Incitament för hälsa?

Jag har ju tidigare raljerat över hur dåligt insatta politiker är i kost och hälsa, samt hur de tror att de kan lösa problemen bara genom att kasta pengar på vårdapparaten. Detta fungerar inte alls på livsstilsrelaterade hälsoproblem, då de ”behandlingsmetoder” (läs evidensbaserade mediciner) som används till största delen endast är avsedda för att dämpa de aktuella symptomen som den drabbade märker av, alternativt förändra en av läkemedelsindustrin definierad hälsomarkör (typ kolesterolvärdet). Kan man dessutom få personen att stå på dessa mediciner livet ut tjänar läkemedelsbolagen en bra hacka, och har råd att utveckla ännu fler symtomdämpande preparat.

De som drabbas av livsstilsrelaterad sjuklighet borde ju istället vara intresserade av att bli friska och slippa ta mediciner med en uppsjö olika biverkningar för att dölja symptomen av en sjukdom som kan fortsätta förvärras i bakgrunden.

Jag tror att en stor del av problemet är att staten betalar för dessa mediciner, så det finns för lite incitament för den drabbade att leta efter alternativa lösningar när det inte drabbar plånboken så mycket. Och säger läkaren att man borde ta en medicin som är i princip gratis efter högkostnadsskyddet, så är de flesta benägna att lita på honom eller henne.

Skulle dock den drabbade själv behöva betala alla dyra patenterade mediciner under resten av sina liv finns det ju en större chans att de skulle leta efter andra behandlingsmetoder. Förhoppningsvis träffar de på en läkare som föreslår kostomläggning och möjligen en aktivare livsstil, och är då mer benägna att ge detta en chans.

Gör man en sådan livstilsförändring och ändå inte blir av med alla sina bekymmer, kanske man då kan tänka sig att staten står för en medicin som förenklar vardagen genom att minska vissa besvär. Då har man ändå gjort allt i sin makt för att ta tag i sina problem från grunden.

Det bästa vore ju såklart att lägga om sin livsstil och kostföring redan INNAN man blir metabolt sjuk, men hur kan man få folk att vilja ge upp kanelbullar, pastasallad, lösgodis och skogaholmslimpa när det verkar som de ”klarar av” en sådan kost?

Jag har svårt att hitta sätt att ge folk incitament för att hantera sin hälsa utan att ta till ekonomiska åtgärder. Som till exempel en sockerskatt. Socker är ur alla aspekter förkastligt för hälsan. Inte ens Livsmedelsverket tycker att socker är bra, men såklart måste de ju säga att det kan vara en del i en hälsosam kost, då allt annat skulle störa matvaruindustrin, och det vill man ju inte.

Så jag tycker man definitivt man kan överväga en sockerskatt. Och då snackar jag inte bara några procent. Socker är ju sjukt billigt, så att slänga på 30% skatt skulle inte få någon större effekt på medelsvenssons konsumtion. Jag säger att vi i så fall borde införa en skatt som gör socker till den lyxprodukt den var i början av 1900-talet; låt säga med en faktor 20. Då skulle ett kg socker kosta drygt 200kr. Inte orimligt om man vill baka en flashig födelsedagstårta vid ett unikt tillfälle, men förhoppningsvis avskräcker det från en hel del bullbak och läskdrickande. Och framförallt får producenterna tänka om för att kunna erbjuda konsumenterna produkter till rimliga priser. Kanske skippa att tillsätta socker i typ varje maträtt…!

Tar man det ännu ett steg längre kanske man skulle kunna överväga att införa höga skatter även på andra onyttiga livsmedel; industriellt processade vegetabiliska oljor, förtjockningsmedel, onaturliga färgämnen, smakförstärkare, gluten, sötningsmedel osv.

Lär inte bli så lätt att få igenom sådana förändringar på kort sikt, men enligt mig är det fullt rimligt att de som utsätter sig för livsmedel som ökar sannolikheten att de ska drabbas av ohälsa borde skatta mer för att kompensera för framtida vård. Precis som samhället har bestämt att det ska vara för de som röker och för de som dricker alkohol.

Jag inser själv hur liten chansen är att mina idéer skulle accepteras av samhället idag, och även om beslutet var av global dignitet tror jag det skulle kunna leda till en enorm svart marknad för de påverkade produkterna. Många fattar helt enkelt inte grejen, och skulle inte vara beredda att offra det de upplever vara ett oskyldigt njutande av något sött. Man kan ju bara ut och springa imorgon för att kalorikompensera liksom… Se gärna tidigare inlägg om det resonemanget…

Så vad tusan ska vi ta oss till då?

Givet dagens låga medvetandegrad i hälsofrågor finns det nog bara en väg att gå. Vi behöver UTBILDA folk i kopplingen mellan kost, livsstil och hälsa. Jag skulle vilja se en satsning inom detta område från politiskt håll, men det lär ju inte heller hända, då politiker i stort är lika ovilliga att fatta grejen som alla andra. Så det lär dröja innan hemkunskapen i skolan blir den hälsofrömjande del av utbildningen den skulle kunna vara. Kan man tänka sig massutskick av broschyrer till alla hushåll? De skulle förmodligen kastas. TV-reklam? Vem kan hjälpa till att bekosta det? Inga direkta ekonomiska kopplingar till något annat än LÄGRE vinster till vårdgivare, läkemedelsbolag och matvaruindustrier. Går det att blanka aktier i dessa möjligen?

Det är förmodligen bara att inse att utbildningsinsatsen av nödvändighet kommer ske från gräsrotsnivå av personer som brinner för att göra världen bättre. Dessa har dessvärre lågt anseende i vetenskaplioga kretsar och saknar de ekonomiska resurser det krävs för att nå ut till stora befolkningsgrupper. Inriktningen blir därför att använda alternativa kanaler som bloggar och social media för att nå ett litet antal personer. Förhoppningsvis når vi förr eller senare en kritisk massa och då kan den allmäna opinionen till sista svänga. Jag hoppas den dagen inte ligger alltför långt bort.

Min slutsats efter detta resonemang blir sålunda att man absolut skulle få effekt av att ta bort högkostnadsskydd på läkemedel för behandling av metabola sjukdomar, eller införa höga skatter på olömpliga livsmedel, men tyvärr är vi inte på en plats i historien där detta är acceptabelt. Vi får jobba vidare med att sprida budskapet underifrån ett tag till, men ju ihärdigare vi är, desto snabbare kommer vändningen.

 

Politikerna menar säker väl, men shit vad fel allt blir…

Det var visst någon partiledardebatt häromdagen, och jag snappade upp en del av det som debatterats efteråt. Det slog mig hur fel det kan bli i vissa sakfrågor, även om partiet ifråga säkert vill väl. Det ser ut som att alla svenska politiker sitter fast i populistiska paradigm gällande vad som är orsaken till ett problem, och deras förslag på lösningar är för det mesta helt missriktade.

Vad menar jag då mer specifikt? Nedan listar jag ett gäng exempel på områden där politiker har noll koll, mainstreammedia rapporterar det deras ägare finner lämpligt och där gemene man förutsätts anamma samma tankesätt.

Folkhälsa

Med stigande sjukskrivningssiffror, fler personer som drabbas av fetma, diabetes, hjärtkärlkramp, cancer, autoimmuna sjukdomar och även psykisk ohälsa, ökar partiernas vilja att råda bot på problemet. Men vad gör de egentligen? Jo, allt handlar i deras paradigm om att fördela pengar, så deras lösning kommer bli att öka sjukvårdens budget för att kunna hjälpa de som blir drabbas snabbare. Sjukt ineffektivt! Det man helt missar är ju att fråga sig VARFÖR folk blir sjuka hela tiden. Det man borde göra är att utreda vad som gått så fel. Vad är det som har ändrats i folks liv? Varför blir så många feta och sjuka? Kan det rentav gå att förebygga? Och i så fall, kan vi kanske till och med minska sjukvårdens budget, och lägga några slantar på en ny ”friskvård”?

Möjligen finns det några politiker som ändå kommit så långt i sina resonemang, men inte insett att de statliga institutioner som har till uppgift att komma med kostrekommendationer, reglera mängden besprutningsmedel i jordbruket och utsläpp av gifter från industrin, för att bara nämna några exempel, alla har kopplingar till ekonomiska intressenter för respektive område. Livsmedelsverket vägrar till exempel ta till sig forskning som motbevisar den hållning man haft sedan urminnes tider. Och de halter miljögifter som tillåts i mat och luft är noga avpassade mot vad industrin sagt är rimligt för att de ska kunna fortsätta tjäna pengar på att sälja billig skit.

Först vill jag se att den senaste forskningen används som bas för en helt ny approach till folkhälsa, och jag vill se en debatt där man diskuterar hur man på bästa sätt får svenskarna medvetna om de hälsorisker som finns med en undermålig kost och de gifter man riskerar få i sig i dagens samhälle. Ska man införa en skyhög punktskatt på råvaran socker? På processade växtoljor? På vetemjöl? Ska man förbjuda lax matad med flamskyddsmedel? Ska man införa varningstext på grönsaker och frukt som knappt innehåller någon näring?  Vad ska den nya ”tallriksmodellen” kallas? Vad ska man göra för stora informationskampanjer? Hur får vi folk taggade på att äta mer nyttigt fett och mindre pasta och pulvermos? Hur uppmuntrar man bäst folk att röra på sig mer?

Att lägga pengar på att hålla folk friska kommer ge sjukt mycket mer tillbaka till samhället än att bara resignera och låta folk hamna hos sjukvården, bli ordinerade livslång symptomdämpande medicin (subventionerad av staten såklart) med en massa obehagliga och på sikt ofta dödliga biverkningar. Jag skulle rösta på ett parti som såg igenom de rådande paradigmen och drev en politik som faktiskt skulle kunna göra skillnad.

Miljön

Alla vill ju miljön väl. Men en god vilja löser tyvärr inga problem om man inte fokuserar på rätt saker. Alla vill vara med och bekämpa den globala uppvärmningen, som man hört kan leda till att Grönlands inlandsisar skulle smälta och höja havsnivån flera meter globalt. Alla vill såklart även att vi ska släppa ut så lite gifter och avgaser i naturen som möjligt, då detta leder till stora problem för alla levande organismer.

Det som tyvärr får nästan all fokus från politikerna, mainstreammedia och kring fikaborden är hotet om den globala uppvärmningen. Det heter att utsläppen av växthusgasen koldioxid från industrier och fordon leder till att mängden koldioxid i atmosfären kommer stiga till extrema nivåer och leda till en okontrollerad temperaturökning över hela klotet.

Problemet med detta till synes vetenskapliga paradigm är att det inte finns några som helst belägg för att påstå något sådant. Det enda som styrker denna teori är datorsimuleringar som utförts från 70-talet och framåt. Man har i i datormodeller matat in vad man antagit vara all relevant data, där koldioxidhalten såklart är en av alla intressanta input, och så har man sett att en ökning av koldioxidutsläppen leder till en ökning av jordens medeltemperatur över tid. Tyvärr har detta aldrig kunnat bekräftas av mätningar av jordens faktiska temperatur, ett krav man i vanliga fall brukar ställa på nya teorier innan de godtas som vetenskap. Beräkningar som hävdas simulera verkligheten behöver visa sig stämma överens med observationer för att ha ett värde.

Nedan har jag snott en bild från den utmärkta bloggen Anthropocene, där man kan se den markanta skillnaden i temperaturökning mellan ett stort antal datorsimuleringar och faktiska mätningar. klimatsans

Jordens temperatur har såklart ändrats upp och ner ett flertal gånger under historien, se nedan hur det sett ut de senaste knappa 5000 åren. De fluktuationer som sker i jordens medeltemperatur är naturliga, och till största delen ett resultat av solaktiviteten. Läs gärna mer om detta här.

gtemps.jpg

Min poäng är att medan alla politiker håller på att jaga koldioxidutsläpp och ”ekvivalenter” till dessa får övrig miljöförstöring fortgå obehindrat. Koldioxid är typ det naturligaste man kan tänka sig, det är vad vi människor andas ut och vad växter använder i sin fotosyntes. Värre är det med besprutningsmedel som glyfosfat (Round-up), industriutsläpp i vatten och luft, kväveoxider från bilar som orsakar lungsjukdomar och hur mycket sopor som helst som hamnar i havet. Det är detta våra politiker borde lägga sin energi på att stävja istället för att blidka massorna som gått på klimatalarmismen (och att man räddar världen genom att sluta äta kött!).

Krig och fred

Alla vill vi väl ha fred på jorden. Det är i och för sig ganska svårt för ett litet land som Sverige att påverka andra länders krigsvilja i någon vidare utsträckning, men jag skulle definitivt önska att våra politiker inte lierade sig med de länder i världen som inte tvekar att starta krig av egen ekonomisk vinning, utan hänsyn till de oskyldiga som drabbas.

I detta fallet är det framförallt USA jag syftar på. De har genom idog lobbying och utfästelser om att de vill befria befolkningar från förtryck och orättvisor fått hela västvärldens välsignelse att ge sig på egentligen vilket annat land de har lust med (av någon outgrundlig anledning handlar det dock alltid om länder med stora naturtillgångar och små militära resurser). Jag rekommenderar er verkligen att läsa följetongen ”Ondskans imperium” på Anthropocene.live.

Sverige som ska vara så himla neutralt står i alla officiella sammanhang på USA:s sida och sväljer med hull och hår de filantropiska utfästelserna USA gör. Snart sitter vi förmodligen i Nato och administrerar USA:s krigshets och plundring av svaga länder. Att detta skulle vara ett krig mot terrorismen är bara skrattretande; sedan USA inledde sitt ”krig mot terrorn” har antalet terrorattacker i världen ökat med 6500%. Inte så värst effektivt, men man har lyckats köpa sig extra tid att kontrollera världens oljemarknad. Nedan ser du statistiken över den ökande terrorn.

chart-of_terror_attacks_around_world

Det de svenska politikerna är rädda för är inte att bli en del av detta vedervärdiga skövlingståg av självständiga stater, för majoriteten av folket i Sverige verkar ju ha samma inställning. Det är ju istället ”ryssen” som är den stora fienden! Och vill man inte bli anfallen av Putin, får van vackert bocka och buga åt supermakten USA.

Vad det nu egentligen finns för skäl att anta att Ryssland skulle vilja attackera Sverige. Jag tror att en stor del av den nutida rädslan är en effekt av den svartmålning som USA gjort av Ryssland sedan Putin kom till makten och började köra ut de utländska (framförallt amerikanska) företag som börjat nalla på de stora ryska naturtillgångarna efter Sovjetunionens fall. Han återtog kontrollen över sitt Ryssland, och försvårade därmed möjligheterna för de stora multinationella amerikanska företagen att kunna monopolisera världsmarknaden på olja, mineraler, metaller, jordbruk osv. Skillnaden mellan Ryssland och ett land i mellanöstern var såklart de militära resurserna. Dock är det fel att säga att Ryssland har en överdrivet stor armé. I totalen utgör Rysslands militära budget omkring 10% av Natos totala utgifter. Och sett till landets yta lägger de endast ner en tredjedel av Sveriges kostnader per kvadratkilometer. Läs gärna mer om ”rysshotet” här.

Jag hade gärna sett att de svenska politikerna tog avstånd från USA:s krigshets, och öppnade upp för en dialog med Ryssland, precis som vi är öppna för dialoger med andra länder i världen som har en militär som agerar för att försvara sitt land. Läs gärna vidare om Rysslands annektering av Krimhalvön 2014.

Frihandel

Säg den politiker som inte är för frihandel. I princip är jag det också. Problemet är bara att politiker kan ingå avtal med andra länder som innebär att det är ok att köpa in varor till ett land som utifrån landets egna regler är undermåliga eller producerade med metoder som inte lever upp till landets krav på miljöpåverkan eller humanitära förhållanden.

Till exempel är det ok att köpa in kött från Irland, Danmark, Tyskland, Italien, Spanien osv där det är helt ok att använda antibiotika vid djuruppfödning i förebyggande syfte. I Sverige har detta lagstiftats bort på grund av risken för multiresistenta bakterier, vilket förefaller mig vara ytterst klokt. Så varför i hela friden kan det vara ok att tillåta införsel av sådant?

För tillfället ser det ut som att EU snart kommer ha ett handelsavtal med Kanada, CETA, som kommer innebära att ett företag kan stämma länder som inför förbud mot att köpa in företagets varor till landet. Totalt vanvettigt. Ett ännu större avtal, kallat TTIP, skulle innebära samma möjligheter för amerikanska företag gentemot samtliga EU-länder. Som tur väl är har dessa förhandlingar strandat sedan Trump kom till makten. I USA har man en mycket mer liberal syn på GMO-grödor, något som förmodligen inte bidrar positivt till den allmänna degenereringen av amerikanernas hälsa. Förhoppningsvis kan vi slippa se dessa varor i svenska butiker.

Vi får hoppas att handeln aldrig släpps helt fri. Då blir alla länders egna goda vilja att producera miljövänligt och med höga kvalitetskrav meningslösa, då det ändå kommer kunna importeras varor från det land i världen som bryr sig minst om arbetare (slavar?), miljö och hälsoaspekter. Och den vanliga konsumenten kollar mest på prislappen, inte på miljö och rättviseaspekter. Man utgår typ från att det är ok i och med att det är tillåtet att sälja! Här behöver vi våra politiker för att skydda oss.

Det finns åtminstone några partier som är delvis inne på mitt spår, men jag saknar en debatt som verkligen belyser denna viktiga fråga. Jag säger ja till frihandel, men bara av varor som uppfyller samma krav som ställs på samma vara producerad inom landet. Håller inte alla egentligen med? Eller är priset viktigare?

Sett ur perspektivet att Sverige via EU-medlemskapet kan bli tvingad in i dessa frihandelsavtal, kan man ifrågasätta om vi egentligen borde vara med i detta samarbete. Nu hade förmodligen politikerna velat hoppa på frihandelståget (CETA, TTIP) ändå, men det är värt att betänka att vi förmodligen inte haft möjlighet att värna om våra ideal om hållbarhet ens om vi skulle vågat stå upp för dem. Då hade vi kanske behövt överväga vårt medlemskap ordentligt.

Som tur väl är kan individer fortfarande göra bra val, och man kan ju hoppas detta på sikt leder marknaden åt rätt håll, men politikerna skulle kunnat snabba på denna utveckling avsevärt om de vågat försvara de svenska idealen för en hållbar produktion.

Forskning

För att de åtgärder som politiker beslutar om verkligen har den avsedda effekten, behöver det finnas antingen beprövad erfarenhet eller oberoende forskning som visar vad som är rätt väg att gå. Det senare, oberoende forskning, är otäckt nog något alltför ovanligt, och något som borde lyftas upp för närmre åskådan av svenska beslutsfattare.

Vi borde ha större statlig budget för forskning. Mycket forskning bedrivs på universitet, vilket kan misstolkas som att studierna ifråga bekostas av staten, och att de studier som bedrivs godkänts av en oberoende kommitté. Så är dock ofta inte fallet, forskningen bedrivs ofta i samarbete med företag som förväntar sig ett för deras verksamhet gynnsamt resultat, och några tongivande medlemmar i nämnda kommitté har förmodligen band till ett eller flera stora företag. Mycket forskning bedrivs även helt i företagsregi, alltså med väldigt låg trovärdighet på studiens resultat.

Galet! Staten borde avsätta en mycket större budget för opartisk forskning, då detta i slutändan skulle ge en mycket bättre träffsäkerhet för de åtgärder en regering eller myndighet sätter in för att komma tillrätta med ett specifikt problem.

Jag har nyligen läst Ralf Sundbergs bok ”Forskningsfusket! Så blir du lurad av kost- och läkemedelsindustrin”, och den målar upp en ganska skrämmande och komplex bild av hur forskarsamhället är uppbyggt kring en stor mängd forskarmarionetter som lyfts till celebritetsstatus sedan de låtit sig köpas av i detta fallet livsmedelsindustrin eller läkemedelsbranschen. I boken beskrivs hur mättat fett och kolesterol blev bovarna i jakten på syndabockar till den ökande dödligheten i hjärt-kärlkramp utan att en enda vetenskaplig studie visat på detta!

Var är debatten om oberoende forskning?

Slutligen

Ok, vilket parti skulle vilja ta bort kolhydraterna från tallriksmodellen, sluta oroa sig för växthuseffekten, samarbeta med Ryssland, ställa samma krav på importerade varor som på motsvarande inhemska och trissa upp forskningsanslagen ordentligt?

Inget jag ser hända inom något av de etablerade partierna i all fall… Men nu har jag åtminstone fått skriva av mig min frustration över att inte ha något vettigt alternativ nästa år när det är riksdagsval…