om detta i slutet av inlägget.

Man kan, likt Lars Bern resonerar, förmodligen tolka överdödligheten av såväl åldringar som metabolt sjuka som att det egentligen är den metabola sjukligheten som är den drivande faktorn. Metabol sjuklighet, alltså störningar i ämnesomsättningen, ackumuleras långsamt över tid, och därför är såklart också fler äldre drabbade. Lägg sedan på den arsenal av piller som våra äldre står på för att symptomlindra denna sjuklighet, och du har en pandemi av just de bibliska proportioner som vi nu ser.

Det vi kan göra med denna kunskap är att fundera på hur vi undviker metabol sjuklighet, och i övrigt boostar våra immunförsvar på bästa sätt. Min förhoppning är att den pandemi som nu härjar ändå ska kunna leda till något gott på sikt; att fler börjar förstå att det stora problemet vi har inte är brist på respiratorer, mediciner eller handsprit, utan en undermålig kost som gör oss känsliga för annars ganska beskedliga infektioner.

Att en kost med låg andel socker och andra kolhydrater, men rik på nyttiga fetter som smör, kokosolja och olivolja, samt en härlig blandning av grönsaker är den bästa garanten för livslång hälsa har jag skrivit om utförligt tidigare i bloggen.

Man vinner så extremt mycket på att hålla sitt blodsocker nere, då högt blodsocker är inflammatoriskt och leder till hög insulinutsöndring, som är än mer inflammatoriskt. Över tid kan detta leda till insulinresistens, vilket leder till ännu högre insulinnivåer, och en mer eller mindre kronisk låggradig inflammation som immunförsvaret behöver hantera.

När sedan dagens livsmedel dessutom innehåller mycket mindre vitaminer än förr i tiden, då är inte förutsättningarna för immunförsvaret särskilt bra. Mycket mat är industriellt processad, vilket tar bort mer eller mindre alla vitaminer. Även färsk oprocessad mat, som grönsaker och frukt, innehåller på grund av de utarmade jordar som karaktäriserar de industriella jordbrukens monokulturer mycket mindre näringsämnen än de gjort historiskt.

En sista aspekt jag tänker nämna är den stora användningen av raffinerade fröoljor; rapsolja, solrosolja, majsolja osv. Dessa är kraftigt inflammerande i kroppen, speciellt vid upphettning.

Sammantaget kan man konstatera att dagens västerländska standardkost; pasta, ris, bröd, potatis, läsk, godis, chips, sötad yoghurt, friterad mat, processad mat och allsköns lågfettsprodukter inte ger vårt immunförsvar mycket support. Och det är detta vi borde fokusera på nu för att göra oss starkare och kunna motstå framtida virusepidemier. Så att vi slipper stänga ner hela världen, inskränka våra friheter och riskera hela vår ekonomiska försörjning än en gång.

Jag rekommenderar alla att överväga att introducera någon form av lågkolhydratkost för att undvika metabol sjuklighet och få ett starkare immunförsvar. Själv lyckades jag till min egen förvåning behandla högt blodtryck på kort tid när jag lade om min kost.

För stöd och tips om nya kostupplägg tipsar jag om Diet Doctor. Och för att stärka immunförsvaret ytterligare kan man överväga kosttillskott som C- och D-vitamin, men det kan möjligen finnas skäl att fundera på ytterligare mineraler och vitaminer om man verkligen vill optimera allt.

Lev väl!

https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/04/goda-anledningar-att-prova-hoga-doser-c-vitamin-vid-covid-19/
https://www.tandfonline.com/doi/pdf/10.1080/14787210.2020.1706483

http://www.orthomolecular.org/resources/omns/v16n20.shtml

Dags för paradigmskifte, del 2: Att träna utan kolhydrater

”Kroppen behöver snabba kolhydrater för att orka träna hårt!” Hur ofta har man inte hört detta mantra? Jovisst, socker är ett raketbränsle av hög kaliber, men det är knappast så att man behöver den typen av energi hela tiden. Visst kan man gå runt fullproppad med glykogen i musklerna hela tiden, men som jag nämnde i förra inlägget påverkar detta inflammationsprocesser i kroppen och ökar vår känslighet för allsköns ohälsa. Bättre då att endast kolhydratsladda när det verkligen gäller, och låta kroppen vara robust mot sjukdomar och belastningsskador (som oftast är av inflammatorisk karaktär) i vardagen och under uppbyggnadsfas.

Ett av huvudskälen till att jag började äta lågkolhydratkost var att jag ville få en bättre fettförbränning så att jag skulle kunna springa längre utan att tappa energin och gå in i väggen.

Det fungerade grymt bra, även om det tog några tidiga morgonrundor på fastande mage för att vänja kroppen vid att använda sig av huvudsakligen kroppsfett istället för glukos. Jag hade aldrig gillat att springa på morgonen tidigare, och de första två eller tre första passen påminde mig om varför. Ingen riktig studs i benen, och framåt milen blev det riktigt tungt; orkade knappt med sexminuterstempo, och kom inte in i något flow mer. Men värst var det var studsade jag ut ur huset på väg till jobbet, och hade samma energi, fart och flow som jag var van vid. Kroppen hade kopplat igång fettdriften!

I samband med detta började jag också öka på distanserna, och vande mig snabbt vid att springa 2-2,5h, både med mat i magen och på fastande mage, utan att det egentligen märktes någon skillnad i kapaciteten.

Det är såklart en fråga om hur fort man önskar springa. Man har som sagt nytta av att fylla på musklernas glykogendepåer innan en tävling, och att svepa lite energidryck under loppet. Men har du dessutom tränat upp fettdriften innan, så har du nu två fullvärdiga bränslen i kroppen. Den bättre fettförbränningen gör att glukosen räcker längre, så du kan springa fort längre än tidigare.

Konceptet ”train low, race high” känns m a o ganska vettigt. I vardagen och under normala träningsveckor äter du en kost som inte belastar kroppen med blodsockersvängningar och inflammationer. Den ger dig näring för att boosta immunförsvaret så att du håller dig frisk och får en kontinuitet i träningen som de flesta skidåkare skulle drömma om (gröt- och pastavurmare som de generellt är).

När det sen är dags för att prestera under tävling kan du offra lite av dina hälsoreserver och pumpa upp dig med ett lass kolhydrater innan start, samt hälla i dig all energidryck du mäktar med under loppet. Det kan möjligen toppa din prestation för dagen, men det har inget med hälsa att göra.

Just det här med att träna utan kolhydrater lät helt sjukt för mig när jag levde i det gamla paradigmet. Jag åt mellanmål mest hela tiden och såg till att alltid ha välfyllda glykogendepåer. Jag tänkte att kroppen alltid skulle ha maximalt med energi för att fungera optimalt, för att inte gå ner i svältläge och börja förbränna muskler. Att fasta lät med andra ord som det mest idiotiska du skulle kunna utsätta dig för!

Vilken tur man kan tänka om! Nu har jag fattat att kroppen mår bra av att tömmas på glykogen, och att det inte innebär att dina muskler äts upp. Det är istället kroppsfettet som börjar användas, och en hel uppsjö andra positiva saker händer i kroppen; celler får en chans att rena sig själva, skadade celler rensas ut och tillväxthormon produceras. Du går över till att förbränna ketoner istället för glukos. Hjärnan är speciellt förtjust i ketoner, och många, inklusive jag själv, kan vittna om att man ofta känner sig extra klarsynt under fastedagar.

Det är alltså inga problem som helst att träna under fasta, du har förmodligen fett nog att kunna springa flera veckor i sträck. Du kan med viss invänjning även köra intensiva intervallpass. Och låt dig inte heller luras av att du måste fylla på med en massa energi direkt efter passet. Gå på din hunger och törst, och ät dina måltider vid samma tider som vanligt.

Ur ett evolutionärt perspektiv är det ganska logiskt att människans biologi anpassat sig till perioder av begränsad tillgång till mat, såväl som på perioder med överflöd. Att kroppen som mest kan laddas med omkring 2000 kcal glykogen, vilket skulle räcka till cirka 1,5 timmars ansträngning, talar för att vi måste ha haft förmåga att använda oss av något annat när tillgången till mellis och fika var såpass begränsad som jag utgår från att den var på typ stenåldern. Kroppens fettdepåer var en mycket mer pålitlig källa att luta sig tillbaka på vid brist på mat, och jakt på ny sådan.

Du är skapt med en förmåga till extrem uthållighet som du bara känner av om du vågar sluta proppa kroppen full med socker!

Moraliskt ansvar att komma med obekväma sanningar?

När familjemedlemmar och bekanta drabbas av ohälsa som skulle kunna behandlas eller till och med botas av en kost- och livsstilsändring, vilken moralisk skyldighet att ”ingripa” har de som insett att läkemedelsindustrin och råden från sjukvården med största sannolikhet inte kommer göra någon skillnad?

Rent krasst kan man ju tycka att ifall man känner sig säker på sin ståndpunkt så borde man direkt informera personen ifråga om hur det förhåller sig med socker, stärkelse och inflammatorisk kost överlag, men problemet med denna approach är att man kanske inte lyckas övertyga honom eller henne om hur det förhåller sig, alternativt känner personen att han eller hon inte klarar av att sluta äta sin vanliga kost.

Då står man där som antingen den som kommer med ”påträngande och olämpliga” råd, alternativt den som gett personen ifråga dåligt samvete, när de inser att de inte har orken att prova på en ny kostregim som skulle kunna vara lösningen på deras problem.

Det som hade varit önskvärt är ju att personer som har ett stort förtroendekapital i samhället, som läkare, dietister och nutritionsforskare, hade varit de som kommer med dessa fantastiskt goda nyheter. Problemet är bara att de flesta av dem inte gör det.

Det finns lyckligtvis en växande skara medicinutbildade som insett hur saker och ting ligger till, tyvärr inte via sin utbildning, utan via egna efterforskningar och erfarenheter. Skulle dessa ge handfasta kostråd till dina nära och kära, är chansen större att de skulle lyssna, då legitimitet i råden tyvärr ligger mycket i titeln. Och Sverige är ett av de mest auktoritetstrogna länderna i världen, så det gäller nog extra mycket här…

Att helt ändra sin kost är dock fortfarande en stor grej, men motivationen torde vara mycket högre när man fått sanningen svart på vitt från en ”oantastlig expert” på området, vilket många anser läkare vara. Och skulle de inte klara av det är det ju inte du, en nära angörig eller vän, som behövt ge dem dåligt samvete. Läkaren behöver i sin yrkesutövning kunna leverera fakta oberoende av hur personen ifråga känner. I deras arbetsbeskrivning ligger faktiskt att förmedla både goda och dåliga nyheter.

Det tragiska i kråksången är ju att läkarnas och dietisternas roller som auktoriteter inom kostråd inte borde vara särskilt mycket starkare än för vem som helst som satt sig in i vad den västerländska industrimaten ställer till med för vår hälsa. Vi andra har ingen titel att flasha med, men har fattat grejen, om än möjligen med mindre förståelse för exakta mekanismer i cellfunktion, hormonutsöndring osv.

Jag tycker det är enkelt att se problemen med dagens kost genom att gå tillbaka i tiden och jämföra på vilket sätt kosten ändrats under 1900-talet, och vilken utveckling vi ser med metabol sjuklighet idag. Är man nyfiken kan man gräva sig djupare och djupare och förstå fler och fler detaljer. Det är sen upp till var och en hur djupt man vill nysta för att känna att man har tillräckligt bra koll.

Så, åter till min inledande fråga i rubriken; hur ska man resonera? Om jag ser en kollega eller bekant med psoriasis eller kanske eksem, hör att någon har högt blodtryck, reumatisk värk, Alzheimers, genomgår cancerbehandling osv; VAD GÖRA???

Jag personligen biter mig i tungan och håller käften. Tänker att de skulle tycka det blir jobbigt att bemöta mina åsikter, men hoppas innerligt att de ska fråga mig om råd. Då skulle jag ge tips på vad de skulle kunna förändra, eller kanske läsa in sig på. Chansen är dessvärre liten att de gör det, så skulle förmodligen lika väl kunnat låta bli. Men det skulle vara väldigt oärligt, och möjligen sår mina ord ett frö i dem som får gro och kanske kanske kanske de undersöker vidare någon dag.

Är det en nära familjemedlem som är rödflammig i ansiktet, har fått en cancerdiagnos, diabetes typ 2 osv, så är jag mer benägen att åtminstone komma med några hintar om vad jag tror är bra idéer. De vet ju definitivt redan vad jag är inne på, men har inte förstått varför jag snöat in på det och hur kraftfullt maten påverkar oss. Men hur finkänsligt man än förmedlar informationen finns det definitivt en risk att man sårar personen, som kan få dåligt samvete om den inte följer råden.

För egen del hade jag dock föredragit en hård sanning över ödmjukt lull-lull som inte hjälper, så förmodligen agerar jag omoraliskt som inte skriker ut mina goda råd från the roof-tops. (Kanske startade jag bloggen för att kompensera för detta!?)

Min önskan är avslutningsvis att goda kostråd ska komma ifrån vårdapparaten via läkare och dietister, men i dagsläget är det tyvärr alldeles för få inom dessa gebit som har kompetensen. De är utbildade i gamla gissningar, förutfattade meningar och dålig eller köpt forskning. Jag hoppas innerligt att fler och fler av dem inser detta och börjar läsa på från grunden på egen hand. Att skolmedicinutbildningen i närtid ska ändras i en vettig riktning ser jag i nuläget som en alldeles för optimistisk utopi.

Men såklart oundvikligt i längden!?

Mer lågkolhydrat i praktiken

I vintras var jag gräsänkling en vecka, vilket innebar att jag kunde gå all in och bara laga mat som jag själv gillar. En kombination av snabbt, enkelt, gott och nyttigt!

Inte för att det egentligen skiljer sig så extremt från det vi vanligen äter i familjen, men för att det ska passa barnen bättre blir det ofta något mos på blomkål eller vitkål. Och sen är inte frugan alls förtjust i vitlök, så den veckan passade jag på att slänga på extra mycket!

Nedan visar jag ett axplock av mina snabbt ihopslängda rätter under denna veckan. Förhoppningen är att man ska kunna se att det inte är alls komplext att laga god och mättande lågkolhydratkost. Bara en sån sak att man slipper skala potatis, eller slipper vänta på kokande pasta, pajar ju argumentet för de som säger att de inte har tid att laga nyttig mat.

Rätt nummer ett:

2018-02-16 17.15.28
Lök, färsk basilika, paprika och gurka stekt i rikligt med kokosolja, salt och peppar, med getost och brie. Tillagningstid: ~15min

Rätt nummer två:

2018-02-18 22.12.02
Sallad på spenat, tomat, avokado, fetaost och kanske en deciliter olivolja, äppelcidervinäger, salt, peppar. Ätes enkelt direkt ur salladsskålen när man är ensam hemma… Tillagningstid: Max 10 min

Rätt nummer tre

2018-02-17-18-16-361.jpg
Köttfärs stekt med spenat, broccoli och riven ost, kryddat med gurkmeja och vitlök. Har för mig jag la på en ordentlig klick fullfet cremé fraiche med. Tillagningstid: ~15min

Rätt nummer fyra

2018-02-18-22-12-301.jpg
Eller åtminstone en del av en rätt. Tror jag åt lite coleslaw jag hade stående till dessa nötfärsburgare stekta med spenat, grädde och bisarra mängder vitlök. Tillagningstid: ~25min, inkl. blandning av en stor hamburgersats som räckte till flera måltider.

Rätt nummer fem:

2018-02-19 07.53.16
Ägg stekta med kantareller och spenat. Därtill ruccola, olivolja, äppelcidervinäger, avokado samt en klick majonnäs. Tillagningstid: ~10min (kantarellerna var rensade och förvällda)

Rätt nummer sex:

2018-02-19 12.10.00
Hamburgare med en ordentlig laddning stekt spenat, broccoli, tomat och fetaost. Mycket smör i pannan och klick majonnäs därtill. Sen smaskigt att ringla olivolja över på tallriken. Tillagningstid: ~15min

Rätt nummer sju:

2018-02-20-19-02-191.jpg
En härlig portion broccoli, paprika och spenat stekt med ägg och en del grädde. Avokado on the side. Tillagningstid: ~15min

Rätt nummer åtta:

2018-02-19-19-22-481.jpg
Stekt broccolistjälk, paprika och spenat med mycket virtlök. Därtill en laddning surkål (opastöriserad), brie och en klick kokosgrädde. Tillagningstid: ~10min

Rätt nummer nio:

2018-02-21 12.30.55
Sallad på ruccola, broccoli, tomat och avokado med lite fetaost, olivolja, äppelcidervinäger, salt och peppar. Burgare med majonnäs därtill. Tillagningstid: ~10min

När man kollar igenom rätterna ser det kanske ut som jag äter spenat i typ allt, men det var nog vad jag råkade ha hemma den veckan. Och uppenbarligen var jag inne på att steka typ allting (kan bero på vitlöken)… Favoritingredienser som inte fanns hemma just den veckan är kanske blomkål, fet fisk, eller kanske en ordentlig köttbit att göra långkok på. Men rätter med dessa i få jag väl visa upp vid ett senare tillfälle.

Hoppas du fått lite inspiration, och ser att det inte alls är svårt att får ihop goda, näringsrika och mättande rätter helt utan en massa tråkig pasta, ris, bulgur eller whatever utfyllnad som Livsmedelsverket förordar ska utgöra basen i kosten.

Kom gärna med tips på egna enkla favoriter…!

Låt oss tala tandställningar

Ett fenomen som idag är väldigt vanlig är att barn behöver tandställningar då deras käkar och ansiktsform växer på ett icke önskvärt sätt. Vart fjärde barn idag behöver tandställning för att käken växer fel. Det verkar ganska osannolikt att människan genom evolutionen skulle utvecklats med en så pass stor benägenhet att behöva korrigerande tandställningar, så något i den moderna livsstilen är sannolikt boven i dramat.

Detta styrks av undersökningar som gjorts på urbefolkningar världen över, med tandläkaren Weston Price som den störste pionjären. Han förde även fram hypotesen att käken påverkas av den näringsbrist som en kost rik på raffinerade kolhydrater innebär.

Sedan jag började intressera mig för kostens påverkan på vår hälsa har min favoritförklaring varit att en kolhydratrik kost som stimulerar tillväxthormoner får käken att växa okontrollerat. Vid närmare anblick verkar det dock som att det finns ett antal andra delförklaringar som möjligen är ännu viktigare för hur käken utvecklas.

En av dessa är att käken behöver utmanas genom att få tugga på hårda sega saker, precis som man föreställer sig att våra förfäder gjorde. Dagens mosade barnmat och fruktpuréer gör allt annat än att utveckla käkens och tungans muskulatur, det är något som är säkert. Bröd, gröt, pasta och skräpmat styrketränar inte heller käken nämnvärt.

Enligt en artikel jag hittat kan dock den största bidragande orsaken vara att barn börjar andas genom munnen istället för näsan, vilket är en normal stressreaktion. Kan det helt enkelt vara stressen från det moderna samhället som orsakar det stora behovet av tandställningar? Läs gärna igenom artikeln och se vad ni tror om teorin.

Jag har själv haft tandställning som ung, men oklart om den gjorde någon nytta överhuvudtaget. Jag andas nog ganska mycket genom munnen, och när jag tänker efter var jag nog ganska orolig för mycket under uppväxten.

Visserligen lär jag triggat igång en hel del tillväxt genom min västerländska kost, så svårt att veta vad man ska skylla på. I alla fall kanske man inte kan lägga all skuld på den västerländska kolhydratrika kosten.

Tillägg i efterhand: Jag har funderat en del på hur stressande det moderna samhället egentligen är för 4-åringar, och det känns inte som att det kan vara hela förklaringen till problematiken. En del stress behövde barn säkert hantera även under stenåldern. Det som skulle kunna leda till att barn lär sig andas genom munnen är även en täpp näsa, och det är min uppfattning att det är något som verkar vara alldeles för vanligt idag. Barn går runt med rinnande näsa mest hela tiden, och då blir det svårt att andas genom den. Långdragna förkylningar är ju en indikation på ett nedsatt immunförsvar, och här kommer väl ändå den moderna kosten in i bilden. Socker understödjer inflammationer i kroppen, och gör det svårare för immunförsvaret att läka dessa. Lågt näringsinnehåll och brist på D-vitamin och Omega-3 hjälper inte heller till.

Min slutliga teori blir då ändå att en kolhydratrik kost som höjer blodsockret påverkar immunförsvaret och gör oss mer benägna att bli förkylda och därmed mer benägna att andas genom munnen. Detta i sin tur verkar kunna påverka käkens utveckling negativt.

Politikerna menar säker väl, men shit vad fel allt blir…

Det var visst någon partiledardebatt häromdagen, och jag snappade upp en del av det som debatterats efteråt. Det slog mig hur fel det kan bli i vissa sakfrågor, även om partiet ifråga säkert vill väl. Det ser ut som att alla svenska politiker sitter fast i populistiska paradigm gällande vad som är orsaken till ett problem, och deras förslag på lösningar är för det mesta helt missriktade.

Vad menar jag då mer specifikt? Nedan listar jag ett gäng exempel på områden där politiker har noll koll, mainstreammedia rapporterar det deras ägare finner lämpligt och där gemene man förutsätts anamma samma tankesätt.

Folkhälsa

Med stigande sjukskrivningssiffror, fler personer som drabbas av fetma, diabetes, hjärtkärlkramp, cancer, autoimmuna sjukdomar och även psykisk ohälsa, ökar partiernas vilja att råda bot på problemet. Men vad gör de egentligen? Jo, allt handlar i deras paradigm om att fördela pengar, så deras lösning kommer bli att öka sjukvårdens budget för att kunna hjälpa de som blir drabbas snabbare. Sjukt ineffektivt! Det man helt missar är ju att fråga sig VARFÖR folk blir sjuka hela tiden. Det man borde göra är att utreda vad som gått så fel. Vad är det som har ändrats i folks liv? Varför blir så många feta och sjuka? Kan det rentav gå att förebygga? Och i så fall, kan vi kanske till och med minska sjukvårdens budget, och lägga några slantar på en ny ”friskvård”?

Möjligen finns det några politiker som ändå kommit så långt i sina resonemang, men inte insett att de statliga institutioner som har till uppgift att komma med kostrekommendationer, reglera mängden besprutningsmedel i jordbruket och utsläpp av gifter från industrin, för att bara nämna några exempel, alla har kopplingar till ekonomiska intressenter för respektive område. Livsmedelsverket vägrar till exempel ta till sig forskning som motbevisar den hållning man haft sedan urminnes tider. Och de halter miljögifter som tillåts i mat och luft är noga avpassade mot vad industrin sagt är rimligt för att de ska kunna fortsätta tjäna pengar på att sälja billig skit.

Först vill jag se att den senaste forskningen används som bas för en helt ny approach till folkhälsa, och jag vill se en debatt där man diskuterar hur man på bästa sätt får svenskarna medvetna om de hälsorisker som finns med en undermålig kost och de gifter man riskerar få i sig i dagens samhälle. Ska man införa en skyhög punktskatt på råvaran socker? På processade växtoljor? På vetemjöl? Ska man förbjuda lax matad med flamskyddsmedel? Ska man införa varningstext på grönsaker och frukt som knappt innehåller någon näring?  Vad ska den nya ”tallriksmodellen” kallas? Vad ska man göra för stora informationskampanjer? Hur får vi folk taggade på att äta mer nyttigt fett och mindre pasta och pulvermos? Hur uppmuntrar man bäst folk att röra på sig mer?

Att lägga pengar på att hålla folk friska kommer ge sjukt mycket mer tillbaka till samhället än att bara resignera och låta folk hamna hos sjukvården, bli ordinerade livslång symptomdämpande medicin (subventionerad av staten såklart) med en massa obehagliga och på sikt ofta dödliga biverkningar. Jag skulle rösta på ett parti som såg igenom de rådande paradigmen och drev en politik som faktiskt skulle kunna göra skillnad.

Miljön

Alla vill ju miljön väl. Men en god vilja löser tyvärr inga problem om man inte fokuserar på rätt saker. Alla vill vara med och bekämpa den globala uppvärmningen, som man hört kan leda till att Grönlands inlandsisar skulle smälta och höja havsnivån flera meter globalt. Alla vill såklart även att vi ska släppa ut så lite gifter och avgaser i naturen som möjligt, då detta leder till stora problem för alla levande organismer.

Det som tyvärr får nästan all fokus från politikerna, mainstreammedia och kring fikaborden är hotet om den globala uppvärmningen. Det heter att utsläppen av växthusgasen koldioxid från industrier och fordon leder till att mängden koldioxid i atmosfären kommer stiga till extrema nivåer och leda till en okontrollerad temperaturökning över hela klotet.

Problemet med detta till synes vetenskapliga paradigm är att det inte finns några som helst belägg för att påstå något sådant. Det enda som styrker denna teori är datorsimuleringar som utförts från 70-talet och framåt. Man har i i datormodeller matat in vad man antagit vara all relevant data, där koldioxidhalten såklart är en av alla intressanta input, och så har man sett att en ökning av koldioxidutsläppen leder till en ökning av jordens medeltemperatur över tid. Tyvärr har detta aldrig kunnat bekräftas av mätningar av jordens faktiska temperatur, ett krav man i vanliga fall brukar ställa på nya teorier innan de godtas som vetenskap. Beräkningar som hävdas simulera verkligheten behöver visa sig stämma överens med observationer för att ha ett värde.

Nedan har jag snott en bild från den utmärkta bloggen Anthropocene, där man kan se den markanta skillnaden i temperaturökning mellan ett stort antal datorsimuleringar och faktiska mätningar. klimatsans

Jordens temperatur har såklart ändrats upp och ner ett flertal gånger under historien, se nedan hur det sett ut de senaste knappa 5000 åren. De fluktuationer som sker i jordens medeltemperatur är naturliga, och till största delen ett resultat av solaktiviteten. Läs gärna mer om detta här.

gtemps.jpg

Min poäng är att medan alla politiker håller på att jaga koldioxidutsläpp och ”ekvivalenter” till dessa får övrig miljöförstöring fortgå obehindrat. Koldioxid är typ det naturligaste man kan tänka sig, det är vad vi människor andas ut och vad växter använder i sin fotosyntes. Värre är det med besprutningsmedel som glyfosfat (Round-up), industriutsläpp i vatten och luft, kväveoxider från bilar som orsakar lungsjukdomar och hur mycket sopor som helst som hamnar i havet. Det är detta våra politiker borde lägga sin energi på att stävja istället för att blidka massorna som gått på klimatalarmismen (och att man räddar världen genom att sluta äta kött!).

Krig och fred

Alla vill vi väl ha fred på jorden. Det är i och för sig ganska svårt för ett litet land som Sverige att påverka andra länders krigsvilja i någon vidare utsträckning, men jag skulle definitivt önska att våra politiker inte lierade sig med de länder i världen som inte tvekar att starta krig av egen ekonomisk vinning, utan hänsyn till de oskyldiga som drabbas.

I detta fallet är det framförallt USA jag syftar på. De har genom idog lobbying och utfästelser om att de vill befria befolkningar från förtryck och orättvisor fått hela västvärldens välsignelse att ge sig på egentligen vilket annat land de har lust med (av någon outgrundlig anledning handlar det dock alltid om länder med stora naturtillgångar och små militära resurser). Jag rekommenderar er verkligen att läsa följetongen ”Ondskans imperium” på Anthropocene.live.

Sverige som ska vara så himla neutralt står i alla officiella sammanhang på USA:s sida och sväljer med hull och hår de filantropiska utfästelserna USA gör. Snart sitter vi förmodligen i Nato och administrerar USA:s krigshets och plundring av svaga länder. Att detta skulle vara ett krig mot terrorismen är bara skrattretande; sedan USA inledde sitt ”krig mot terrorn” har antalet terrorattacker i världen ökat med 6500%. Inte så värst effektivt, men man har lyckats köpa sig extra tid att kontrollera världens oljemarknad. Nedan ser du statistiken över den ökande terrorn.

chart-of_terror_attacks_around_world

Det de svenska politikerna är rädda för är inte att bli en del av detta vedervärdiga skövlingståg av självständiga stater, för majoriteten av folket i Sverige verkar ju ha samma inställning. Det är ju istället ”ryssen” som är den stora fienden! Och vill man inte bli anfallen av Putin, får van vackert bocka och buga åt supermakten USA.

Vad det nu egentligen finns för skäl att anta att Ryssland skulle vilja attackera Sverige. Jag tror att en stor del av den nutida rädslan är en effekt av den svartmålning som USA gjort av Ryssland sedan Putin kom till makten och började köra ut de utländska (framförallt amerikanska) företag som börjat nalla på de stora ryska naturtillgångarna efter Sovjetunionens fall. Han återtog kontrollen över sitt Ryssland, och försvårade därmed möjligheterna för de stora multinationella amerikanska företagen att kunna monopolisera världsmarknaden på olja, mineraler, metaller, jordbruk osv. Skillnaden mellan Ryssland och ett land i mellanöstern var såklart de militära resurserna. Dock är det fel att säga att Ryssland har en överdrivet stor armé. I totalen utgör Rysslands militära budget omkring 10% av Natos totala utgifter. Och sett till landets yta lägger de endast ner en tredjedel av Sveriges kostnader per kvadratkilometer. Läs gärna mer om ”rysshotet” här.

Jag hade gärna sett att de svenska politikerna tog avstånd från USA:s krigshets, och öppnade upp för en dialog med Ryssland, precis som vi är öppna för dialoger med andra länder i världen som har en militär som agerar för att försvara sitt land. Läs gärna vidare om Rysslands annektering av Krimhalvön 2014.

Frihandel

Säg den politiker som inte är för frihandel. I princip är jag det också. Problemet är bara att politiker kan ingå avtal med andra länder som innebär att det är ok att köpa in varor till ett land som utifrån landets egna regler är undermåliga eller producerade med metoder som inte lever upp till landets krav på miljöpåverkan eller humanitära förhållanden.

Till exempel är det ok att köpa in kött från Irland, Danmark, Tyskland, Italien, Spanien osv där det är helt ok att använda antibiotika vid djuruppfödning i förebyggande syfte. I Sverige har detta lagstiftats bort på grund av risken för multiresistenta bakterier, vilket förefaller mig vara ytterst klokt. Så varför i hela friden kan det vara ok att tillåta införsel av sådant?

För tillfället ser det ut som att EU snart kommer ha ett handelsavtal med Kanada, CETA, som kommer innebära att ett företag kan stämma länder som inför förbud mot att köpa in företagets varor till landet. Totalt vanvettigt. Ett ännu större avtal, kallat TTIP, skulle innebära samma möjligheter för amerikanska företag gentemot samtliga EU-länder. Som tur väl är har dessa förhandlingar strandat sedan Trump kom till makten. I USA har man en mycket mer liberal syn på GMO-grödor, något som förmodligen inte bidrar positivt till den allmänna degenereringen av amerikanernas hälsa. Förhoppningsvis kan vi slippa se dessa varor i svenska butiker.

Vi får hoppas att handeln aldrig släpps helt fri. Då blir alla länders egna goda vilja att producera miljövänligt och med höga kvalitetskrav meningslösa, då det ändå kommer kunna importeras varor från det land i världen som bryr sig minst om arbetare (slavar?), miljö och hälsoaspekter. Och den vanliga konsumenten kollar mest på prislappen, inte på miljö och rättviseaspekter. Man utgår typ från att det är ok i och med att det är tillåtet att sälja! Här behöver vi våra politiker för att skydda oss.

Det finns åtminstone några partier som är delvis inne på mitt spår, men jag saknar en debatt som verkligen belyser denna viktiga fråga. Jag säger ja till frihandel, men bara av varor som uppfyller samma krav som ställs på samma vara producerad inom landet. Håller inte alla egentligen med? Eller är priset viktigare?

Sett ur perspektivet att Sverige via EU-medlemskapet kan bli tvingad in i dessa frihandelsavtal, kan man ifrågasätta om vi egentligen borde vara med i detta samarbete. Nu hade förmodligen politikerna velat hoppa på frihandelståget (CETA, TTIP) ändå, men det är värt att betänka att vi förmodligen inte haft möjlighet att värna om våra ideal om hållbarhet ens om vi skulle vågat stå upp för dem. Då hade vi kanske behövt överväga vårt medlemskap ordentligt.

Som tur väl är kan individer fortfarande göra bra val, och man kan ju hoppas detta på sikt leder marknaden åt rätt håll, men politikerna skulle kunnat snabba på denna utveckling avsevärt om de vågat försvara de svenska idealen för en hållbar produktion.

Forskning

För att de åtgärder som politiker beslutar om verkligen har den avsedda effekten, behöver det finnas antingen beprövad erfarenhet eller oberoende forskning som visar vad som är rätt väg att gå. Det senare, oberoende forskning, är otäckt nog något alltför ovanligt, och något som borde lyftas upp för närmre åskådan av svenska beslutsfattare.

Vi borde ha större statlig budget för forskning. Mycket forskning bedrivs på universitet, vilket kan misstolkas som att studierna ifråga bekostas av staten, och att de studier som bedrivs godkänts av en oberoende kommitté. Så är dock ofta inte fallet, forskningen bedrivs ofta i samarbete med företag som förväntar sig ett för deras verksamhet gynnsamt resultat, och några tongivande medlemmar i nämnda kommitté har förmodligen band till ett eller flera stora företag. Mycket forskning bedrivs även helt i företagsregi, alltså med väldigt låg trovärdighet på studiens resultat.

Galet! Staten borde avsätta en mycket större budget för opartisk forskning, då detta i slutändan skulle ge en mycket bättre träffsäkerhet för de åtgärder en regering eller myndighet sätter in för att komma tillrätta med ett specifikt problem.

Jag har nyligen läst Ralf Sundbergs bok ”Forskningsfusket! Så blir du lurad av kost- och läkemedelsindustrin”, och den målar upp en ganska skrämmande och komplex bild av hur forskarsamhället är uppbyggt kring en stor mängd forskarmarionetter som lyfts till celebritetsstatus sedan de låtit sig köpas av i detta fallet livsmedelsindustrin eller läkemedelsbranschen. I boken beskrivs hur mättat fett och kolesterol blev bovarna i jakten på syndabockar till den ökande dödligheten i hjärt-kärlkramp utan att en enda vetenskaplig studie visat på detta!

Var är debatten om oberoende forskning?

Slutligen

Ok, vilket parti skulle vilja ta bort kolhydraterna från tallriksmodellen, sluta oroa sig för växthuseffekten, samarbeta med Ryssland, ställa samma krav på importerade varor som på motsvarande inhemska och trissa upp forskningsanslagen ordentligt?

Inget jag ser hända inom något av de etablerade partierna i all fall… Men nu har jag åtminstone fått skriva av mig min frustration över att inte ha något vettigt alternativ nästa år när det är riksdagsval…

 

 

 

Mänsklighetens framtid

Jag har precis börjat läsa en bok som heter Homo Deus, skriven av Yuval Noah Harari. Det är en bok om mänsklighetens framtida utveckling, och även om jag inte hunnit så långt än har många intressanta tankar väckts, och jag tänkte spinna vidare på en av dem här.

Vad händer egentligen med människan om konsumtionen av socker, stärkelse och dåliga vegetabiliska fetter fortsätter öka samtidigt som näringsinnehållet i våra grönsaker och frukter sjunker till allt lägre nivåer?

För att sätta resonemangen i sitt sammanhang kan vi börja med att se på utvecklingen under de senaste decennierna; övervikt och fetma har ökat lavinartat i hela västvärlden, och utvecklingsländer följer i deras fotspår. Samma utveckling kan man se vad gäller diabetes typ 2, hjärt-kärlsjukdomar, cancer, demenssjukdomar och autoimmuna sjukdomar.

Om trenden fortsätter kommer såklart fler och fler drabbas av dessa tillstånd/sjukdomar, vilket kommer överbelasta sjukvården till den grad att den inte kommer kunna ge vård till alla som vill ha det. En parentes här är ju att vården som den ser ut idag mest är en institution för att sälja symptomdämpande kemikalier kallade mediciner. Det kommer då till en början leda till att rika kommer kunna köpa sig förtur till den ineffektiva vården, men det innebär inte att de kommer bli friskare, men möjligen kommer leva några år längre med sina sjukdomar, med nedsatt livskvalitet ju äldre de blir. De mindre bemedlade kommer möjligen inte få sina problem behandlade av sjukvården alls, då kapaciteten inte kommer finnas kvar.

Vad kan detta tänkas få för konsekvenser?

Icke livshotande tillstånd skulle förmodligen prioriteras ner. Sjuklig fetma, ont i foten, eksem, reumatism, huvudvärk, depression och så vidare skulle förbli obehandlade för den stora massan. Ganska jobbigt att leva med utan symptomdämpning, men folk skulle överleva i ungefär samma utsträckning som tidigare. Kanske några kommer undersöka alternativa behandlingssätt. De som i ett sådant läge upptäcker lågkolhydrat, fasta, paleo, autoimmun kost eller liknade har ju en strålande möjlighet att åter bli friska, helt utan mediciner.

När fler och fler upptäcker att kroppen kan självläka med rätt kost, skulle det förmodligen i slutändan leda till att ändra normen i samhället om att man måste proppa i sig pasta, ris eller potatis till alla måltider, att man utan problem kan äta giftbesprutade grönsaker, samt att man utan problem kan unna sig en påse lösgodis efteråt. Samhället och utbudet skulle vara tvungna att anpassa sig. De rika vårdtagarna skulle också hänga på i slutändan.

De som redan innan sjukvårdens kollaps haft koll på läget skulle få dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter utan att utmålas som extrema hälsofreaks.

De som har en genetiskt inbyggd kapacitet att klara av socker, gifter och dåliga fetter skulle förmodligen även de övergå till den nya kostnormen, och må mycket bättre även de.

Så en kollapsad sjukvård skulle på sikt kunna rädda mänskligheten?!

Tyvärr tror jag inte att Big Pharma kommer sitta stilla och gilla läget. När efterfrågan på deras kemikalier ökar som en följd av den globala pandemin av metabola sjukdomar, kommer de göra allt i sin makt att prångla ut dem till så många som möjligt. Antingen gör de det genom att påverka politiker och media att bekosta de skenande sjukvårdskostnaderna genom att nedprioritera andra satsningar, eller så kommer de försöka avreglera receptförskrivningen, så att folk kan köpa alla symptomdämpande kemikalier de vill efter att ha diagnostiserat sig själva eller fått direktiv från en datoriserad nätdoktor. Vi skulle få se tonvis med reklam för preparat som i nuläget är receptbelagda.

Det här skulle kunna förlänga dagens negativa utveckling väldigt länge. En överanvändning av ”mediciner” skulle dock leda till ännu fler sjukdomstillstånd och dödsfall (biverkningar från ”mediciner” är redan idag den tredje vanligaste dödsorsaken i världen). Kanske är det detta som i slutändan får polletten att trilla ner hos folk? Oj, det som skulle rädda min kompis var det som dödade honom.

Man hoppas ju att opinionen då vänder mot läkemedelsbranschen och att man då istället börjar fundera kring läkekonstens fader Hippokrates ord: ”Låt maten vara din medicin och medicinen vara din mat.” Då kanske det ändå kan vända till det positiva till sist.

Så ett potentiellt överanvändande av mediciner skulle synliggöra de farliga biverkningarna och därigenom rädda mänskligheten?

Kanske det. Lobbyism kanske kan försvåra detta under lång tid, men förr eller senare måste det bara vända. Folk kan bara inte ignorera att deras nära och kära stryker med på grund av de mediciner de äter.

Den utveckling jag själv hoppas på är dock att dagens gräsrotsrörelser börjar växa till sig, och får större möjligheter att påverka fler. Att ersätta dagens kostparadigm är något som kommer ta lång tid, men det är inte en anledning att lägga ner ambitionen.

Det som allra mest behövs är dock oberoende forskning, samt spridande av de slutsatser forskningen leder till. Maintstreammedia verkar dock inte allför sugna på att rapportera positiva nyheter om högfettskost, eller att man borde skära ner på det smaskiga sockret, så än så länge är det upp till alternativa oberoende medier, sociala medier, samt bloggar som denna, att stå för rapporteringen.

Och förhoppningsvis påskynda det paradigmskifte som kan rädda mänsklighetens hälsa.

Avslutningsvis: De som inte vill ge upp pastan och godiset kan ju alltid hoppas på att forskningen hittar sätt att tjäna pengar på att läka metabola sjukdomar istället för att bara lindra symptomen. Kanske kan man i framtiden leasa en armé med nanorobotar som injiceras i kroppen. Nanorobotarna skulle kunna identifiera och oskadliggöra t ex cancerceller och alla möjliga typer av inflammationer, och bäraren skulle kunna få vältra sig i skräpmat. Men är det vettigt att ersätta människans egna immunsystem? Man kan ju då även fundera kring hur man gör sig helt oberoende av den mänskliga kroppens tillkortakommanden; kanske kan man en dag ladda upp sitt medvetande på nätet och leva för evigt…

 

 

 

Kan man äta för mycket fet mat?

Om man bara äter bra naturlig mat efter mättnad så går man ju inte upp i vikt. Se bara på alla vilda djur…

Vi människor har ju satt detta helt ur spel då majoriteten av oss äter en högst onaturlig kost bestående av en stor andel processad stärkelse och raffinerat socker. Våra gener är helt enkelt inte anpassade för att hantera de blodsockerhöjningar detta ger.

För egen del ser jag lågkolhydratkosten som en klockren lösning; blodsockerhöjningen blir minimal och maten är sjukt mycket godare när den är naturligt fet. Men finns det risk för problem även med detta kostval?

Jo, möjligen att maten är så god att man eg. vill äta mer än bara till mättnad ibland. Uppleva smaken mer och längre! Som ett sug trots att man är proppmätt. Även om det känns som att man äter onödigt mycket ibland, har jag inte märkt ett dyft på vågen eller på hur jag mår generellt. Lite onödigt proppmättillamående för stunden möjligen.

Ofta är det på kvällen jag smäcker i mig någon fet läckerhet för mycket. Dock leder det ju till att jag inte är sugen på frukost dagen efter, så det balanserar ju ut sig den vägen antar jag.

Det som skulle kunna vara ett problem är om man ibland överäter för att man är sugen, och sedan av sociala skäl ändå känner sig tvungen att äta en måltid kort därefter trots att man fortfarande är mätt. Om detta blir en vana kan det möjligen ge problem med eventuell viktnedgång skulle jag gissa.

Alla är olika känsliga för detta såklart. Jag har läst om en del som överäter på LCHF-kost och lägger på sig vikt, men det är trots allt mycket svårare än med en kost rik på kolhydrater. Som referens kan jag ju upplysa om vad sumobrottare äter för att gå upp i vikt; inte en massa feta såser – utan stora portioner med ris (stärkelse). Om man föder upp gäss för att sälja gåslever är det stärkelserikt foder som ger dem fettlever, inte fett eller protein. Vidrig uppfödning av djur det där; de tvångsmatas flera ggr om dagen. Sumobrottarna har ju i alla fall ett val.

Genom att äta en lågkolhydratkost har jag vant mig vid att inte vara hungrig i vardagen. Känner jag minsta hunger ser jag till att bejaka suget, men det är inte ofta det behövs utöver standardmålen. Då man inte behöver besitta någon självkontroll för att ignorera hungern med kosten jag äter, är det möjligen så att man blir lite sämre på att även säga nej till soffsnacksen. Eller är det bara betingat att man ska soffmysa med något smarrigt?

Jag antar att det jag vill komma till är att det möjligen kan vara svårt att helt sluta med smarriga snacks bara för att man börjar äta lågkolhydrat. Men om snacksen i sig oftast är utan större mängd socker borde det inte vara något större problem tror jag. Och det finns ju sjukt mycket sådana läckerheter rika på härligt naturligt fett – kokoschips eller färskt kokoskött, macadamianötter, grillad parmesanost, ugnsstekt grönkål med olivolja och salt, stekt halloumi, oliver, kokosfett blandat med kakao (ny favorit), mörk choklad osv osv.

Vissa kanske upplever större problem med att äta ovanstående alltför ofta, och då är det möjligen så att man behöver deala med den där självkontrollen i alla fall. Jag försöker se till att undvika proppmättillamåendet i alla fall…

 

 

 

 

Kostfonden – ett ljus i mörkret?

Ett jätteproblem för forskningen idag är dess ofta starka koppling till olika ekonomiska intressen. Inom hälsosektorn är det de två giganterna Big Food och Big Pharma som sitter på de största pengasäckarna. Man kunde ju hoppas att de genom sina stora resurser såg en möjlighet att göra något gott; att stödja forskning som kan leda till en bättre folkhälsa.

Det finns dock inga sådana tendenser att skönja. Den forskning som bedrivs inom livsmedelssektorn är främst utformad för att fria socker och kolhydrater från rollen som syndabock i den skenande fetmaepidemin, eller att tillskriva positiva egenskaper till billiga substitut till naturliga produkter; att processade vegetabiliska oljor och margarin är bättre än smör och kallpressad olivolja och kokosfett t ex.

Jag har tidigare skrivit om hur man lyckas få fram tolkningar av resultat som kan pushas ut till allmänheten via de lättlurade MSM (Mainstream Media). Tyvärr är även många som läser om studierna inte särskilt insatta eller ens källkritiska, vilket innebär att det som står i tidningen lätt blir ”sanningen”. Och vilken lättnad att få veta att läsk kan ingå i en hälsosam diet! Typ.

Vad gäller läkemedelsindustrin så säger det ju sig självt att de fokuserar på just läkemedel. Hippokrates gamla devis ”Låt maten vara din medicin, och låt medicinen vara din mat” är tyvärr svår att tjäna enorma summor pengar på. Kost är svår att patentera (även om somliga företag gjort just detta med GMO-grödor som de vill tvinga lantbrukare att producera).

I Big Pharmas forskning fokuseras väldigt ensidigt på att behandla symptom på sjukdomar. Ambitionsnivån för att faktiskt läka patienten, eller att förebygga sjukdom med bra livsstilsråd är obefintlig. Man tjänar ju inga pengar på friska patienter. Denna cyniska och känslokalla inställning till människors hälsa leder till stora intäkter; patienter sätts på livslång medicinering för att undertrycka symptomen på sjukdomen de har, alternativt på förebyggande medicinering för att låtsas sänka risken för hjärt-kärlsjukdomar enligt ovetenskapligt utvalda markörer (som statinbehandling mot högt kolesterol t ex).

Man kan ju fråga sig varför statliga anslag till forskning inte utgör en motpol till företagens intressen; det skulle ju gynna samhället på alla plan om folk helt plötsligt var friskare och inte behövde sjukskriva sig stup i kvarten. Men vi ser inte detta, och det kan vi nog tacka företagens välavlönade lobbyister för. De har nästlat sig in i de finaste rummen, och politiker har svårt att säga nej till de erbjudanden om flashiga styrelseposter och liknande som erbjuds i utbyte mot att titta åt sidan.

Det som nu behövs är oberoende och gedigen forskning inom hälsa, utan fokus på att hitta patenterbara preparat eller att frikänna billiga matsubstitut. Att forska i Hippokrates anda låter som en bra början; människan har levt utan de moderna livsstilssjukdomarna under miljontals år, förmodligen på grund av att vi ätit en kost som vi är anpassade till.

Det är dags att sätta ner foten och ge forskarna de resurser som behövs för att kunna ge tydliga besked om vad vi människor mår bra av att äta. När detta sedan blir mer och mer accepterat kommer förhoppningsvis både marknad och politiker att bli tvungna att ändra sig. Det är en lång process, men jag tror att vi i alla fall kan hjälpa den på traven.

Jag själv har blivit månadsgivare till Kostfonden. Kostfonden samlar in resurser till vetenskapliga studier som undersöker kostens effekter på hälsan och vilka eventuella biverkningar en kostomläggning kan ge. Jag tycker definitivt du ska kolla in deras hemsida och gärna skänka en slant.

Se det kanske som din julklapp till mänskligheten.

(Vill bara tillägga att jag inte är sponsrad att skriva positivt om Kostfonden, jag tror bara på det de gör.)

 

Matinspiration lågkolhydrat

Som jag tidigare varit inne på tror jag att man kan nå väldigt långt genom att bara eliminera ”standardkolhydraten” på tallriken. Nedan följer ett gäng tips på vad man kan äta istället, samt ett par grymma snacksförslag för soffan.

Min förhoppning med att visa det jag äter är som vanligt att bidra till att rucka lite de mentala barriärerna hos de som rynkar på näsan åt en tallrik utan ett stort lass pasta, ris eller potatis.

 

2016-11-20-11-09-26
Surkål är grymt gott och dessutom hur nyttigt som helst för tarmfloran. Det är även hur enkelt som helst att göra själv! Recept på surkål.

 

2016-11-23-12-12-42
Färskkorv med 90% kött. Därtill broccoli och lök stekt med smör, grädde och en massa gurkmeja

 

2016-11-28-18-32-17
Stekt lax med korinder och ugnsrostad blomkål med olivolja. Därtill stekt lök och halverade cocktailtomater med en massa basilika.

 

2016-11-29-19-56-54
Ugnsrostad rödkål med olivolja, salt och peppar. Lyxade till det med lite ost på dessutom. Grymt till vilken köttbit som helst. 40 minuter i ugnen på 175 grader.

 

2016-11-18-18-30-44
Gratäng på zuccini och kokosgrädde, med ett tjockt lager ost ovanpå. Salt och peppar räcker gott som kryddning. 40 min i ugnen på 175 grader.

 

2016-11-29-17-28-01

2016-11-29-17-27-12
Sjukt gott snack! Bryt loss bitar av kokosköttet och mumsa på i soffan. Öppna en kokosnöt

 

2016-11-25-20-00-02
Inget jättemärkvärdigt snack, men oliver är jag själv grymt förtjust i. Lite morotsstavar och dip kompletterar. Dip gjord på creme fraiche, majonnäs, sambal oelek , salt och peppar.