Blött & kallt, men vem bryr sig

Lovade ju återkomma med hur det gick i Finalloppet, 19km, i lördags 5/11. Årstiden gör det till högrisk för pissväder, och i år införlivades detta till fullo. Inte så motiverande att stå och huttra innan starten från den decimeterdjupa sjön av typ 3-gradigt vatten på vad som annars brukar vara en gräsmatta.

Men när starten väl gått blev det som vanligt mycket roligare, och kylan och regnet glömdes mer eller mindre bort. Hittade ett bra flow och kunde hålla en ganska jämn fart genom hela loppet; till skillnad från hur det var i fjol. Havregrynsgröt med banan, ägg och smör till frukost, samt några muggar sportdryck på vägen supportade bra!

Två saker slår mig under loppet. Fy fan vad slö jag är i uppförsbackar jämfört med de jag annars är lika snabb som. Och shit vad snabb jag är utför, speciellt i gyttjig terräng; jag känner att jag totalt mosar de jag annars ligger och race:ar emot.

Det här med uppförsbackar vet jag om sedan länge, jag har inte riktigt den där krämen i benen som de andra verkar ha. Kanske kör de en jäkla massa backintervaller, eller har jag bara genetiskt kassa muskelfibrer för detta i låren. Verkar bygga upp mycket mjölksyra, så får träna mer på tröskel kanske. Och sen en lite mer riktad satsning på backintervaller. Hjälper det kanske att köra mer explosiv styrka på gymmet?

Det jag tappar uppför vinner jag istället utför, så i totalen jämnar det nog ut sig, men det finns säkert lite lågt hängande frukt att hämta gällande uppförslöpningen, då så många verkar vara så mycket starkare än jag där.

Det blev ingen bambi på is, jag skippade mina hala Icebugs och satsade på ett säkert kort i mina Saucony Peregrine 4. De var ganska misshandlade redan innan loppet, men de höll ihop och jag är lite ledsen att de inte går att få tag på längre. Det har kommit en 5:a, men den är helt plötsligt uppbyggd 4mm högre. Inte något jag tror på, man vill ju ha så mycket närkontakt med marken som möjligt, speciellt i terräng.

2016-11-05 13.09.59.jpg
Slitvargar till skor, som jag letar efter lämpliga ersättare till

Sluttiden blev drygt 4 minuter sämre än i fjol, men då var förutsättningarna helt andra. Inget blask och ingen gyttja. Inbillar mig att jag hade fått en mycket bättre tid än i fjol om förutsättningarna varit samma, men det är omöjligt att veta såklart. Nu får jag nöja mig med 1.32 och en snittfart kring 4:50 per kilometer. Ändå helt ok med terrängdelen i åtanke.

Avrundade med att springa även barnloppet med sonen, 2 år gammal. Han var måttligt taggad, men han förtjänade en medalj för att han stod ut med sina hurtiga föräldrar en pissregnig novemberdag som denna. Tillsammans promotade vi min frus företag Motionskicken, som via CrossNature håller pass ute i naturen året runt.

finalloppet-linus
Reklampelare för utomhusträning!

 

Snart Finalloppet

En dryg vecka kvar till Finalloppet i Skatås, 19 km terräng/grusväg. Förmodligen det sista loppet jag springer i år. I fjol hade jag en magisk upplevelse under loppet. Jag hade inte laddat med kolhydrater alls och cyklade till och med den knappa milen till starten, så formtoppningen var långt ifrån optimal. Lite var det att jag ville testa hur det kändes att bara lita på fettreserverna och låta det gå som det går. Jag hade kört en hel del långpass på fastande mage, och visste att det inte skulle bli några problem att ta sig runt banan.

MEN – lopp har en tendens att ändå locka fram tävlingsdjävulen. Såklart blåser jag på i strax över 4 min/km de första 7-8 kilometerna på grus. Märker att jag börjar tappa kraften och saktar ner betänkligt under någon kilometer. Blir omsprungen av en hel drös med folk. Bittert. Efter 9km finns det energidryck, något jag inte provat på lopp tidigare, har litat på vatten och pannbenet istället. Men nu var det helt klart dags att testa, det finns ju absolut fördelar med att få i sig energi, det vet jag ju.

Det jag inte visste var vilken extrem kick man kunde få! Terrängdelen inleddes med en ganska lång stigning, och jag kunde forcera mig fram genom fältet av löpare som nyss sprungit om mig. Jag tog en energidryck till på vägen för att bibehålla effekten, och kunde fortsätta i bra fart ända in i mål. Grym känsla att ha kunnat vända på steken totalt när det började kännas motigt.

Tidigare hade jag bara provat energidryck på träning, innan jag börjat minimera kolhydraterna, men knappt märkt någon effekt. Jag tror den stora skillnaden var att kroppen nu blivit mycket bättre på att bränna fett, så när jag toppade med lite raketbränsle i form av socker hade jag helt plötsligt mycket mer energi tillgänglig för musklerna. PANG !

I år får jag väl förbereda mig på att tävlingsdjävulen visar sig igen, så lika bra att tanka upp lite med kolhydrater innan med.

Drar väl ner lite på löpmängden i veckan för att ha ordentligt pigga ben också. Den stora frågan inför loppet är om jag vågar använda mina relativt nya icebug acceleritas 5. Riktigt bra i terräng, men ska man ta sig över en blöt brädspång i skogen är halkrisken överhängande.

Jag återkommer med hur det går såklart.

 

Grymma i skogen, men på spångar blir man som Bambi på is. . .