Min Corona-analys

Egentligen var det tänkt att jag inte skulle skriva mer på den här bloggen, då jag känner att jag berört de områden och tankar som jag vill stimulera till mer eftertanke inom. Jag blir tämligen uttråkad av att upprepa mig, eller endast komma med nya små vinklingar av tidigare redan nämnda företeelser och problem.

Men…

Viruset SARS-CoV-2:s bärsärkagång i världen just nu har lett till att det finns något nytt att förhålla sig till och resonera kring gällande kost och hälsa; och jag har en del kritik gällande hur vi bemöter situationen, men även idéer om hur vi egentligen borde tackla viruset. De tänkte jag dela med Er nu.

För det första tycker jag det är chockerande hur merparten av alla civiliserade länder bemöter detta virus. Att mer eller mindre stänga ner hela länder känns som en helt vansinnig chansning, då man inte alls vet om det egentligen gör någon nytta överhuvudtaget för att minska virusets spridning på längre sikt. Om det bara gällde att rädda människors liv skulle man ju kunna hitta flera andra drakoniska, men mycket säkrare sätt, att uppnå detta. Man skulle till exempel kunna förbjuda all biltrafik, och då rädda 1,35 miljoner människors liv varje år genom att eliminera trafikolyckor, samt säkert några miljoner till genom minskade luftföroreningar. Folk skulle bli tokiga om man fört in sådana restriktioner, men för SARS-CoV-2 verkar det ändå finnas någon form av acceptans.

Till stor del kan man nog förklara denna acceptans med att människor är rädda för det okända, och att det känns bättre att göra något, än ingenting alls. Må vara att inskränka på sina friheter, sina framtida försörjningsmöjligheter och behov av sociala kontakter. Men att det KÄNNS som att man gör det för en god sak betyder INTE att det faktiskt gör någon skillnad. Det är därför man bör undersöka vad som faktiskt gör skillnad.

Vissa länder har mycket riktigt lyckats begränsa spridningen på ett imponerande sätt genom att helt stänga ner sina länder. Min farhåga är dock att när man väl börjar lätta på restriktionerna och möjliggöra resor till och från landet, så kommer viruset tillbaka i en andra våg och då kommer spridningen då istället. Om man inte stänger ner allt igen förstås, men hur länge kan man hålla på med det? En orimlig taktik enligt mig.

Sveriges approach med att platta till kurvan innan vi har någon form av flockimmunitet ter sig åtminstone lite mer nykter än övriga västvärldens totalitära nedstängningar, men det finns såklart även frågetecken gällande hur mycket man kan lita på flockimmunitet mot ett ständigt muterande virus. Men det är minst lika tokigt att sätta sitt hopp till ett vaccin som ska kunna stoppa ett influensavirusimmunförsvar som ständigt förändrar sig.

Så vad är då en vettig taktik för mänskligheten?

Redan från pandemins början har det hetat att de som löper störst risk att drabbas allvarligt är äldre, rökare och ”riskgrupper”. Det var länge oklart exakt vad som skulle klassificeras som ”riskgrupper”, men det har efterhand kommit fram att det framförallt handlar om människor som har drabbats av metabol sjuklighet; fetma, diabetes, högt blodtryck, hjärt-kärlsjukdom, cancer, Alzheimer och en hel uppsjö autoimmuna sjukdomar för att nämna några. De som lider av dessa sjukdomstillstånd har med största sannolikhet ett mindre funktionsdugligt immunförsvar, och drabbas därigenom mycket värre av ett främmande virus.

Och för att göra saker ock ting än värre; metabol sjuklighet behandlas i den traditionella sjukvården gärna med mediciner som ytterligare verkar sänka immunförsvaret. Jag tänker här på till exempel kolesterolsänkande statiner och vissa mediciner mot högt blodtryck.

Kolesterol är essentiellt för immunförsvaret, och har man mindre av det så påverkar det såklart ens möjligheter att bekämpa viruset. Dessutom förhindrar statiner produktionen av enzymet CoQ10, vilket även det är mycket viktigt för immunförsvaret.

En delförklaring till varför immunförsvaret är såpass undermåligt vid metabol sjuklighet är att den kost som ger sjukdomen oftast består av processad mat med lågt innehåll av vitaminer och andra näringsämnen. Man har till exempel sett en extrem korrelation mellan låga D-vitaminnivåer i blodet och risken för att bli allvarligt drabbad av sjukdomen Covid-19. Samma torde gälla för C-vitamin, men detta är såklart svårare att verifiera, då det har så kort uppehållstid i kroppen. Det man kan konstatera är dock att de som intensivvårdas med C-vitamininjektioner verkar klara sig bättre och behöva kortare vårdtid. Kolla gärna in fler länkar om detta i slutet av inlägget.

Man kan, likt Lars Bern resonerar, förmodligen tolka överdödligheten av såväl åldringar som metabolt sjuka som att det egentligen är den metabola sjukligheten som är den drivande faktorn. Metabol sjuklighet, alltså störningar i ämnesomsättningen, ackumuleras långsamt över tid, och därför är såklart också fler äldre drabbade. Lägg sedan på den arsenal av piller som våra äldre står på för att symptomlindra denna sjuklighet, och du har en pandemi av just de bibliska proportioner som vi nu ser.

Det vi kan göra med denna kunskap är att fundera på hur vi undviker metabol sjuklighet, och i övrigt boostar våra immunförsvar på bästa sätt. Min förhoppning är att den pandemi som nu härjar ändå ska kunna leda till något gott på sikt; att fler börjar förstå att det stora problemet vi har inte är brist på respiratorer, mediciner eller handsprit, utan en undermålig kost som gör oss känsliga för annars ganska beskedliga infektioner.

Att en kost med låg andel socker och andra kolhydrater, men rik på nyttiga fetter som smör, kokosolja och olivolja, samt en härlig blandning av grönsaker är den bästa garanten för livslång hälsa har jag skrivit om utförligt tidigare i bloggen.

Man vinner så extremt mycket på att hålla sitt blodsocker nere, då högt blodsocker är inflammatoriskt och leder till hög insulinutsöndring, som är än mer inflammatoriskt. Över tid kan detta leda till insulinresistens, vilket leder till ännu högre insulinnivåer, och en mer eller mindre kronisk låggradig inflammation som immunförsvaret behöver hantera.

När sedan dagens livsmedel dessutom innehåller mycket mindre vitaminer än förr i tiden, då är inte förutsättningarna för immunförsvaret särskilt bra. Mycket mat är industriellt processad, vilket tar bort mer eller mindre alla vitaminer. Även färsk oprocessad mat, som grönsaker och frukt, innehåller på grund av de utarmade jordar som karaktäriserar de industriella jordbrukens monokulturer mycket mindre näringsämnen än de gjort historiskt.

En sista aspekt jag tänker nämna är den stora användningen av raffinerade fröoljor; rapsolja, solrosolja, majsolja osv. Dessa är kraftigt inflammerande i kroppen, speciellt vid upphettning.

Sammantaget kan man konstatera att dagens västerländska standardkost; pasta, ris, bröd, potatis, läsk, godis, chips, sötad yoghurt, friterad mat, processad mat och allsköns lågfettsprodukter inte ger vårt immunförsvar mycket support. Och det är detta vi borde fokusera på nu för att göra oss starkare och kunna motstå framtida virusepidemier. Så att vi slipper stänga ner hela världen, inskränka våra friheter och riskera hela vår ekonomiska försörjning än en gång.

Jag rekommenderar alla att överväga att introducera någon form av lågkolhydratkost för att undvika metabol sjuklighet och få ett starkare immunförsvar. Själv lyckades jag till min egen förvåning behandla högt blodtryck på kort tid när jag lade om min kost.

För stöd och tips om nya kostupplägg tipsar jag om Diet Doctor. Och för att stärka immunförsvaret ytterligare kan man överväga kosttillskott som C- och D-vitamin, men det kan möjligen finnas skäl att fundera på ytterligare mineraler och vitaminer om man verkligen vill optimera allt.

Lev väl!

https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/04/goda-anledningar-att-prova-hoga-doser-c-vitamin-vid-covid-19/
https://www.tandfonline.com/doi/pdf/10.1080/14787210.2020.1706483

http://www.orthomolecular.org/resources/omns/v16n20.shtml

Moraliskt ansvar att komma med obekväma sanningar?

När familjemedlemmar och bekanta drabbas av ohälsa som skulle kunna behandlas eller till och med botas av en kost- och livsstilsändring, vilken moralisk skyldighet att ”ingripa” har de som insett att läkemedelsindustrin och råden från sjukvården med största sannolikhet inte kommer göra någon skillnad?

Rent krasst kan man ju tycka att ifall man känner sig säker på sin ståndpunkt så borde man direkt informera personen ifråga om hur det förhåller sig med socker, stärkelse och inflammatorisk kost överlag, men problemet med denna approach är att man kanske inte lyckas övertyga honom eller henne om hur det förhåller sig, alternativt känner personen att han eller hon inte klarar av att sluta äta sin vanliga kost.

Då står man där som antingen den som kommer med ”påträngande och olämpliga” råd, alternativt den som gett personen ifråga dåligt samvete, när de inser att de inte har orken att prova på en ny kostregim som skulle kunna vara lösningen på deras problem.

Det som hade varit önskvärt är ju att personer som har ett stort förtroendekapital i samhället, som läkare, dietister och nutritionsforskare, hade varit de som kommer med dessa fantastiskt goda nyheter. Problemet är bara att de flesta av dem inte gör det.

Det finns lyckligtvis en växande skara medicinutbildade som insett hur saker och ting ligger till, tyvärr inte via sin utbildning, utan via egna efterforskningar och erfarenheter. Skulle dessa ge handfasta kostråd till dina nära och kära, är chansen större att de skulle lyssna, då legitimitet i råden tyvärr ligger mycket i titeln. Och Sverige är ett av de mest auktoritetstrogna länderna i världen, så det gäller nog extra mycket här…

Att helt ändra sin kost är dock fortfarande en stor grej, men motivationen torde vara mycket högre när man fått sanningen svart på vitt från en ”oantastlig expert” på området, vilket många anser läkare vara. Och skulle de inte klara av det är det ju inte du, en nära angörig eller vän, som behövt ge dem dåligt samvete. Läkaren behöver i sin yrkesutövning kunna leverera fakta oberoende av hur personen ifråga känner. I deras arbetsbeskrivning ligger faktiskt att förmedla både goda och dåliga nyheter.

Det tragiska i kråksången är ju att läkarnas och dietisternas roller som auktoriteter inom kostråd inte borde vara särskilt mycket starkare än för vem som helst som satt sig in i vad den västerländska industrimaten ställer till med för vår hälsa. Vi andra har ingen titel att flasha med, men har fattat grejen, om än möjligen med mindre förståelse för exakta mekanismer i cellfunktion, hormonutsöndring osv.

Jag tycker det är enkelt att se problemen med dagens kost genom att gå tillbaka i tiden och jämföra på vilket sätt kosten ändrats under 1900-talet, och vilken utveckling vi ser med metabol sjuklighet idag. Är man nyfiken kan man gräva sig djupare och djupare och förstå fler och fler detaljer. Det är sen upp till var och en hur djupt man vill nysta för att känna att man har tillräckligt bra koll.

Så, åter till min inledande fråga i rubriken; hur ska man resonera? Om jag ser en kollega eller bekant med psoriasis eller kanske eksem, hör att någon har högt blodtryck, reumatisk värk, Alzheimers, genomgår cancerbehandling osv; VAD GÖRA???

Jag personligen biter mig i tungan och håller käften. Tänker att de skulle tycka det blir jobbigt att bemöta mina åsikter, men hoppas innerligt att de ska fråga mig om råd. Då skulle jag ge tips på vad de skulle kunna förändra, eller kanske läsa in sig på. Chansen är dessvärre liten att de gör det, så skulle förmodligen lika väl kunnat låta bli. Men det skulle vara väldigt oärligt, och möjligen sår mina ord ett frö i dem som får gro och kanske kanske kanske de undersöker vidare någon dag.

Är det en nära familjemedlem som är rödflammig i ansiktet, har fått en cancerdiagnos, diabetes typ 2 osv, så är jag mer benägen att åtminstone komma med några hintar om vad jag tror är bra idéer. De vet ju definitivt redan vad jag är inne på, men har inte förstått varför jag snöat in på det och hur kraftfullt maten påverkar oss. Men hur finkänsligt man än förmedlar informationen finns det definitivt en risk att man sårar personen, som kan få dåligt samvete om den inte följer råden.

För egen del hade jag dock föredragit en hård sanning över ödmjukt lull-lull som inte hjälper, så förmodligen agerar jag omoraliskt som inte skriker ut mina goda råd från the roof-tops. (Kanske startade jag bloggen för att kompensera för detta!?)

Min önskan är avslutningsvis att goda kostråd ska komma ifrån vårdapparaten via läkare och dietister, men i dagsläget är det tyvärr alldeles för få inom dessa gebit som har kompetensen. De är utbildade i gamla gissningar, förutfattade meningar och dålig eller köpt forskning. Jag hoppas innerligt att fler och fler av dem inser detta och börjar läsa på från grunden på egen hand. Att skolmedicinutbildningen i närtid ska ändras i en vettig riktning ser jag i nuläget som en alldeles för optimistisk utopi.

Men såklart oundvikligt i längden!?

Incitament för hälsa?

Jag har ju tidigare raljerat över hur dåligt insatta politiker är i kost och hälsa, samt hur de tror att de kan lösa problemen bara genom att kasta pengar på vårdapparaten. Detta fungerar inte alls på livsstilsrelaterade hälsoproblem, då de ”behandlingsmetoder” (läs evidensbaserade mediciner) som används till största delen endast är avsedda för att dämpa de aktuella symptomen som den drabbade märker av, alternativt förändra en av läkemedelsindustrin definierad hälsomarkör (typ kolesterolvärdet). Kan man dessutom få personen att stå på dessa mediciner livet ut tjänar läkemedelsbolagen en bra hacka, och har råd att utveckla ännu fler symtomdämpande preparat.

De som drabbas av livsstilsrelaterad sjuklighet borde ju istället vara intresserade av att bli friska och slippa ta mediciner med en uppsjö olika biverkningar för att dölja symptomen av en sjukdom som kan fortsätta förvärras i bakgrunden.

Jag tror att en stor del av problemet är att staten betalar för dessa mediciner, så det finns för lite incitament för den drabbade att leta efter alternativa lösningar när det inte drabbar plånboken så mycket. Och säger läkaren att man borde ta en medicin som är i princip gratis efter högkostnadsskyddet, så är de flesta benägna att lita på honom eller henne.

Skulle dock den drabbade själv behöva betala alla dyra patenterade mediciner under resten av sina liv finns det ju en större chans att de skulle leta efter andra behandlingsmetoder. Förhoppningsvis träffar de på en läkare som föreslår kostomläggning och möjligen en aktivare livsstil, och är då mer benägna att ge detta en chans.

Gör man en sådan livstilsförändring och ändå inte blir av med alla sina bekymmer, kanske man då kan tänka sig att staten står för en medicin som förenklar vardagen genom att minska vissa besvär. Då har man ändå gjort allt i sin makt för att ta tag i sina problem från grunden.

Det bästa vore ju såklart att lägga om sin livsstil och kostföring redan INNAN man blir metabolt sjuk, men hur kan man få folk att vilja ge upp kanelbullar, pastasallad, lösgodis och skogaholmslimpa när det verkar som de ”klarar av” en sådan kost?

Jag har svårt att hitta sätt att ge folk incitament för att hantera sin hälsa utan att ta till ekonomiska åtgärder. Som till exempel en sockerskatt. Socker är ur alla aspekter förkastligt för hälsan. Inte ens Livsmedelsverket tycker att socker är bra, men såklart måste de ju säga att det kan vara en del i en hälsosam kost, då allt annat skulle störa matvaruindustrin, och det vill man ju inte.

Så jag tycker man definitivt man kan överväga en sockerskatt. Och då snackar jag inte bara några procent. Socker är ju sjukt billigt, så att slänga på 30% skatt skulle inte få någon större effekt på medelsvenssons konsumtion. Jag säger att vi i så fall borde införa en skatt som gör socker till den lyxprodukt den var i början av 1900-talet; låt säga med en faktor 20. Då skulle ett kg socker kosta drygt 200kr. Inte orimligt om man vill baka en flashig födelsedagstårta vid ett unikt tillfälle, men förhoppningsvis avskräcker det från en hel del bullbak och läskdrickande. Och framförallt får producenterna tänka om för att kunna erbjuda konsumenterna produkter till rimliga priser. Kanske skippa att tillsätta socker i typ varje maträtt…!

Tar man det ännu ett steg längre kanske man skulle kunna överväga att införa höga skatter även på andra onyttiga livsmedel; industriellt processade vegetabiliska oljor, förtjockningsmedel, onaturliga färgämnen, smakförstärkare, gluten, sötningsmedel osv.

Lär inte bli så lätt att få igenom sådana förändringar på kort sikt, men enligt mig är det fullt rimligt att de som utsätter sig för livsmedel som ökar sannolikheten att de ska drabbas av ohälsa borde skatta mer för att kompensera för framtida vård. Precis som samhället har bestämt att det ska vara för de som röker och för de som dricker alkohol.

Jag inser själv hur liten chansen är att mina idéer skulle accepteras av samhället idag, och även om beslutet var av global dignitet tror jag det skulle kunna leda till en enorm svart marknad för de påverkade produkterna. Många fattar helt enkelt inte grejen, och skulle inte vara beredda att offra det de upplever vara ett oskyldigt njutande av något sött. Man kan ju bara ut och springa imorgon för att kalorikompensera liksom… Se gärna tidigare inlägg om det resonemanget…

Så vad tusan ska vi ta oss till då?

Givet dagens låga medvetandegrad i hälsofrågor finns det nog bara en väg att gå. Vi behöver UTBILDA folk i kopplingen mellan kost, livsstil och hälsa. Jag skulle vilja se en satsning inom detta område från politiskt håll, men det lär ju inte heller hända, då politiker i stort är lika ovilliga att fatta grejen som alla andra. Så det lär dröja innan hemkunskapen i skolan blir den hälsofrömjande del av utbildningen den skulle kunna vara. Kan man tänka sig massutskick av broschyrer till alla hushåll? De skulle förmodligen kastas. TV-reklam? Vem kan hjälpa till att bekosta det? Inga direkta ekonomiska kopplingar till något annat än LÄGRE vinster till vårdgivare, läkemedelsbolag och matvaruindustrier. Går det att blanka aktier i dessa möjligen?

Det är förmodligen bara att inse att utbildningsinsatsen av nödvändighet kommer ske från gräsrotsnivå av personer som brinner för att göra världen bättre. Dessa har dessvärre lågt anseende i vetenskaplioga kretsar och saknar de ekonomiska resurser det krävs för att nå ut till stora befolkningsgrupper. Inriktningen blir därför att använda alternativa kanaler som bloggar och social media för att nå ett litet antal personer. Förhoppningsvis når vi förr eller senare en kritisk massa och då kan den allmäna opinionen till sista svänga. Jag hoppas den dagen inte ligger alltför långt bort.

Min slutsats efter detta resonemang blir sålunda att man absolut skulle få effekt av att ta bort högkostnadsskydd på läkemedel för behandling av metabola sjukdomar, eller införa höga skatter på olömpliga livsmedel, men tyvärr är vi inte på en plats i historien där detta är acceptabelt. Vi får jobba vidare med att sprida budskapet underifrån ett tag till, men ju ihärdigare vi är, desto snabbare kommer vändningen.

 

Låt oss tala om närsynthet

När jag var yngre, säg i mellanstadieåldern, tyckte jag det var märkligt att så många barn och vuxna behöver glasögon för att kunna se. Hur skulle gener för dålig syn kunna ha överlevt evolutionen? Det ter sig ganska svårt att överleva om man inte kan upptäcka ett rovdjur på håll, inte kunna skilja på olika svampar och bär, eller hela tiden riskera att gå vilse och inte hitta hem till den trygga grottan.

Jag tänkte att det var början på mänsklighetens förfall, ett utslag av den moderna sjukvårdens förmåga (specifikt den snillrika uppfinningen av glasögon) att låta svaga överleva och fortplanta sig. Detta skulle då göra att oattraktiva gener skulle kunna föras vidare utan att gallras bort. Jag befarade att detta bara var ett första tecken på förfallet, och att jobbigare genetiska defekter nog borde komma snart.

En förklaring som jag grubblade på var ifall den allt sämre synen enkom berodde på att allt fler lärt sig läsa, och därigenom stressade ögonen mer än vad som varit brukligt tidigare. Möjligen en rimlig förklaring, men långt ifrån bombsäkert tyckte jag.

Jag har på senare år börjat förstå de egentliga sambanden; vårt sämre seende är framförallt en produkt av den moderna livsstilen, där högt blodsocker boostar tillväxten av ögongloben för mycket, så att den växer okontrollerat. Den moderna livsstilen innebär även att vi rör oss mindre ute i naturen och får mindre sol på oss. Solsken stärker upp ögat och gör det mer motståndskraftigt mot felväxt. Dessa två faktorer torde vara de starkast bidragande till den höga förekomsten av synfel hos dagens ungdomar. Ökningen följer väl ökningen av fetma, diabetes typ-2, cancer och de andra metabola sjukdomarna.

Jag själv är drabbad av närsynthet, trots att jag är uppvuxen på landet med förmodligen fler soltimmar ute i naturen än de flesta. Men kosten var rik på bröd, pasta, potatis och inte en oansenlig mängd godis därtill. Jag tror definitivt att detta varit bidragande till mitt ögas felväxt och nuvarande synfel.

Flera som börjar med lågkolhydratkost har faktiskt vittnat om att de fått bättre syn efter kostomläggningen. Jag är dock inte en av dem, utan verkar få leva med linser eller glasögon resten av livet.

Jag hoppas kosten vi ger till våra barn här hemma (samt mycket utomhuslek) inte kommer ge dem samma besvär med synen. Framtiden får utvisa detta, men jag tror stenhårt på att kosten är viktig för att undvika synproblem.

Jag kommer i några kommande inlägg gå igenom andra vanliga problem som jag själv haft, som med stor sannolikhet går att koppla till en kolhydratrik kost.

 

 

 

Politikerna menar säker väl, men shit vad fel allt blir…

Det var visst någon partiledardebatt häromdagen, och jag snappade upp en del av det som debatterats efteråt. Det slog mig hur fel det kan bli i vissa sakfrågor, även om partiet ifråga säkert vill väl. Det ser ut som att alla svenska politiker sitter fast i populistiska paradigm gällande vad som är orsaken till ett problem, och deras förslag på lösningar är för det mesta helt missriktade.

Vad menar jag då mer specifikt? Nedan listar jag ett gäng exempel på områden där politiker har noll koll, mainstreammedia rapporterar det deras ägare finner lämpligt och där gemene man förutsätts anamma samma tankesätt.

Folkhälsa

Med stigande sjukskrivningssiffror, fler personer som drabbas av fetma, diabetes, hjärtkärlkramp, cancer, autoimmuna sjukdomar och även psykisk ohälsa, ökar partiernas vilja att råda bot på problemet. Men vad gör de egentligen? Jo, allt handlar i deras paradigm om att fördela pengar, så deras lösning kommer bli att öka sjukvårdens budget för att kunna hjälpa de som blir drabbas snabbare. Sjukt ineffektivt! Det man helt missar är ju att fråga sig VARFÖR folk blir sjuka hela tiden. Det man borde göra är att utreda vad som gått så fel. Vad är det som har ändrats i folks liv? Varför blir så många feta och sjuka? Kan det rentav gå att förebygga? Och i så fall, kan vi kanske till och med minska sjukvårdens budget, och lägga några slantar på en ny ”friskvård”?

Möjligen finns det några politiker som ändå kommit så långt i sina resonemang, men inte insett att de statliga institutioner som har till uppgift att komma med kostrekommendationer, reglera mängden besprutningsmedel i jordbruket och utsläpp av gifter från industrin, för att bara nämna några exempel, alla har kopplingar till ekonomiska intressenter för respektive område. Livsmedelsverket vägrar till exempel ta till sig forskning som motbevisar den hållning man haft sedan urminnes tider. Och de halter miljögifter som tillåts i mat och luft är noga avpassade mot vad industrin sagt är rimligt för att de ska kunna fortsätta tjäna pengar på att sälja billig skit.

Först vill jag se att den senaste forskningen används som bas för en helt ny approach till folkhälsa, och jag vill se en debatt där man diskuterar hur man på bästa sätt får svenskarna medvetna om de hälsorisker som finns med en undermålig kost och de gifter man riskerar få i sig i dagens samhälle. Ska man införa en skyhög punktskatt på råvaran socker? På processade växtoljor? På vetemjöl? Ska man förbjuda lax matad med flamskyddsmedel? Ska man införa varningstext på grönsaker och frukt som knappt innehåller någon näring?  Vad ska den nya ”tallriksmodellen” kallas? Vad ska man göra för stora informationskampanjer? Hur får vi folk taggade på att äta mer nyttigt fett och mindre pasta och pulvermos? Hur uppmuntrar man bäst folk att röra på sig mer?

Att lägga pengar på att hålla folk friska kommer ge sjukt mycket mer tillbaka till samhället än att bara resignera och låta folk hamna hos sjukvården, bli ordinerade livslång symptomdämpande medicin (subventionerad av staten såklart) med en massa obehagliga och på sikt ofta dödliga biverkningar. Jag skulle rösta på ett parti som såg igenom de rådande paradigmen och drev en politik som faktiskt skulle kunna göra skillnad.

Miljön

Alla vill ju miljön väl. Men en god vilja löser tyvärr inga problem om man inte fokuserar på rätt saker. Alla vill vara med och bekämpa den globala uppvärmningen, som man hört kan leda till att Grönlands inlandsisar skulle smälta och höja havsnivån flera meter globalt. Alla vill såklart även att vi ska släppa ut så lite gifter och avgaser i naturen som möjligt, då detta leder till stora problem för alla levande organismer.

Det som tyvärr får nästan all fokus från politikerna, mainstreammedia och kring fikaborden är hotet om den globala uppvärmningen. Det heter att utsläppen av växthusgasen koldioxid från industrier och fordon leder till att mängden koldioxid i atmosfären kommer stiga till extrema nivåer och leda till en okontrollerad temperaturökning över hela klotet.

Problemet med detta till synes vetenskapliga paradigm är att det inte finns några som helst belägg för att påstå något sådant. Det enda som styrker denna teori är datorsimuleringar som utförts från 70-talet och framåt. Man har i i datormodeller matat in vad man antagit vara all relevant data, där koldioxidhalten såklart är en av alla intressanta input, och så har man sett att en ökning av koldioxidutsläppen leder till en ökning av jordens medeltemperatur över tid. Tyvärr har detta aldrig kunnat bekräftas av mätningar av jordens faktiska temperatur, ett krav man i vanliga fall brukar ställa på nya teorier innan de godtas som vetenskap. Beräkningar som hävdas simulera verkligheten behöver visa sig stämma överens med observationer för att ha ett värde.

Nedan har jag snott en bild från den utmärkta bloggen Anthropocene, där man kan se den markanta skillnaden i temperaturökning mellan ett stort antal datorsimuleringar och faktiska mätningar. klimatsans

Jordens temperatur har såklart ändrats upp och ner ett flertal gånger under historien, se nedan hur det sett ut de senaste knappa 5000 åren. De fluktuationer som sker i jordens medeltemperatur är naturliga, och till största delen ett resultat av solaktiviteten. Läs gärna mer om detta här.

gtemps.jpg

Min poäng är att medan alla politiker håller på att jaga koldioxidutsläpp och ”ekvivalenter” till dessa får övrig miljöförstöring fortgå obehindrat. Koldioxid är typ det naturligaste man kan tänka sig, det är vad vi människor andas ut och vad växter använder i sin fotosyntes. Värre är det med besprutningsmedel som glyfosfat (Round-up), industriutsläpp i vatten och luft, kväveoxider från bilar som orsakar lungsjukdomar och hur mycket sopor som helst som hamnar i havet. Det är detta våra politiker borde lägga sin energi på att stävja istället för att blidka massorna som gått på klimatalarmismen (och att man räddar världen genom att sluta äta kött!).

Krig och fred

Alla vill vi väl ha fred på jorden. Det är i och för sig ganska svårt för ett litet land som Sverige att påverka andra länders krigsvilja i någon vidare utsträckning, men jag skulle definitivt önska att våra politiker inte lierade sig med de länder i världen som inte tvekar att starta krig av egen ekonomisk vinning, utan hänsyn till de oskyldiga som drabbas.

I detta fallet är det framförallt USA jag syftar på. De har genom idog lobbying och utfästelser om att de vill befria befolkningar från förtryck och orättvisor fått hela västvärldens välsignelse att ge sig på egentligen vilket annat land de har lust med (av någon outgrundlig anledning handlar det dock alltid om länder med stora naturtillgångar och små militära resurser). Jag rekommenderar er verkligen att läsa följetongen ”Ondskans imperium” på Anthropocene.live.

Sverige som ska vara så himla neutralt står i alla officiella sammanhang på USA:s sida och sväljer med hull och hår de filantropiska utfästelserna USA gör. Snart sitter vi förmodligen i Nato och administrerar USA:s krigshets och plundring av svaga länder. Att detta skulle vara ett krig mot terrorismen är bara skrattretande; sedan USA inledde sitt ”krig mot terrorn” har antalet terrorattacker i världen ökat med 6500%. Inte så värst effektivt, men man har lyckats köpa sig extra tid att kontrollera världens oljemarknad. Nedan ser du statistiken över den ökande terrorn.

chart-of_terror_attacks_around_world

Det de svenska politikerna är rädda för är inte att bli en del av detta vedervärdiga skövlingståg av självständiga stater, för majoriteten av folket i Sverige verkar ju ha samma inställning. Det är ju istället ”ryssen” som är den stora fienden! Och vill man inte bli anfallen av Putin, får van vackert bocka och buga åt supermakten USA.

Vad det nu egentligen finns för skäl att anta att Ryssland skulle vilja attackera Sverige. Jag tror att en stor del av den nutida rädslan är en effekt av den svartmålning som USA gjort av Ryssland sedan Putin kom till makten och började köra ut de utländska (framförallt amerikanska) företag som börjat nalla på de stora ryska naturtillgångarna efter Sovjetunionens fall. Han återtog kontrollen över sitt Ryssland, och försvårade därmed möjligheterna för de stora multinationella amerikanska företagen att kunna monopolisera världsmarknaden på olja, mineraler, metaller, jordbruk osv. Skillnaden mellan Ryssland och ett land i mellanöstern var såklart de militära resurserna. Dock är det fel att säga att Ryssland har en överdrivet stor armé. I totalen utgör Rysslands militära budget omkring 10% av Natos totala utgifter. Och sett till landets yta lägger de endast ner en tredjedel av Sveriges kostnader per kvadratkilometer. Läs gärna mer om ”rysshotet” här.

Jag hade gärna sett att de svenska politikerna tog avstånd från USA:s krigshets, och öppnade upp för en dialog med Ryssland, precis som vi är öppna för dialoger med andra länder i världen som har en militär som agerar för att försvara sitt land. Läs gärna vidare om Rysslands annektering av Krimhalvön 2014.

Frihandel

Säg den politiker som inte är för frihandel. I princip är jag det också. Problemet är bara att politiker kan ingå avtal med andra länder som innebär att det är ok att köpa in varor till ett land som utifrån landets egna regler är undermåliga eller producerade med metoder som inte lever upp till landets krav på miljöpåverkan eller humanitära förhållanden.

Till exempel är det ok att köpa in kött från Irland, Danmark, Tyskland, Italien, Spanien osv där det är helt ok att använda antibiotika vid djuruppfödning i förebyggande syfte. I Sverige har detta lagstiftats bort på grund av risken för multiresistenta bakterier, vilket förefaller mig vara ytterst klokt. Så varför i hela friden kan det vara ok att tillåta införsel av sådant?

För tillfället ser det ut som att EU snart kommer ha ett handelsavtal med Kanada, CETA, som kommer innebära att ett företag kan stämma länder som inför förbud mot att köpa in företagets varor till landet. Totalt vanvettigt. Ett ännu större avtal, kallat TTIP, skulle innebära samma möjligheter för amerikanska företag gentemot samtliga EU-länder. Som tur väl är har dessa förhandlingar strandat sedan Trump kom till makten. I USA har man en mycket mer liberal syn på GMO-grödor, något som förmodligen inte bidrar positivt till den allmänna degenereringen av amerikanernas hälsa. Förhoppningsvis kan vi slippa se dessa varor i svenska butiker.

Vi får hoppas att handeln aldrig släpps helt fri. Då blir alla länders egna goda vilja att producera miljövänligt och med höga kvalitetskrav meningslösa, då det ändå kommer kunna importeras varor från det land i världen som bryr sig minst om arbetare (slavar?), miljö och hälsoaspekter. Och den vanliga konsumenten kollar mest på prislappen, inte på miljö och rättviseaspekter. Man utgår typ från att det är ok i och med att det är tillåtet att sälja! Här behöver vi våra politiker för att skydda oss.

Det finns åtminstone några partier som är delvis inne på mitt spår, men jag saknar en debatt som verkligen belyser denna viktiga fråga. Jag säger ja till frihandel, men bara av varor som uppfyller samma krav som ställs på samma vara producerad inom landet. Håller inte alla egentligen med? Eller är priset viktigare?

Sett ur perspektivet att Sverige via EU-medlemskapet kan bli tvingad in i dessa frihandelsavtal, kan man ifrågasätta om vi egentligen borde vara med i detta samarbete. Nu hade förmodligen politikerna velat hoppa på frihandelståget (CETA, TTIP) ändå, men det är värt att betänka att vi förmodligen inte haft möjlighet att värna om våra ideal om hållbarhet ens om vi skulle vågat stå upp för dem. Då hade vi kanske behövt överväga vårt medlemskap ordentligt.

Som tur väl är kan individer fortfarande göra bra val, och man kan ju hoppas detta på sikt leder marknaden åt rätt håll, men politikerna skulle kunnat snabba på denna utveckling avsevärt om de vågat försvara de svenska idealen för en hållbar produktion.

Forskning

För att de åtgärder som politiker beslutar om verkligen har den avsedda effekten, behöver det finnas antingen beprövad erfarenhet eller oberoende forskning som visar vad som är rätt väg att gå. Det senare, oberoende forskning, är otäckt nog något alltför ovanligt, och något som borde lyftas upp för närmre åskådan av svenska beslutsfattare.

Vi borde ha större statlig budget för forskning. Mycket forskning bedrivs på universitet, vilket kan misstolkas som att studierna ifråga bekostas av staten, och att de studier som bedrivs godkänts av en oberoende kommitté. Så är dock ofta inte fallet, forskningen bedrivs ofta i samarbete med företag som förväntar sig ett för deras verksamhet gynnsamt resultat, och några tongivande medlemmar i nämnda kommitté har förmodligen band till ett eller flera stora företag. Mycket forskning bedrivs även helt i företagsregi, alltså med väldigt låg trovärdighet på studiens resultat.

Galet! Staten borde avsätta en mycket större budget för opartisk forskning, då detta i slutändan skulle ge en mycket bättre träffsäkerhet för de åtgärder en regering eller myndighet sätter in för att komma tillrätta med ett specifikt problem.

Jag har nyligen läst Ralf Sundbergs bok ”Forskningsfusket! Så blir du lurad av kost- och läkemedelsindustrin”, och den målar upp en ganska skrämmande och komplex bild av hur forskarsamhället är uppbyggt kring en stor mängd forskarmarionetter som lyfts till celebritetsstatus sedan de låtit sig köpas av i detta fallet livsmedelsindustrin eller läkemedelsbranschen. I boken beskrivs hur mättat fett och kolesterol blev bovarna i jakten på syndabockar till den ökande dödligheten i hjärt-kärlkramp utan att en enda vetenskaplig studie visat på detta!

Var är debatten om oberoende forskning?

Slutligen

Ok, vilket parti skulle vilja ta bort kolhydraterna från tallriksmodellen, sluta oroa sig för växthuseffekten, samarbeta med Ryssland, ställa samma krav på importerade varor som på motsvarande inhemska och trissa upp forskningsanslagen ordentligt?

Inget jag ser hända inom något av de etablerade partierna i all fall… Men nu har jag åtminstone fått skriva av mig min frustration över att inte ha något vettigt alternativ nästa år när det är riksdagsval…

 

 

 

Mänsklighetens framtid

Jag har precis börjat läsa en bok som heter Homo Deus, skriven av Yuval Noah Harari. Det är en bok om mänsklighetens framtida utveckling, och även om jag inte hunnit så långt än har många intressanta tankar väckts, och jag tänkte spinna vidare på en av dem här.

Vad händer egentligen med människan om konsumtionen av socker, stärkelse och dåliga vegetabiliska fetter fortsätter öka samtidigt som näringsinnehållet i våra grönsaker och frukter sjunker till allt lägre nivåer?

För att sätta resonemangen i sitt sammanhang kan vi börja med att se på utvecklingen under de senaste decennierna; övervikt och fetma har ökat lavinartat i hela västvärlden, och utvecklingsländer följer i deras fotspår. Samma utveckling kan man se vad gäller diabetes typ 2, hjärt-kärlsjukdomar, cancer, demenssjukdomar och autoimmuna sjukdomar.

Om trenden fortsätter kommer såklart fler och fler drabbas av dessa tillstånd/sjukdomar, vilket kommer överbelasta sjukvården till den grad att den inte kommer kunna ge vård till alla som vill ha det. En parentes här är ju att vården som den ser ut idag mest är en institution för att sälja symptomdämpande kemikalier kallade mediciner. Det kommer då till en början leda till att rika kommer kunna köpa sig förtur till den ineffektiva vården, men det innebär inte att de kommer bli friskare, men möjligen kommer leva några år längre med sina sjukdomar, med nedsatt livskvalitet ju äldre de blir. De mindre bemedlade kommer möjligen inte få sina problem behandlade av sjukvården alls, då kapaciteten inte kommer finnas kvar.

Vad kan detta tänkas få för konsekvenser?

Icke livshotande tillstånd skulle förmodligen prioriteras ner. Sjuklig fetma, ont i foten, eksem, reumatism, huvudvärk, depression och så vidare skulle förbli obehandlade för den stora massan. Ganska jobbigt att leva med utan symptomdämpning, men folk skulle överleva i ungefär samma utsträckning som tidigare. Kanske några kommer undersöka alternativa behandlingssätt. De som i ett sådant läge upptäcker lågkolhydrat, fasta, paleo, autoimmun kost eller liknade har ju en strålande möjlighet att åter bli friska, helt utan mediciner.

När fler och fler upptäcker att kroppen kan självläka med rätt kost, skulle det förmodligen i slutändan leda till att ändra normen i samhället om att man måste proppa i sig pasta, ris eller potatis till alla måltider, att man utan problem kan äta giftbesprutade grönsaker, samt att man utan problem kan unna sig en påse lösgodis efteråt. Samhället och utbudet skulle vara tvungna att anpassa sig. De rika vårdtagarna skulle också hänga på i slutändan.

De som redan innan sjukvårdens kollaps haft koll på läget skulle få dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter utan att utmålas som extrema hälsofreaks.

De som har en genetiskt inbyggd kapacitet att klara av socker, gifter och dåliga fetter skulle förmodligen även de övergå till den nya kostnormen, och må mycket bättre även de.

Så en kollapsad sjukvård skulle på sikt kunna rädda mänskligheten?!

Tyvärr tror jag inte att Big Pharma kommer sitta stilla och gilla läget. När efterfrågan på deras kemikalier ökar som en följd av den globala pandemin av metabola sjukdomar, kommer de göra allt i sin makt att prångla ut dem till så många som möjligt. Antingen gör de det genom att påverka politiker och media att bekosta de skenande sjukvårdskostnaderna genom att nedprioritera andra satsningar, eller så kommer de försöka avreglera receptförskrivningen, så att folk kan köpa alla symptomdämpande kemikalier de vill efter att ha diagnostiserat sig själva eller fått direktiv från en datoriserad nätdoktor. Vi skulle få se tonvis med reklam för preparat som i nuläget är receptbelagda.

Det här skulle kunna förlänga dagens negativa utveckling väldigt länge. En överanvändning av ”mediciner” skulle dock leda till ännu fler sjukdomstillstånd och dödsfall (biverkningar från ”mediciner” är redan idag den tredje vanligaste dödsorsaken i världen). Kanske är det detta som i slutändan får polletten att trilla ner hos folk? Oj, det som skulle rädda min kompis var det som dödade honom.

Man hoppas ju att opinionen då vänder mot läkemedelsbranschen och att man då istället börjar fundera kring läkekonstens fader Hippokrates ord: ”Låt maten vara din medicin och medicinen vara din mat.” Då kanske det ändå kan vända till det positiva till sist.

Så ett potentiellt överanvändande av mediciner skulle synliggöra de farliga biverkningarna och därigenom rädda mänskligheten?

Kanske det. Lobbyism kanske kan försvåra detta under lång tid, men förr eller senare måste det bara vända. Folk kan bara inte ignorera att deras nära och kära stryker med på grund av de mediciner de äter.

Den utveckling jag själv hoppas på är dock att dagens gräsrotsrörelser börjar växa till sig, och får större möjligheter att påverka fler. Att ersätta dagens kostparadigm är något som kommer ta lång tid, men det är inte en anledning att lägga ner ambitionen.

Det som allra mest behövs är dock oberoende forskning, samt spridande av de slutsatser forskningen leder till. Maintstreammedia verkar dock inte allför sugna på att rapportera positiva nyheter om högfettskost, eller att man borde skära ner på det smaskiga sockret, så än så länge är det upp till alternativa oberoende medier, sociala medier, samt bloggar som denna, att stå för rapporteringen.

Och förhoppningsvis påskynda det paradigmskifte som kan rädda mänsklighetens hälsa.

Avslutningsvis: De som inte vill ge upp pastan och godiset kan ju alltid hoppas på att forskningen hittar sätt att tjäna pengar på att läka metabola sjukdomar istället för att bara lindra symptomen. Kanske kan man i framtiden leasa en armé med nanorobotar som injiceras i kroppen. Nanorobotarna skulle kunna identifiera och oskadliggöra t ex cancerceller och alla möjliga typer av inflammationer, och bäraren skulle kunna få vältra sig i skräpmat. Men är det vettigt att ersätta människans egna immunsystem? Man kan ju då även fundera kring hur man gör sig helt oberoende av den mänskliga kroppens tillkortakommanden; kanske kan man en dag ladda upp sitt medvetande på nätet och leva för evigt…

 

 

 

Den fantastiska fastan

Att ett högt blodsocker är ohälsosamt har jag poängterat ett flertal ggr hittills i tidigare inlägg, så rimligen borde summan av kardemumman vara att ett lågt blodsocker är hälsosamt. Hur ser man då till att hålla ett lågt blodsocker under lång tid? Jo, man fastar såklart.

Att fasta är förmodligen det bästa sättet att få kroppen att reparera sig själv. Vid brist på glukos och aminosyror stimuleras gamla celler att reparera sig själva i en process som kallas autofagi. Dessutom stimulerar fasta kroppens tillväxthormon, så att nya celler kan bildas, och muskler får en extra chans att växa.

Du tränar även upp kroppens förmåga att förbränna fett effektivt, speciellt om du även tränar under fastan.

Det där sista tyckte jag lät hur konstigt som helst innan jag började med lågkolhydratkost. Man måste ju ha en massa snabba kolhydrater för att först orka träna, och sen en extra laddning efter passet för att musklerna inte ska brytas ner! En klassisk myt såklart, det är inget som helst problem att muskler skulle försvinna bara för att du fastar ett tag. Och man orkar med alla möjliga typer av pass, även tuffa intervaller!

Första gången jag fastade 24 timmar åt jag på kvällen dagen innan, sedan fastade jag till kvällen dagen efter. På förmiddagen var jag lite hungrig i någon timme, men sen var det inga problem att klara sig till kvällsmaten. Efter det har jag aldrig varit särskilt hungrig under fastan, utan generellt känner jag mig piggare i sinnet och lättare i steget, nästan som att jag svävar fram.

Jag började snabbt lägga in träningspass under mina fastor, som jag  gjorde en dag varje vecka. Träningen var oftast ett löppass på 9km till jobbet på morgonen, och sedan tillbaka på eftermiddagen. Mitt gamla jag hade svindlat vid tanken att springa 18 km utan att äta någonting för att stoppa muskelnedbrytningen! Bra att vara öppen för nya idéer och inte fastna i gamla tankesätt!

Jag tror dessa korttidsfastor är en bra ”detox” för kroppen. Man ser till att inte ge inflammationer i kroppen näring under en hel dag, så immunförsvaret får en ordentlig boost.

Har man problem med övervikt, eller andra metabola sjukdomar, är fasta förmodligen det effektivaste sättet att läka sig själv. Man kanske då inte ska nöja sig med någon enstaka 24-timmarsfasta då och då, utan köra längre perioder utan mat. Kolla gärna in följande länk. Under längre fastor kommer kroppen hamna i ketos, vilket innebär att all energi som förbränns i kroppen kommer från fett. Blodsockret är lågt, och inflammatoriska tillstånd (typ alla metabola sjukdomar) har en fantastisk möjlighet att självläka.

Men långa fastor, är det inte farligt?! Riskerar man inte att svälta?

Kort svar: En smal människa har säkert minst 70 000 kcal kalorier lagrade i kroppsfettet, en överviktig människa förmodligen flera 100 000 kcal. Detta skulle räcka VÄLDIGT länge, bara man ser till att dricka ordentligt. För fastor upp till 5 dagar verkar det inte finnas något behov av att äta några tillskott av vitaminer eller mineraler heller, men för längre fastor kan man möjligen fundera på detta. Har ingen erfarenhet av detta själv dock.

Och så till sist: Jo, såklart att fasta fungerar för att tappa vikt, men är det inte samma princip som att bara äta med kaloriunderskott?

Många verkar tro att fasta får kroppen att gå in i ett svältläge, där ämnesomsättningen går ner, och kroppen börjar bränna muskler för att överleva. Detta är så långt från sanningen man kan komma. Det vore ytterst korkat av naturen att sänka ämnesomsättningen i ett läge när man behöver mobilisera sig extra för att kunna fälla ett byte, så självklart ser kroppen till att använda sig av det lagrade fett som finns tillgängligt. Man har till och med sett att ämnesomsättningen ofta verkar gå upp under fasta.

Det helt motsatta sker när man försöker sig på att begränsa kaloriintaget. När man kontinuerligt äter den klassiska lågfettskosten, även i små kvantiteter, så hamnar kroppen aldrig i ett fettförbränningsläge. Insulin utsöndras i kroppen, och detta ger cellerna i kroppen signalen att de ska lagra in energi – inte förbränna den! Kroppens svar blir att sänka ämnesomsättningen så att den matchar den tillförda energin. Detta är bara möjligt ner till en viss nivå såklart, det är därför kalorirestriktion ändå fungerar för att tappa vikt.

Ett jäkligt jobbigt sätt att tappa vikt dock. Med detta upplägg kommer blodsockret pendla mellan högt och lågt och du kommer vara hungrig mest hela tiden. Det är detta som är skälet till att det inte fungerar att begränsa kaloriintaget på lång sikt; vem orkar gå runt och vara hungrig hela livet?

Och det där om att kroppen skulle bryta ner muskler under fastan är som sagt helt fel. Människan behöver musklerna för att kunna fälla det där bytet, och fokuserar därför fullt på fettet som energikälla. Att kroppen skulle börja bryta ner muskler för att få energi är endast en ren överlevnadsåtgärd som används när fettreserverna börjar sina. Vid runt 4% kroppsfett finns det inte längre möjlighet för kroppen att använda endast fett som bränsle, men detta är inte något de flesta av oss behöver oroa sig för…

Vill ni läsa på mer om fasta och de enorma hälsofördelarna rekommenderar jag att ni tar en titt på nedan länkar; 12 lärorika inlägg om fasta. Helt valfritt, annars hoppas jag min introduktion till fasta fått dig inspirerad att prova själv!

https://intensivedietarymanagement.com/fasting-a-history-part-i/

https://intensivedietarymanagement.com/fasting-physiology-part-ii/

https://intensivedietarymanagement.com/fasting-and-growth-hormone-physiology-part-3/

https://intensivedietarymanagement.com/fasting-and-lipolysis-part-4/

https://intensivedietarymanagement.com/fasting-myths-part-5/

https://intensivedietarymanagement.com/fasting-regimens-part-6/

https://intensivedietarymanagement.com/longer-fasting-regimens-part-7/

https://intensivedietarymanagement.com/the-ancient-secret-of-weight-loss-fasting-part-8/

https://intensivedietarymanagement.com/caloric-reduction-vs-fasting-part-9/

https://intensivedietarymanagement.com/women-and-fasting-part-10/

https://intensivedietarymanagement.com/feasts-and-fasts-the-cycle-of-life-fasting-part-11/

https://intensivedietarymanagement.com/why-cant-i-lose-weight-htlw-12/

 

P.S. Du behöver såklart få i dig vätska under dina fastor; vatten, kaffe och te är alla lämpliga alternativ.

Utfyllnaden man inte behöver

Jag kör vidare på konceptet om att utelämna kolhydraterna från tallriken, och fokuserar i detta inlägg på min egen resa mot en sundare kosthållning. Hur då sundare, undrar ni? Vad hade jag egentligen för allvarliga hälsoproblem som behövde fixas?

Ibland önskar jag nästan lite att jag hade varit överviktig och visat för min omgivning att jag minsann lyckats tappa de där 20 kilona genom att äta mycket mer fett, men på ytan har jag alltid varit ganska vältränad och upplevts ganska sund och hälsomedveten. Så den vanligaste frågan från folk var såklart om varför jag behövde ändra på kosten överhuvudtaget.

Det var inte tydligt för mig heller just då, men jag såg stora vinster med att få bättre fettdrift. Jag skulle orka löpa längre utan att tanka energi stup i kvarten, och även kunna löpa till jobbet innan frukost (något jag aldrig förstått hur folk klarade av tidigare).

Det funkade klockrent för löpningen, jag orkade snabbt mycket mer, och märkte dessutom att jag hela tiden hade lust att ta mig ut och träna. En energi jag aldrig haft på det sättet tidigare. Visst tog jag mig tidigare ut och tränade för att det känns bra efteråt, men nu kunde jag ibland knappt hålla mig ifrån en ny löprunda i skogen.

Hälsovinsterna skrev jag om i Vem är jag?. I huvuddrag har jag sänkt blodtrycket, blivit av med en kronisk inflammation i örat, samt upplever mig mindre sjuk. Inte så illa egentligen. Betänker man riskerna med ett högt blodtryck, var det faktiskt en väldigt viktig förändring att göra. Jag tror även att jag minskat min risk att drabbas av alla de andra metabola sjukdomarna, som jag beskriver i Det mest skrämmande.

Och det fantastiska med min resa är att det enda jag gjorde i början var att ta bort kolhydratdelen i Livsmedelsverkets tallriksmodell, och ersätta med extra sås och grönsaker. Det räckte hur långt som helst. Pastaberget på min lunchtallrik var det som riskerade min hälsa, och jag har inte saknat det en sekund.

Nu har jag utvecklat en annan approach till min matlagning, alltid mycket grönsaker, kött/fisk och fett. Sällan en onödig (icke njutbar) kolhydrat. Jag tänkte ge lite inspiration för dig som vill hitta enkla alternativ till den stärkelsebaserade Svensson-tallriken…

2016-11-12-14-41-03
Smörstekt lök och broccoli, med smält ost på. Till detta åt jag ett par bitar köttfärslimpa.

 

2016-11-12-18-54-44
Smörstekt lök och rödbetor, med en ordentlig klick kokosgrädde i. Därtill gräddstuvad spenat och varmrökt lax.

 

2016-11-13-18-58-48
Stekt färskkorv med 90% kötthalt, smörstekt lök och gräddstuvad brysselkål.

 

2016-11-14-06-45-41
ENKEL jobbfrukost 1 – Makrill i tomatsås, några ordentliga bitar ost och en bit smör.

 

2016-11-17-12-58-18
ENKEL jobbfrukost 2 – Avokado med kokosgrädde och kokosflingor på.

 

2016-11-17-20-05-45
Ugnsstekt brysselkål i olivolja och  köttfärslimpa. Sås gjord på spad från köttfärslimpan, skogschampinjoner, paprika och grädde.

 

Tänkte försöka visa lite av mina måltider här på bloggen ibland. Mest för att normen är något helt annat, och detta kan vara ett sätt att vidga perspektivet på hur en portion mat skulle kunna se ut.

 

Att förebygga cancer?!

Idag räknar man med att över 30% av svenskarna kommer att drabbas av cancer under sin livstid. Detta är en fördubbling sedan 1970-talet, men kollar man riktigt långt tillbaka finner man att cancer var något väldigt ovanligt. Något i vår moderna livsstil har alltså haft en extremt negativ påverkan på motståndskraften mot cancer.

Folk blir lätt väldigt skeptiska när de hör att man kan äta sig fri från cancer, men mycket pekar mot att det faktiskt ligger till på det sättet. Det låter ju för otroligt för att kunna stämma; andelen människor i västvärlden som insjuknar i cancer ökar ju för varje år som går. Lösningen kan ju omöjligt vara så enkel! Eller?

År 1931 gick nobelpriset i medicin till Dr. Otto Warburg för sin kartläggning av cancercellernas metabolism. Han hade funnit att man kan svälta cancerceller genom att sänka blodsockernivåerna. Cancerceller använder i stort sett uteslutande glukos i sin metabolism; upp till 35 gånger mer än vanliga celler. Medan vanliga celler istället kan använda sig av ketoner (energi från fett), är cancerceller helt beroende av glukos för att växa.

I västvärlden pågår som sagt en hemsk utveckling, där allt fler drabbas av cancer varje år. Utvecklingen följer tydligt samma dystra riktning som de andra typiska metabola sjukdomarna; hjärt-kärkramp, fetma, diabetes typ 2 och så vidare. Det är ju därför inte så svårt att göra kopplingen att de alla beror på samma sak; den västerländska kosten.

På 1930-talet reste den kanadensiske tandläkaren Weston Price runt bland olika urbefolkningar i världen och undersökte deras hälsotillstånd. Han förvånades över den goda hälsan, och den totala avsaknaden av de traditionella västerländska sjukdomarna. Människor som inte levt i den civiliserade världen, och aldrig sett en tandborste, hade perfekta vita tänder och åkommor som hjärt-kärlkramp, cancer och diabetes var helt okända. Price kunde, genom att studera de urinvånare som flyttat in till städerna, även konstatera att deras hälsa försämrades av detta, och att de då hade lika hög risk som den övriga befolkningen att drabbas av de metabola sjukdomarna.

Man kan ur detta uttyda att kopplingen mellan exempelvis cancer och livsstil är mycket större än en eventuell genetisk fallenhet. Och därigenom även något vi relativt enkelt kan påverka till det bättre!

Genom att minimera intaget av socker och stärkelse kan man drastisk minska risken för att utveckla cancer. De cellmutationer som skulle kunna växa sig stora och bli tumörer får aldrig chansen att omsätta glukos i den omfattning de skulle behöva.

Så varför basunerar inte livsmedelsverket och sjukvården ut denna information till alla medborgare? Varför börjar cancerpreventionen först när man redan drabbats av cancer?

När cancern redan haft möjlighet att växa till sig minskar ju chanserna att bli frisk dramatiskt. Det finns dock många studier som även visar att om man drastiskt sänker sitt intag av socker och stärkelse under behandlingen så har man en mycket större chans att bli frisk. Fortsätter man äta en lågkolhydratkost efter avslutad behandling har man även en minskad risk att cancern ska komma tillbaka. Men inget av detta förespråkas i normalfallet. Varför?

Cancervården verkar helt och hållet snöat in på konceptet att upptäcka cancer, och sedan behandla cancer. Gärna med livslång medicinering och en lagom hög risk för återfall.  Inte som det borde vara – fokus på att förebygga cancer genom hälsosamma kostråd. 

Anledningen till detta är fruktansvärt nog att det finns så sjukt mycket pengar att tjäna på att behandla cancerpatienter. De företag som utvecklar utrustning och läkemedel har dessutom råd att genom lobbyverksamhet cyniskt påverka hur forskningsanslag fördelas och hur exempelvis läkarutbildningar ska utformas.

Inget företag kan tjäna lika stora pengar på att ge råd om en kost (ej patenterbart) som hindrar folk från att insjukna i cancer, men för vårt samhälle, och alla individer i det, hade vinsterna varit enorma.

Jag hoppas innerligen att vi en dag når dit.

Dock förbluffas man av att Otto Warburgs forskning och Weston Prices redogörelser kunnat glömmas bort. Ibland känns det som att vårdapparaten har bestämt sig för att folk minsann ska kunna få unna sig en kanelbulle och några kakor varje dag utan att få dåligt samvete, trots att det kan få allvarliga konsekvenser på sikt. Bättre vore om de istället informerade om riskerna, så att folk själva fick fatta det beslutet.

Jag tror att de flesta skulle välja att skippa snabbmakaronerna och lösgodiset om de visste att den typen av mat faktiskt riskerar att göda eventuella cancerceller i kroppen.

Jag vill med detta inlägg såklart inte skuldbelägga de som drabbats av cancer när de ätit den mat som myndigheterna förordar, men förmodligen känns det som ett hårt slag att det är något man kunde ha skyddat sig mot i ännu högre utsträckning. De flesta som arbetar med cancerpatienter har heller inte koll på detta, och de försöker säkert bara göra så gott de kan. De är lika lurade som alla andra.

Och bara för att förtydliga: Helt säker kan man ju aldrig vara i dagens samhälle, andra faktorer kan ju också spela in såklart; utsläpp, gift, strålning och så vidare. Men genom att anamma den kost som människan anpassats till genom miljontals års evolution minimerar man i alla fall risken att cancerceller kan växa till sig och hota din hälsa.

 

Avslutar med ett par tips om relaterad läsning:

http://fof.se/tidning/2012/3/tumorens-enorma-sockersug

http://evalotta.info/socker-och-starkelse-goder-cancer/

 

 

 

 

Smal eller normal – men metabolt sjuk

Du håller formen år efter år och känner att du kan äta vadsomhelst utan att lägga på dig vikt? Jo, visst finns det sådana människor lite här och där. Betyder det då också att de är undantagna från risken att drabbas av de metabola sjukdomarna? Svaret är definitivt nej.

Det är förmodligen så att de som inte lägger på sig vikt trots en ohälsosam och blodsockerhöjande diet är sämre rustade att sänka sockerhalten i blodet. Bakterier, inflammationer och cancerceller får då goda förutsättningar att växa och ställa till allsköns problem i kroppen. Under decennier av förhöjt blodsocker är risken stor att man kommer märka av detta, kanske i slutändan med dödlig utgång; blodpropp, cancer eller annat.

Man har faktiskt sett att lätt överviktiga personer i snitt lever längre än smala eller normalviktiga. Min hypotes är att det beror på att de som är lite överviktiga har en bättre förmåga att sänka sitt blodsocker genom att stuva in lite extra energi i fettcellerna. Magen växer, men risken för inflammation sjunker. Detta är min personliga reflektion, så dra inte för stora växlar av detta.

Jag tror definitivt att de mest hälsosamma personerna är de som är normalviktiga och samtidigt äter oprocessad mat med hög andel naturligt fett. Det verkar bara inte finnas tillräckligt många för att väga upp statistiken. Ännu.

tjock-stalman
Hälsan personifierad ? Eller bara supergener för att sänka blodsocker?