Pastörisering av mjölk pajar hela grejen!

Jag håller för tillfället på att läsa Lars Berns klarsynta bok ”Den  metabola pandemin”, som innehåller en skrämmande mängd exempel på hur vi konsumenter blir blåsta på hälsa och välmående av en cynisk livsmedels- och läkemedelsindustri. Det finns sålunda många områden förutom det jag kommer beröra i detta inlägg; pastörisering av mjölk, som är värda att lyfta fram, och jag hoppas få tillfälle att göra det i framtida blogginlägg.

Sverige har valt att lagstifta EMOT försäljning av naturlig och obehandlad mjölk, som innehåller en uppsjö av naturliga och immunförsvarshöjande vitaminer, enzymer och goda bakterier. Lagstiftarna har sedan 1937 valt att gå livsmedelsindustrins ärende och göra det svårare för mindre gårdar att själva saluföra potentiellt högkvalitativa mjölkprodukter. Gårdar får sälja begränsade kvantiteter direkt till kunder, men i affärer är det en omöjlighet att få tag på.

Men det finns i mina ögon inga goda skäl till att det ska vara så!

I Sverige har vi världens förmodligen bästa regler kring djurhållning och hygien, så vi borde definitivt kunna erbjuda konsumenter naturlig opastöriserad mjölk. Och med tanke på vad som kommer ut på andra sidan denna process är det konstigt att det ens får säljas.

Livsmedelsverket, med sina täta kopplingar till livsmedelsindustrin, hävdar såklart att de gör befolkningen en tjänst genom att koka bort potentiella patogena bakterier. Dessa torde dock vara nästintill obefintliga i schysst producerad mjölk, och risken definitivt inte högre än för vilket annat livsmedel som helst som får säljas färskt; grönsaker, kött osv. Just smittorisken är förmodligen inte den största anledningen till att industrin vill ha kvar pastöriseringen; dels gynnar lagstiftningen stora leverantörer och ger dem en konkurrensfördel gentemot små gårdar som vill vara självständiga, och dels ökar processen hållbarheten lite, så att det blir lättare att distribuera mjölken långa sträckor utan att kylkedjan är helt intakt.

Vad är det då som händer när vår mjölk misshandlas vid höga temperaturer?

Först och främst skållas alla nyttiga bakterier ihjäl, så bidraget till vår tarmflora och immunförsvar blir negativt. Detsamma händer med i stort sett alla vitaminer som mjölken innehöll, och flertalet aminosyror ombildas till för människan mer otillgängliga former. Enzymet laktas, som hjälper tarmen att bryta ner laktos, försvinner också, vilket är det största skälet till att så många lider av laktosintolerans i vårt land. Ett annat enzym som förstörs är fosfatas, vilket är nödvändigt för att vi ska kunna lagra in kalcium i kroppen. Storkonsumenter av mjölk lider i större utsträckning av osteoporos än andra, just av denna anledning. Just enzymbristen belastar kroppen extra mycket, då den själv behöver framställa de enzymer som behövs för att bryta ner maten hjälpligt.

Industrin verkar i alla fall erkänna att nyttiga vitaminer förstörs i pastöriseringen, då de sett till att tillsätta syntetisk D-vitamin för att åtminstone rädda nyttigheten på pappret. Tyvärr har man i studier sett en koppling mellan detta icke naturliga D-vitamin och hjärtkärlsjukdom, så det verkar vara ett ordentligt slag i luften av industrin.

En ytterligare process som den största delen av mjölken genomgår är homogenisering, vilket som tur väl är inte är ur tvunget ur ett legalt perspektiv. Homogenisering innebär att de stora mjölkfettsmolekylerna pressas sönder till mindre, vilket resulterar i att mjölken inte skiktar sig. Alltså enkom för att konsumenten inte ska behöva skaka på sitt mjölkpaket. Problemet med detta är att dessa små fettpartiklar gärna fastnar på olämpliga ställen i lymf- och blodkärl, och man kan se en tydlig ökning av hjärtkärlsjukdomar i länder där homogenisering är vanlig.

Jag är uppvuxen på en bondgård där vi drack stora mängder opastöriserad mjölk från egna gården under hela min uppväxt. Jag vill inte tänka på hur jag påverkats om all den mjölken varit pastöriserad istället.

Den mjölk jag ger till mina barn idag kommer från en lokal gård som säljer direkt till konsumenter. DOCK är även denna mjölk pastöriserad av legala skäl, lågpastöriserad visserligen, men inte homogeniserad, så i alla fall så bra mjölk man någorlunda enkelt kan få tag på. Men med min nyvunna insikt i hälsoeffekterna av behandlad mjölk kommer jag göra en ansträngning för att hitta ett sätt att köpa RIKTIG mjölk. Naturlig och obehandlad, precis som det vi BORDE kunna köpa i affärerna med!

Det försvunna ölintresset

Long time no see, eller no blogg kanske. Har fokuserat på familj, träning och att plöja teveserier och böcker över julen och i början av året. Kände nog även att jag berört de flesta av de ämnen/tankesätt jag vill förmedla i bloggen, så hade inte ”behovet” att skriva av mig. Nu är det ju inte så att man inte kan attackera dessa ämnen från helt andra vinklar och möjligen få nya personer att bli intresserade av en kost rik på naturligt fett och mycket grönsaker. Och nu börjar blogglusten och viljan att inspirera till positiva livsstilsval återkomma. Mitt ämne för dagen berör hur en kostomläggning möjligen kan påverka ens smaksinnen och vad man blir sugen eller osugen på.

För egen del har jag märkt att de flesta sötsaker man äter är alldeles för söta nuförtiden. När man i vanliga fall äter minimalt med socker vänjer man sig ganska enkelt vid en mycket lägre nivå av sötma. Nuförtiden tycker jag t ex att 70-procentig choklad är alldeles för söt; det är typ 90+ som gäller. ”Vanligt godis” lockar inte alls längre. Det krävdes inte ett uns självdisciplin för att skippa allt julgodis (läs: vanligt plockgodis) som bjöds på kontoret innan julen. Tidigare år har jag alltid fallit dit i viss omfattning.

Visst, blev en hel del ”Rocky Road” gjord på mörk choklad hemma hos mina föräldrar under julen, men min strävan har aldrig varit att kunna stå emot sånt jag njuter av.

Att mindre socker skulle leda till att man föredrar mat med mindre söt smak låter ju inte så oväntat egentligen, men det verkar handla om mycket mer än så.

En av de böcker jag läst under julhelgen heter ”Charmen med tarmen”, och den skänker möjligen lite visdom kring hur ens smakpreferenser kan ändras. Det verkar nämligen som att dina tarmbakterier påverkar vad du är sugen på. Får de bakterier som älskar socker växa sig starkast, så kommer de även påverka din hjärna att vilja ha mer socker senare.

Detta kan säkert vara en delförklaring till varför man kan börja tycka om mat som man tidigare inte gillat. Provar man den några gånger är det ofta så att man till sist får ett sug efter den. Att bakterier som gillar en viss typ av mat blir fler och kan göra sin röst hörd i konkurrens med alla andra bakterier i tarmen.

För min del började jag tänka i de banorna när jag märkte att jag kunde äta vispad grädde utan att få massa gaser i magen. Det har annars varit fallet under min 35 första levnadsår, men sedan jag introducerade en lågkolhydratskost gick det helt plötsligt prima. Vet inte om mina tidigare sockerälskande bakterier orsakat problemen jag haft med grädde, men något positivt verkar hänt med balansen i tarmfloran.

Kanske är det så att de goda bakterierna har fått chans att ta över. De som gillar surkål, oliver och annan fermenterad mat. Något som tyder på det kan vara att jag sedan ett par år tillbaka även  tycker om oliver, vilket jag tidigare haft ganska svårt för. Nu vräker jag gladeligen i mig stora mängder.

Det som dock märkts allra tydligast är att jag tappat allt det intresse jag tidigare haft för öl. Jag blev ölnörd för ungefär 6 år sedan, började komponera egna recept och brygga egen öl. Drack alla nya sorter jag kunde komma över, ju mer humle desto bättre. Gjorde mig känd som en ölexpert i min bekantskapskrets och fick ofta presenter i form av nya udda ölmärken med spännande smaker.

Intressset för ölsmakerna började dala samtidigt som jag började med lågkolhydratkosten, men jag fortsatte dricka öl av gammal vana, dock utan samma njutning som förr. Så jag minskade successivt på mängden öl i glasen, och började smutta mig igenom grabbkvällar på krogen. Har man tidigare varit en ölnörd är det definitivt något ens bekantskapskrets börjar anmärka på…

Nu börjar jag misstänka att även detta är något som mina tarmbakterier är med och påverkar. De sockerälskande bakterier jag tidigare närde så väl med pasta och lösgodis var förmodligen samma som älskade malten i ölen.

Visst kan en klunk öl fortfarande vara gott, men jag blir snabbt ”mätt” på smaken och kvar står den halvfulla flaskan…

Nu verkar tarmbakterierna bestämt sig för att jag ska gilla rödvin istället. Har dock inte närmat mig samma nördnivå där som med ölen. Nördar ner mig i matlagning istället, känns som ett ganska bra val.

2013-09-05-18-18-59
Några av mina hembrygder…