Min Corona-analys

Egentligen var det tänkt att jag inte skulle skriva mer på den här bloggen, då jag känner att jag berört de områden och tankar som jag vill stimulera till mer eftertanke inom. Jag blir tämligen uttråkad av att upprepa mig, eller endast komma med nya små vinklingar av tidigare redan nämnda företeelser och problem.

Men…

Viruset SARS-CoV-2:s bärsärkagång i världen just nu har lett till att det finns något nytt att förhålla sig till och resonera kring gällande kost och hälsa; och jag har en del kritik gällande hur vi bemöter situationen, men även idéer om hur vi egentligen borde tackla viruset. De tänkte jag dela med Er nu.

För det första tycker jag det är chockerande hur merparten av alla civiliserade länder bemöter detta virus. Att mer eller mindre stänga ner hela länder känns som en helt vansinnig chansning, då man inte alls vet om det egentligen gör någon nytta överhuvudtaget för att minska virusets spridning på längre sikt. Om det bara gällde att rädda människors liv skulle man ju kunna hitta flera andra drakoniska, men mycket säkrare sätt, att uppnå detta. Man skulle till exempel kunna förbjuda all biltrafik, och då rädda 1,35 miljoner människors liv varje år genom att eliminera trafikolyckor, samt säkert några miljoner till genom minskade luftföroreningar. Folk skulle bli tokiga om man fört in sådana restriktioner, men för SARS-CoV-2 verkar det ändå finnas någon form av acceptans.

Till stor del kan man nog förklara denna acceptans med att människor är rädda för det okända, och att det känns bättre att göra något, än ingenting alls. Må vara att inskränka på sina friheter, sina framtida försörjningsmöjligheter och behov av sociala kontakter. Men att det KÄNNS som att man gör det för en god sak betyder INTE att det faktiskt gör någon skillnad. Det är därför man bör undersöka vad som faktiskt gör skillnad.

Vissa länder har mycket riktigt lyckats begränsa spridningen på ett imponerande sätt genom att helt stänga ner sina länder. Min farhåga är dock att när man väl börjar lätta på restriktionerna och möjliggöra resor till och från landet, så kommer viruset tillbaka i en andra våg och då kommer spridningen då istället. Om man inte stänger ner allt igen förstås, men hur länge kan man hålla på med det? En orimlig taktik enligt mig.

Sveriges approach med att platta till kurvan innan vi har någon form av flockimmunitet ter sig åtminstone lite mer nykter än övriga västvärldens totalitära nedstängningar, men det finns såklart även frågetecken gällande hur mycket man kan lita på flockimmunitet mot ett ständigt muterande virus. Men det är minst lika tokigt att sätta sitt hopp till ett vaccin som ska kunna stoppa ett influensavirusimmunförsvar som ständigt förändrar sig.

Så vad är då en vettig taktik för mänskligheten?

Redan från pandemins början har det hetat att de som löper störst risk att drabbas allvarligt är äldre, rökare och ”riskgrupper”. Det var länge oklart exakt vad som skulle klassificeras som ”riskgrupper”, men det har efterhand kommit fram att det framförallt handlar om människor som har drabbats av metabol sjuklighet; fetma, diabetes, högt blodtryck, hjärt-kärlsjukdom, cancer, Alzheimer och en hel uppsjö autoimmuna sjukdomar för att nämna några. De som lider av dessa sjukdomstillstånd har med största sannolikhet ett mindre funktionsdugligt immunförsvar, och drabbas därigenom mycket värre av ett främmande virus.

Och för att göra saker ock ting än värre; metabol sjuklighet behandlas i den traditionella sjukvården gärna med mediciner som ytterligare verkar sänka immunförsvaret. Jag tänker här på till exempel kolesterolsänkande statiner och vissa mediciner mot högt blodtryck.

Kolesterol är essentiellt för immunförsvaret, och har man mindre av det så påverkar det såklart ens möjligheter att bekämpa viruset. Dessutom förhindrar statiner produktionen av enzymet CoQ10, vilket även det är mycket viktigt för immunförsvaret.

En delförklaring till varför immunförsvaret är såpass undermåligt vid metabol sjuklighet är att den kost som ger sjukdomen oftast består av processad mat med lågt innehåll av vitaminer och andra näringsämnen. Man har till exempel sett en extrem korrelation mellan låga D-vitaminnivåer i blodet och risken för att bli allvarligt drabbad av sjukdomen Covid-19. Samma torde gälla för C-vitamin, men detta är såklart svårare att verifiera, då det har så kort uppehållstid i kroppen. Det man kan konstatera är dock att de som intensivvårdas med C-vitamininjektioner verkar klara sig bättre och behöva kortare vårdtid. Kolla gärna in fler länkar om detta i slutet av inlägget.

Man kan, likt Lars Bern resonerar, förmodligen tolka överdödligheten av såväl åldringar som metabolt sjuka som att det egentligen är den metabola sjukligheten som är den drivande faktorn. Metabol sjuklighet, alltså störningar i ämnesomsättningen, ackumuleras långsamt över tid, och därför är såklart också fler äldre drabbade. Lägg sedan på den arsenal av piller som våra äldre står på för att symptomlindra denna sjuklighet, och du har en pandemi av just de bibliska proportioner som vi nu ser.

Det vi kan göra med denna kunskap är att fundera på hur vi undviker metabol sjuklighet, och i övrigt boostar våra immunförsvar på bästa sätt. Min förhoppning är att den pandemi som nu härjar ändå ska kunna leda till något gott på sikt; att fler börjar förstå att det stora problemet vi har inte är brist på respiratorer, mediciner eller handsprit, utan en undermålig kost som gör oss känsliga för annars ganska beskedliga infektioner.

Att en kost med låg andel socker och andra kolhydrater, men rik på nyttiga fetter som smör, kokosolja och olivolja, samt en härlig blandning av grönsaker är den bästa garanten för livslång hälsa har jag skrivit om utförligt tidigare i bloggen.

Man vinner så extremt mycket på att hålla sitt blodsocker nere, då högt blodsocker är inflammatoriskt och leder till hög insulinutsöndring, som är än mer inflammatoriskt. Över tid kan detta leda till insulinresistens, vilket leder till ännu högre insulinnivåer, och en mer eller mindre kronisk låggradig inflammation som immunförsvaret behöver hantera.

När sedan dagens livsmedel dessutom innehåller mycket mindre vitaminer än förr i tiden, då är inte förutsättningarna för immunförsvaret särskilt bra. Mycket mat är industriellt processad, vilket tar bort mer eller mindre alla vitaminer. Även färsk oprocessad mat, som grönsaker och frukt, innehåller på grund av de utarmade jordar som karaktäriserar de industriella jordbrukens monokulturer mycket mindre näringsämnen än de gjort historiskt.

En sista aspekt jag tänker nämna är den stora användningen av raffinerade fröoljor; rapsolja, solrosolja, majsolja osv. Dessa är kraftigt inflammerande i kroppen, speciellt vid upphettning.

Sammantaget kan man konstatera att dagens västerländska standardkost; pasta, ris, bröd, potatis, läsk, godis, chips, sötad yoghurt, friterad mat, processad mat och allsköns lågfettsprodukter inte ger vårt immunförsvar mycket support. Och det är detta vi borde fokusera på nu för att göra oss starkare och kunna motstå framtida virusepidemier. Så att vi slipper stänga ner hela världen, inskränka våra friheter och riskera hela vår ekonomiska försörjning än en gång.

Jag rekommenderar alla att överväga att introducera någon form av lågkolhydratkost för att undvika metabol sjuklighet och få ett starkare immunförsvar. Själv lyckades jag till min egen förvåning behandla högt blodtryck på kort tid när jag lade om min kost.

För stöd och tips om nya kostupplägg tipsar jag om Diet Doctor. Och för att stärka immunförsvaret ytterligare kan man överväga kosttillskott som C- och D-vitamin, men det kan möjligen finnas skäl att fundera på ytterligare mineraler och vitaminer om man verkligen vill optimera allt.

Lev väl!

https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/04/goda-anledningar-att-prova-hoga-doser-c-vitamin-vid-covid-19/
https://www.tandfonline.com/doi/pdf/10.1080/14787210.2020.1706483

http://www.orthomolecular.org/resources/omns/v16n20.shtml

Smärtexperimentet

Jag springer en hel del. Alla möjliga typer av pass. Oftast terrängrundor med mycket backar, kring 8-12 km. Ibland högintensiva intervallpass av varierad karaktär, ibland tuffa tröskelpass. Emellanåt ”långpass” på 20-25km. Jag springer cirka 5 dagar i veckan, och stöter sällan på några problem under ovan nämnda pass. När jag däremot ger mig på snäppet längre pass, 30-35km, då verkar min kropp stöta på patrull. Jag börjar känna av en sakta ökande smärta i leder, senor och muskler någonstans strax innan 30 km. Denna smärta ökar sedan successivt för att kring 35 km göra mig mer eller mindre inkapabel att springa vidare, varpå jag få börja gå. Möjligen kan jag växla in några löpningar på hundratalet meter, men det tar emot så extremt att jag inte känner det möjligt att bita ihop och bara köra.

Möjligen är jag, i motsats till vad jag vill tro, en klen jäkel som viker ner sig när det börjar ta emot. Eller så finns det andra förklaringar…?

Jag har grävt lite i detta, och mycket talar för att den smärta jag upplever är svår att träna bort. Mycket forskning verkar indikera att det hela är genetiskt betingat (Are your muscles genetically prepared to run a marathon?) och att somliga helt enkelt har muskler som snabbare bryts ned under långvarigt arbete. Detta leder till smärta och större psykologiska utmaningar framåt slutet av ett långlopp för dessa, men det finns såklart en chans att man ska kunna plåga sig igenom smärtan och korsa mållinjen ändå. Bara att sluta lyssna på kroppen helt enkelt…!

Jag har försökt hitta info om saker man kan göra för att skjuta upp denna muskelnedbrytning, och vissa lanserar teorier om att kolhydratladdning och kontinuerligt intag av energi skulle vara fördelaktigt (helt utan vetenskaplig evidens dock). Personligen har jag inte upplevt någon som helst skillnad…

Ett av mina bästa långpass gjorde jag på fastande mage, 33 km, och jag utmanade smärtan genom att öka farten när det var som jobbigast. Det blev lite som en lättnad att springa fortare, då jag kunde övertyga mig själv om att tiden jag skulle ha ont blev kortare. Det konstiga var att smärtan var konstant oavsett hastighet. Konditionen räckte till för fartökningen, men det hade nog varit svårt att stå ut mycket längre än den sträckan jag sprang.

Ett sämre långpass var när jag sprang Skogsmaran 2017. Jag hade ätit ordentligt och fyllde på med energi under loppet. Men strax innan 30 km var jag tvungen att börja varva löpning med promenad. Från 34 km var det endast promenad som gällde. Det var så sjukt jobbigt att ens ta ett löpsteg!

Jag sprang Stockholm maraton i fjol, och det var uppriktigt sagt en hemsk upplevelse. Hade ätit normalt innan loppet, och tog någon banan innan start. Fyllde sen på med all möjlig energi på vägen. Det var riktigt varmt, så det var inte konstigt det blev ett jobbigt lopp. Fick som vanligt svårt att springa kring 30km, och efter ett tag fick jag börja växla löpning och promenad. Vid 35km blev det sjukt jobbigt och jag blev plötsligt så illamående att jag var tvungen att bryta. Vet inte om smärtan påverkade detta. Jag kunde i alla fall knappt gå fram till nästa vätskestation för att ta taxin till Stadion. Kommentarer efteråt från bekanta var att jag såklart skulle kolhydratladdat bättre.

Efter Stockholm tappade jag suget på långlopp och började fokusera mer på att vara snabb på kortare sträckor. Nu verkar jag ändå få upp suget lite igen, men har funderat på hur jag ska tackla smärtan. Som sagt inte så sannolikt att den går att träna bort, men det finns kanske några möjligheter att förlänga tiden tills det börjar märkas, alternativt göra den mindre påtaglig. Det dåligt underbyggda förslaget om kolhydratsladdning behöver utredas!

Min plan är att under den närmaste tiden springa två långpass, >35 km, med olika upplägg, för att under kontrollerade förhållanden kunna se om det finns skillnader.

  1. Ett pass där jag springer på fastande mage och endast dricker vatten
  2. Ett pass där jag kolhydratladdar, samt har med mig energi på vägen

Tidigare har jag som sagt inte kunnat se någon tydlig skillnad, men det kan ju vara för att att förutsättningarna varit så olika. Nu blir det i samma hastighet, på samma sträcka, och förhoppningsvis på samma tid på dygnet i liknande väder. Förutom att logga tid och hastighet kommer jag även ge mig på att mäta pulsen, vilket jag aldrig gjort tidigare.

Har även funderat kring att testa smärtstillande läkemedel, men det tar emot att stoppa i mig sån skit. Får se om jag blir tillräckligt nyfiken för att korsa den djävulska linjen i framtiden. Kanske finns mindfulnessträning som kan minska smärtupplevelsen? Eller bara att bli bättre på att bita ihop, jag är väl ingen vekling…

Återkommer med rapport när jag gjort första passet!

Pastörisering av mjölk pajar hela grejen!

Jag håller för tillfället på att läsa Lars Berns klarsynta bok ”Den  metabola pandemin”, som innehåller en skrämmande mängd exempel på hur vi konsumenter blir blåsta på hälsa och välmående av en cynisk livsmedels- och läkemedelsindustri. Det finns sålunda många områden förutom det jag kommer beröra i detta inlägg; pastörisering av mjölk, som är värda att lyfta fram, och jag hoppas få tillfälle att göra det i framtida blogginlägg.

Sverige har valt att lagstifta EMOT försäljning av naturlig och obehandlad mjölk, som innehåller en uppsjö av naturliga och immunförsvarshöjande vitaminer, enzymer och goda bakterier. Lagstiftarna har sedan 1937 valt att gå livsmedelsindustrins ärende och göra det svårare för mindre gårdar att själva saluföra potentiellt högkvalitativa mjölkprodukter. Gårdar får sälja begränsade kvantiteter direkt till kunder, men i affärer är det en omöjlighet att få tag på.

Men det finns i mina ögon inga goda skäl till att det ska vara så!

I Sverige har vi världens förmodligen bästa regler kring djurhållning och hygien, så vi borde definitivt kunna erbjuda konsumenter naturlig opastöriserad mjölk. Och med tanke på vad som kommer ut på andra sidan denna process är det konstigt att det ens får säljas.

Livsmedelsverket, med sina täta kopplingar till livsmedelsindustrin, hävdar såklart att de gör befolkningen en tjänst genom att koka bort potentiella patogena bakterier. Dessa torde dock vara nästintill obefintliga i schysst producerad mjölk, och risken definitivt inte högre än för vilket annat livsmedel som helst som får säljas färskt; grönsaker, kött osv. Just smittorisken är förmodligen inte den största anledningen till att industrin vill ha kvar pastöriseringen; dels gynnar lagstiftningen stora leverantörer och ger dem en konkurrensfördel gentemot små gårdar som vill vara självständiga, och dels ökar processen hållbarheten lite, så att det blir lättare att distribuera mjölken långa sträckor utan att kylkedjan är helt intakt.

Vad är det då som händer när vår mjölk misshandlas vid höga temperaturer?

Först och främst skållas alla nyttiga bakterier ihjäl, så bidraget till vår tarmflora och immunförsvar blir negativt. Detsamma händer med i stort sett alla vitaminer som mjölken innehöll, och flertalet aminosyror ombildas till för människan mer otillgängliga former. Enzymet laktas, som hjälper tarmen att bryta ner laktos, försvinner också, vilket är det största skälet till att så många lider av laktosintolerans i vårt land. Ett annat enzym som förstörs är fosfatas, vilket är nödvändigt för att vi ska kunna lagra in kalcium i kroppen. Storkonsumenter av mjölk lider i större utsträckning av osteoporos än andra, just av denna anledning. Just enzymbristen belastar kroppen extra mycket, då den själv behöver framställa de enzymer som behövs för att bryta ner maten hjälpligt.

Industrin verkar i alla fall erkänna att nyttiga vitaminer förstörs i pastöriseringen, då de sett till att tillsätta syntetisk D-vitamin för att åtminstone rädda nyttigheten på pappret. Tyvärr har man i studier sett en koppling mellan detta icke naturliga D-vitamin och hjärtkärlsjukdom, så det verkar vara ett ordentligt slag i luften av industrin.

En ytterligare process som den största delen av mjölken genomgår är homogenisering, vilket som tur väl är inte är ur tvunget ur ett legalt perspektiv. Homogenisering innebär att de stora mjölkfettsmolekylerna pressas sönder till mindre, vilket resulterar i att mjölken inte skiktar sig. Alltså enkom för att konsumenten inte ska behöva skaka på sitt mjölkpaket. Problemet med detta är att dessa små fettpartiklar gärna fastnar på olämpliga ställen i lymf- och blodkärl, och man kan se en tydlig ökning av hjärtkärlsjukdomar i länder där homogenisering är vanlig.

Jag är uppvuxen på en bondgård där vi drack stora mängder opastöriserad mjölk från egna gården under hela min uppväxt. Jag vill inte tänka på hur jag påverkats om all den mjölken varit pastöriserad istället.

Den mjölk jag ger till mina barn idag kommer från en lokal gård som säljer direkt till konsumenter. DOCK är även denna mjölk pastöriserad av legala skäl, lågpastöriserad visserligen, men inte homogeniserad, så i alla fall så bra mjölk man någorlunda enkelt kan få tag på. Men med min nyvunna insikt i hälsoeffekterna av behandlad mjölk kommer jag göra en ansträngning för att hitta ett sätt att köpa RIKTIG mjölk. Naturlig och obehandlad, precis som det vi BORDE kunna köpa i affärerna med!

Låt oss tala tandställningar

Ett fenomen som idag är väldigt vanlig är att barn behöver tandställningar då deras käkar och ansiktsform växer på ett icke önskvärt sätt. Vart fjärde barn idag behöver tandställning för att käken växer fel. Det verkar ganska osannolikt att människan genom evolutionen skulle utvecklats med en så pass stor benägenhet att behöva korrigerande tandställningar, så något i den moderna livsstilen är sannolikt boven i dramat.

Detta styrks av undersökningar som gjorts på urbefolkningar världen över, med tandläkaren Weston Price som den störste pionjären. Han förde även fram hypotesen att käken påverkas av den näringsbrist som en kost rik på raffinerade kolhydrater innebär.

Sedan jag började intressera mig för kostens påverkan på vår hälsa har min favoritförklaring varit att en kolhydratrik kost som stimulerar tillväxthormoner får käken att växa okontrollerat. Vid närmare anblick verkar det dock som att det finns ett antal andra delförklaringar som möjligen är ännu viktigare för hur käken utvecklas.

En av dessa är att käken behöver utmanas genom att få tugga på hårda sega saker, precis som man föreställer sig att våra förfäder gjorde. Dagens mosade barnmat och fruktpuréer gör allt annat än att utveckla käkens och tungans muskulatur, det är något som är säkert. Bröd, gröt, pasta och skräpmat styrketränar inte heller käken nämnvärt.

Enligt en artikel jag hittat kan dock den största bidragande orsaken vara att barn börjar andas genom munnen istället för näsan, vilket är en normal stressreaktion. Kan det helt enkelt vara stressen från det moderna samhället som orsakar det stora behovet av tandställningar? Läs gärna igenom artikeln och se vad ni tror om teorin.

Jag har själv haft tandställning som ung, men oklart om den gjorde någon nytta överhuvudtaget. Jag andas nog ganska mycket genom munnen, och när jag tänker efter var jag nog ganska orolig för mycket under uppväxten.

Visserligen lär jag triggat igång en hel del tillväxt genom min västerländska kost, så svårt att veta vad man ska skylla på. I alla fall kanske man inte kan lägga all skuld på den västerländska kolhydratrika kosten.

Tillägg i efterhand: Jag har funderat en del på hur stressande det moderna samhället egentligen är för 4-åringar, och det känns inte som att det kan vara hela förklaringen till problematiken. En del stress behövde barn säkert hantera även under stenåldern. Det som skulle kunna leda till att barn lär sig andas genom munnen är även en täpp näsa, och det är min uppfattning att det är något som verkar vara alldeles för vanligt idag. Barn går runt med rinnande näsa mest hela tiden, och då blir det svårt att andas genom den. Långdragna förkylningar är ju en indikation på ett nedsatt immunförsvar, och här kommer väl ändå den moderna kosten in i bilden. Socker understödjer inflammationer i kroppen, och gör det svårare för immunförsvaret att läka dessa. Lågt näringsinnehåll och brist på D-vitamin och Omega-3 hjälper inte heller till.

Min slutliga teori blir då ändå att en kolhydratrik kost som höjer blodsockret påverkar immunförsvaret och gör oss mer benägna att bli förkylda och därmed mer benägna att andas genom munnen. Detta i sin tur verkar kunna påverka käkens utveckling negativt.

Låt oss tala om närsynthet

När jag var yngre, säg i mellanstadieåldern, tyckte jag det var märkligt att så många barn och vuxna behöver glasögon för att kunna se. Hur skulle gener för dålig syn kunna ha överlevt evolutionen? Det ter sig ganska svårt att överleva om man inte kan upptäcka ett rovdjur på håll, inte kunna skilja på olika svampar och bär, eller hela tiden riskera att gå vilse och inte hitta hem till den trygga grottan.

Jag tänkte att det var början på mänsklighetens förfall, ett utslag av den moderna sjukvårdens förmåga (specifikt den snillrika uppfinningen av glasögon) att låta svaga överleva och fortplanta sig. Detta skulle då göra att oattraktiva gener skulle kunna föras vidare utan att gallras bort. Jag befarade att detta bara var ett första tecken på förfallet, och att jobbigare genetiska defekter nog borde komma snart.

En förklaring som jag grubblade på var ifall den allt sämre synen enkom berodde på att allt fler lärt sig läsa, och därigenom stressade ögonen mer än vad som varit brukligt tidigare. Möjligen en rimlig förklaring, men långt ifrån bombsäkert tyckte jag.

Jag har på senare år börjat förstå de egentliga sambanden; vårt sämre seende är framförallt en produkt av den moderna livsstilen, där högt blodsocker boostar tillväxten av ögongloben för mycket, så att den växer okontrollerat. Den moderna livsstilen innebär även att vi rör oss mindre ute i naturen och får mindre sol på oss. Solsken stärker upp ögat och gör det mer motståndskraftigt mot felväxt. Dessa två faktorer torde vara de starkast bidragande till den höga förekomsten av synfel hos dagens ungdomar. Ökningen följer väl ökningen av fetma, diabetes typ-2, cancer och de andra metabola sjukdomarna.

Jag själv är drabbad av närsynthet, trots att jag är uppvuxen på landet med förmodligen fler soltimmar ute i naturen än de flesta. Men kosten var rik på bröd, pasta, potatis och inte en oansenlig mängd godis därtill. Jag tror definitivt att detta varit bidragande till mitt ögas felväxt och nuvarande synfel.

Flera som börjar med lågkolhydratkost har faktiskt vittnat om att de fått bättre syn efter kostomläggningen. Jag är dock inte en av dem, utan verkar få leva med linser eller glasögon resten av livet.

Jag hoppas kosten vi ger till våra barn här hemma (samt mycket utomhuslek) inte kommer ge dem samma besvär med synen. Framtiden får utvisa detta, men jag tror stenhårt på att kosten är viktig för att undvika synproblem.

Jag kommer i några kommande inlägg gå igenom andra vanliga problem som jag själv haft, som med stor sannolikhet går att koppla till en kolhydratrik kost.

 

 

 

Politikerna menar säker väl, men shit vad fel allt blir…

Det var visst någon partiledardebatt häromdagen, och jag snappade upp en del av det som debatterats efteråt. Det slog mig hur fel det kan bli i vissa sakfrågor, även om partiet ifråga säkert vill väl. Det ser ut som att alla svenska politiker sitter fast i populistiska paradigm gällande vad som är orsaken till ett problem, och deras förslag på lösningar är för det mesta helt missriktade.

Vad menar jag då mer specifikt? Nedan listar jag ett gäng exempel på områden där politiker har noll koll, mainstreammedia rapporterar det deras ägare finner lämpligt och där gemene man förutsätts anamma samma tankesätt.

Folkhälsa

Med stigande sjukskrivningssiffror, fler personer som drabbas av fetma, diabetes, hjärtkärlkramp, cancer, autoimmuna sjukdomar och även psykisk ohälsa, ökar partiernas vilja att råda bot på problemet. Men vad gör de egentligen? Jo, allt handlar i deras paradigm om att fördela pengar, så deras lösning kommer bli att öka sjukvårdens budget för att kunna hjälpa de som blir drabbas snabbare. Sjukt ineffektivt! Det man helt missar är ju att fråga sig VARFÖR folk blir sjuka hela tiden. Det man borde göra är att utreda vad som gått så fel. Vad är det som har ändrats i folks liv? Varför blir så många feta och sjuka? Kan det rentav gå att förebygga? Och i så fall, kan vi kanske till och med minska sjukvårdens budget, och lägga några slantar på en ny ”friskvård”?

Möjligen finns det några politiker som ändå kommit så långt i sina resonemang, men inte insett att de statliga institutioner som har till uppgift att komma med kostrekommendationer, reglera mängden besprutningsmedel i jordbruket och utsläpp av gifter från industrin, för att bara nämna några exempel, alla har kopplingar till ekonomiska intressenter för respektive område. Livsmedelsverket vägrar till exempel ta till sig forskning som motbevisar den hållning man haft sedan urminnes tider. Och de halter miljögifter som tillåts i mat och luft är noga avpassade mot vad industrin sagt är rimligt för att de ska kunna fortsätta tjäna pengar på att sälja billig skit.

Först vill jag se att den senaste forskningen används som bas för en helt ny approach till folkhälsa, och jag vill se en debatt där man diskuterar hur man på bästa sätt får svenskarna medvetna om de hälsorisker som finns med en undermålig kost och de gifter man riskerar få i sig i dagens samhälle. Ska man införa en skyhög punktskatt på råvaran socker? På processade växtoljor? På vetemjöl? Ska man förbjuda lax matad med flamskyddsmedel? Ska man införa varningstext på grönsaker och frukt som knappt innehåller någon näring?  Vad ska den nya ”tallriksmodellen” kallas? Vad ska man göra för stora informationskampanjer? Hur får vi folk taggade på att äta mer nyttigt fett och mindre pasta och pulvermos? Hur uppmuntrar man bäst folk att röra på sig mer?

Att lägga pengar på att hålla folk friska kommer ge sjukt mycket mer tillbaka till samhället än att bara resignera och låta folk hamna hos sjukvården, bli ordinerade livslång symptomdämpande medicin (subventionerad av staten såklart) med en massa obehagliga och på sikt ofta dödliga biverkningar. Jag skulle rösta på ett parti som såg igenom de rådande paradigmen och drev en politik som faktiskt skulle kunna göra skillnad.

Miljön

Alla vill ju miljön väl. Men en god vilja löser tyvärr inga problem om man inte fokuserar på rätt saker. Alla vill vara med och bekämpa den globala uppvärmningen, som man hört kan leda till att Grönlands inlandsisar skulle smälta och höja havsnivån flera meter globalt. Alla vill såklart även att vi ska släppa ut så lite gifter och avgaser i naturen som möjligt, då detta leder till stora problem för alla levande organismer.

Det som tyvärr får nästan all fokus från politikerna, mainstreammedia och kring fikaborden är hotet om den globala uppvärmningen. Det heter att utsläppen av växthusgasen koldioxid från industrier och fordon leder till att mängden koldioxid i atmosfären kommer stiga till extrema nivåer och leda till en okontrollerad temperaturökning över hela klotet.

Problemet med detta till synes vetenskapliga paradigm är att det inte finns några som helst belägg för att påstå något sådant. Det enda som styrker denna teori är datorsimuleringar som utförts från 70-talet och framåt. Man har i i datormodeller matat in vad man antagit vara all relevant data, där koldioxidhalten såklart är en av alla intressanta input, och så har man sett att en ökning av koldioxidutsläppen leder till en ökning av jordens medeltemperatur över tid. Tyvärr har detta aldrig kunnat bekräftas av mätningar av jordens faktiska temperatur, ett krav man i vanliga fall brukar ställa på nya teorier innan de godtas som vetenskap. Beräkningar som hävdas simulera verkligheten behöver visa sig stämma överens med observationer för att ha ett värde.

Nedan har jag snott en bild från den utmärkta bloggen Anthropocene, där man kan se den markanta skillnaden i temperaturökning mellan ett stort antal datorsimuleringar och faktiska mätningar. klimatsans

Jordens temperatur har såklart ändrats upp och ner ett flertal gånger under historien, se nedan hur det sett ut de senaste knappa 5000 åren. De fluktuationer som sker i jordens medeltemperatur är naturliga, och till största delen ett resultat av solaktiviteten. Läs gärna mer om detta här.

gtemps.jpg

Min poäng är att medan alla politiker håller på att jaga koldioxidutsläpp och ”ekvivalenter” till dessa får övrig miljöförstöring fortgå obehindrat. Koldioxid är typ det naturligaste man kan tänka sig, det är vad vi människor andas ut och vad växter använder i sin fotosyntes. Värre är det med besprutningsmedel som glyfosfat (Round-up), industriutsläpp i vatten och luft, kväveoxider från bilar som orsakar lungsjukdomar och hur mycket sopor som helst som hamnar i havet. Det är detta våra politiker borde lägga sin energi på att stävja istället för att blidka massorna som gått på klimatalarmismen (och att man räddar världen genom att sluta äta kött!).

Krig och fred

Alla vill vi väl ha fred på jorden. Det är i och för sig ganska svårt för ett litet land som Sverige att påverka andra länders krigsvilja i någon vidare utsträckning, men jag skulle definitivt önska att våra politiker inte lierade sig med de länder i världen som inte tvekar att starta krig av egen ekonomisk vinning, utan hänsyn till de oskyldiga som drabbas.

I detta fallet är det framförallt USA jag syftar på. De har genom idog lobbying och utfästelser om att de vill befria befolkningar från förtryck och orättvisor fått hela västvärldens välsignelse att ge sig på egentligen vilket annat land de har lust med (av någon outgrundlig anledning handlar det dock alltid om länder med stora naturtillgångar och små militära resurser). Jag rekommenderar er verkligen att läsa följetongen ”Ondskans imperium” på Anthropocene.live.

Sverige som ska vara så himla neutralt står i alla officiella sammanhang på USA:s sida och sväljer med hull och hår de filantropiska utfästelserna USA gör. Snart sitter vi förmodligen i Nato och administrerar USA:s krigshets och plundring av svaga länder. Att detta skulle vara ett krig mot terrorismen är bara skrattretande; sedan USA inledde sitt ”krig mot terrorn” har antalet terrorattacker i världen ökat med 6500%. Inte så värst effektivt, men man har lyckats köpa sig extra tid att kontrollera världens oljemarknad. Nedan ser du statistiken över den ökande terrorn.

chart-of_terror_attacks_around_world

Det de svenska politikerna är rädda för är inte att bli en del av detta vedervärdiga skövlingståg av självständiga stater, för majoriteten av folket i Sverige verkar ju ha samma inställning. Det är ju istället ”ryssen” som är den stora fienden! Och vill man inte bli anfallen av Putin, får van vackert bocka och buga åt supermakten USA.

Vad det nu egentligen finns för skäl att anta att Ryssland skulle vilja attackera Sverige. Jag tror att en stor del av den nutida rädslan är en effekt av den svartmålning som USA gjort av Ryssland sedan Putin kom till makten och började köra ut de utländska (framförallt amerikanska) företag som börjat nalla på de stora ryska naturtillgångarna efter Sovjetunionens fall. Han återtog kontrollen över sitt Ryssland, och försvårade därmed möjligheterna för de stora multinationella amerikanska företagen att kunna monopolisera världsmarknaden på olja, mineraler, metaller, jordbruk osv. Skillnaden mellan Ryssland och ett land i mellanöstern var såklart de militära resurserna. Dock är det fel att säga att Ryssland har en överdrivet stor armé. I totalen utgör Rysslands militära budget omkring 10% av Natos totala utgifter. Och sett till landets yta lägger de endast ner en tredjedel av Sveriges kostnader per kvadratkilometer. Läs gärna mer om ”rysshotet” här.

Jag hade gärna sett att de svenska politikerna tog avstånd från USA:s krigshets, och öppnade upp för en dialog med Ryssland, precis som vi är öppna för dialoger med andra länder i världen som har en militär som agerar för att försvara sitt land. Läs gärna vidare om Rysslands annektering av Krimhalvön 2014.

Frihandel

Säg den politiker som inte är för frihandel. I princip är jag det också. Problemet är bara att politiker kan ingå avtal med andra länder som innebär att det är ok att köpa in varor till ett land som utifrån landets egna regler är undermåliga eller producerade med metoder som inte lever upp till landets krav på miljöpåverkan eller humanitära förhållanden.

Till exempel är det ok att köpa in kött från Irland, Danmark, Tyskland, Italien, Spanien osv där det är helt ok att använda antibiotika vid djuruppfödning i förebyggande syfte. I Sverige har detta lagstiftats bort på grund av risken för multiresistenta bakterier, vilket förefaller mig vara ytterst klokt. Så varför i hela friden kan det vara ok att tillåta införsel av sådant?

För tillfället ser det ut som att EU snart kommer ha ett handelsavtal med Kanada, CETA, som kommer innebära att ett företag kan stämma länder som inför förbud mot att köpa in företagets varor till landet. Totalt vanvettigt. Ett ännu större avtal, kallat TTIP, skulle innebära samma möjligheter för amerikanska företag gentemot samtliga EU-länder. Som tur väl är har dessa förhandlingar strandat sedan Trump kom till makten. I USA har man en mycket mer liberal syn på GMO-grödor, något som förmodligen inte bidrar positivt till den allmänna degenereringen av amerikanernas hälsa. Förhoppningsvis kan vi slippa se dessa varor i svenska butiker.

Vi får hoppas att handeln aldrig släpps helt fri. Då blir alla länders egna goda vilja att producera miljövänligt och med höga kvalitetskrav meningslösa, då det ändå kommer kunna importeras varor från det land i världen som bryr sig minst om arbetare (slavar?), miljö och hälsoaspekter. Och den vanliga konsumenten kollar mest på prislappen, inte på miljö och rättviseaspekter. Man utgår typ från att det är ok i och med att det är tillåtet att sälja! Här behöver vi våra politiker för att skydda oss.

Det finns åtminstone några partier som är delvis inne på mitt spår, men jag saknar en debatt som verkligen belyser denna viktiga fråga. Jag säger ja till frihandel, men bara av varor som uppfyller samma krav som ställs på samma vara producerad inom landet. Håller inte alla egentligen med? Eller är priset viktigare?

Sett ur perspektivet att Sverige via EU-medlemskapet kan bli tvingad in i dessa frihandelsavtal, kan man ifrågasätta om vi egentligen borde vara med i detta samarbete. Nu hade förmodligen politikerna velat hoppa på frihandelståget (CETA, TTIP) ändå, men det är värt att betänka att vi förmodligen inte haft möjlighet att värna om våra ideal om hållbarhet ens om vi skulle vågat stå upp för dem. Då hade vi kanske behövt överväga vårt medlemskap ordentligt.

Som tur väl är kan individer fortfarande göra bra val, och man kan ju hoppas detta på sikt leder marknaden åt rätt håll, men politikerna skulle kunnat snabba på denna utveckling avsevärt om de vågat försvara de svenska idealen för en hållbar produktion.

Forskning

För att de åtgärder som politiker beslutar om verkligen har den avsedda effekten, behöver det finnas antingen beprövad erfarenhet eller oberoende forskning som visar vad som är rätt väg att gå. Det senare, oberoende forskning, är otäckt nog något alltför ovanligt, och något som borde lyftas upp för närmre åskådan av svenska beslutsfattare.

Vi borde ha större statlig budget för forskning. Mycket forskning bedrivs på universitet, vilket kan misstolkas som att studierna ifråga bekostas av staten, och att de studier som bedrivs godkänts av en oberoende kommitté. Så är dock ofta inte fallet, forskningen bedrivs ofta i samarbete med företag som förväntar sig ett för deras verksamhet gynnsamt resultat, och några tongivande medlemmar i nämnda kommitté har förmodligen band till ett eller flera stora företag. Mycket forskning bedrivs även helt i företagsregi, alltså med väldigt låg trovärdighet på studiens resultat.

Galet! Staten borde avsätta en mycket större budget för opartisk forskning, då detta i slutändan skulle ge en mycket bättre träffsäkerhet för de åtgärder en regering eller myndighet sätter in för att komma tillrätta med ett specifikt problem.

Jag har nyligen läst Ralf Sundbergs bok ”Forskningsfusket! Så blir du lurad av kost- och läkemedelsindustrin”, och den målar upp en ganska skrämmande och komplex bild av hur forskarsamhället är uppbyggt kring en stor mängd forskarmarionetter som lyfts till celebritetsstatus sedan de låtit sig köpas av i detta fallet livsmedelsindustrin eller läkemedelsbranschen. I boken beskrivs hur mättat fett och kolesterol blev bovarna i jakten på syndabockar till den ökande dödligheten i hjärt-kärlkramp utan att en enda vetenskaplig studie visat på detta!

Var är debatten om oberoende forskning?

Slutligen

Ok, vilket parti skulle vilja ta bort kolhydraterna från tallriksmodellen, sluta oroa sig för växthuseffekten, samarbeta med Ryssland, ställa samma krav på importerade varor som på motsvarande inhemska och trissa upp forskningsanslagen ordentligt?

Inget jag ser hända inom något av de etablerade partierna i all fall… Men nu har jag åtminstone fått skriva av mig min frustration över att inte ha något vettigt alternativ nästa år när det är riksdagsval…

 

 

 

Inflammerande socker

När jag skrev mitt blogginlägg om kaloriräkningens meningslöshet fick jag bromsa mig själv från att spåra ur från ämnet och börja rabbla upp alla hemska typer av inflammationer som bakterier stället till med i kroppen om de får fri tillgång till sött blod. Det hade blivit lite för spretigt att väva in även detta i samma blogginlägg. Inflammationer och de bakterier som skapar densamma förtjänar dessutom helt klart ett eget inlägg.

Jo, såhär – Bakterier älskar socker och växer snabbt till sig i en söt miljö. Höga halter glukos i blodbanorna karamelliserar kärlväggarna och ger bakterier något smaskigt att äta på, vilket leder till inflammationer i kärlen.

Hur hamnar då bakterier i blodet undrar ni? De borde rimligen inte ta sig in i så känsliga områden i kroppen, och den konventionella sjukvården vägrar acceptera att det är möjligt.

Dessa inflammationer behöver omsorg från kroppens immunförsvar, som i sitt arbete för att förhindra spridning av inflammationen använder sig av ett kroppseget plåster i form av kolesterol. Kolesterol är en typ av fett som bland annat används som byggstenar i cellernas väggar.

Kolesterolet täcker över inflammationen så att läkningen ska bli så effektiv som möjligt. När man sedan undersöker trånga blodkärl hittar man mycket riktigt en hel del kolesterol. Men att skylla inflammationen i kärlet på kolesterolet är ungefär lika dumt som att skylla ett skärsår på fingret på det plåster som vi satt dit för att hindra blödningen.

Den stora orsaken till hjärt-kärlkramp är alltså ett högt blodsocker som ger näring till bakterier som skapar en inflammation i ett kärl. Det naturliga fettet, som Livsmedelsverket, dietister och lobbyister från livsmedelsbranschen vill ge skulden för detta, hjälper till genom att skydda kroppen från de bakterieangrepp som det höga blodsockret möjliggör. Dessutom innebär den karamellisering jag nämnde att kärlen tappar elasticitet och blir styva, vilket i sin tur leder till högt blodtryck.

Själv hade jag redan som 18-åring högt blodtryck, trots att jag idrottade varje dag. Problemet var att jag åt som tallriksmodellen förespråkar. När jag började äta mindre kolhydrater som 35-åring sjönk blodtrycket drastiskt, och jag blev mycket piggare som en följd av detta.

Det finns bakterier även på andra ställen i våra kroppar förutom i blodbanorna. Vissa är ganska otrevliga, men är förhållandena i kroppen inte alltför gynnsamma för dem klarar vårt immunförsvar av att hantera det mesta de kan ställa till med. Obegränsad tillgång till socker är dock det bästa dessa bakterier kan tänka sig. Och äter man mycket socker och stärkelse så är det just det bakterierna får.

Jag finner det högst olämpligt att läkare inte utbildas i detta, men det har ju sina förklaringar…

Det försvunna ölintresset

Long time no see, eller no blogg kanske. Har fokuserat på familj, träning och att plöja teveserier och böcker över julen och i början av året. Kände nog även att jag berört de flesta av de ämnen/tankesätt jag vill förmedla i bloggen, så hade inte ”behovet” att skriva av mig. Nu är det ju inte så att man inte kan attackera dessa ämnen från helt andra vinklar och möjligen få nya personer att bli intresserade av en kost rik på naturligt fett och mycket grönsaker. Och nu börjar blogglusten och viljan att inspirera till positiva livsstilsval återkomma. Mitt ämne för dagen berör hur en kostomläggning möjligen kan påverka ens smaksinnen och vad man blir sugen eller osugen på.

För egen del har jag märkt att de flesta sötsaker man äter är alldeles för söta nuförtiden. När man i vanliga fall äter minimalt med socker vänjer man sig ganska enkelt vid en mycket lägre nivå av sötma. Nuförtiden tycker jag t ex att 70-procentig choklad är alldeles för söt; det är typ 90+ som gäller. ”Vanligt godis” lockar inte alls längre. Det krävdes inte ett uns självdisciplin för att skippa allt julgodis (läs: vanligt plockgodis) som bjöds på kontoret innan julen. Tidigare år har jag alltid fallit dit i viss omfattning.

Visst, blev en hel del ”Rocky Road” gjord på mörk choklad hemma hos mina föräldrar under julen, men min strävan har aldrig varit att kunna stå emot sånt jag njuter av.

Att mindre socker skulle leda till att man föredrar mat med mindre söt smak låter ju inte så oväntat egentligen, men det verkar handla om mycket mer än så.

En av de böcker jag läst under julhelgen heter ”Charmen med tarmen”, och den skänker möjligen lite visdom kring hur ens smakpreferenser kan ändras. Det verkar nämligen som att dina tarmbakterier påverkar vad du är sugen på. Får de bakterier som älskar socker växa sig starkast, så kommer de även påverka din hjärna att vilja ha mer socker senare.

Detta kan säkert vara en delförklaring till varför man kan börja tycka om mat som man tidigare inte gillat. Provar man den några gånger är det ofta så att man till sist får ett sug efter den. Att bakterier som gillar en viss typ av mat blir fler och kan göra sin röst hörd i konkurrens med alla andra bakterier i tarmen.

För min del började jag tänka i de banorna när jag märkte att jag kunde äta vispad grädde utan att få massa gaser i magen. Det har annars varit fallet under min 35 första levnadsår, men sedan jag introducerade en lågkolhydratskost gick det helt plötsligt prima. Vet inte om mina tidigare sockerälskande bakterier orsakat problemen jag haft med grädde, men något positivt verkar hänt med balansen i tarmfloran.

Kanske är det så att de goda bakterierna har fått chans att ta över. De som gillar surkål, oliver och annan fermenterad mat. Något som tyder på det kan vara att jag sedan ett par år tillbaka även  tycker om oliver, vilket jag tidigare haft ganska svårt för. Nu vräker jag gladeligen i mig stora mängder.

Det som dock märkts allra tydligast är att jag tappat allt det intresse jag tidigare haft för öl. Jag blev ölnörd för ungefär 6 år sedan, började komponera egna recept och brygga egen öl. Drack alla nya sorter jag kunde komma över, ju mer humle desto bättre. Gjorde mig känd som en ölexpert i min bekantskapskrets och fick ofta presenter i form av nya udda ölmärken med spännande smaker.

Intressset för ölsmakerna började dala samtidigt som jag började med lågkolhydratkosten, men jag fortsatte dricka öl av gammal vana, dock utan samma njutning som förr. Så jag minskade successivt på mängden öl i glasen, och började smutta mig igenom grabbkvällar på krogen. Har man tidigare varit en ölnörd är det definitivt något ens bekantskapskrets börjar anmärka på…

Nu börjar jag misstänka att även detta är något som mina tarmbakterier är med och påverkar. De sockerälskande bakterier jag tidigare närde så väl med pasta och lösgodis var förmodligen samma som älskade malten i ölen.

Visst kan en klunk öl fortfarande vara gott, men jag blir snabbt ”mätt” på smaken och kvar står den halvfulla flaskan…

Nu verkar tarmbakterierna bestämt sig för att jag ska gilla rödvin istället. Har dock inte närmat mig samma nördnivå där som med ölen. Nördar ner mig i matlagning istället, känns som ett ganska bra val.

2013-09-05-18-18-59
Några av mina hembrygder…

Kostfonden – ett ljus i mörkret?

Ett jätteproblem för forskningen idag är dess ofta starka koppling till olika ekonomiska intressen. Inom hälsosektorn är det de två giganterna Big Food och Big Pharma som sitter på de största pengasäckarna. Man kunde ju hoppas att de genom sina stora resurser såg en möjlighet att göra något gott; att stödja forskning som kan leda till en bättre folkhälsa.

Det finns dock inga sådana tendenser att skönja. Den forskning som bedrivs inom livsmedelssektorn är främst utformad för att fria socker och kolhydrater från rollen som syndabock i den skenande fetmaepidemin, eller att tillskriva positiva egenskaper till billiga substitut till naturliga produkter; att processade vegetabiliska oljor och margarin är bättre än smör och kallpressad olivolja och kokosfett t ex.

Jag har tidigare skrivit om hur man lyckas få fram tolkningar av resultat som kan pushas ut till allmänheten via de lättlurade MSM (Mainstream Media). Tyvärr är även många som läser om studierna inte särskilt insatta eller ens källkritiska, vilket innebär att det som står i tidningen lätt blir ”sanningen”. Och vilken lättnad att få veta att läsk kan ingå i en hälsosam diet! Typ.

Vad gäller läkemedelsindustrin så säger det ju sig självt att de fokuserar på just läkemedel. Hippokrates gamla devis ”Låt maten vara din medicin, och låt medicinen vara din mat” är tyvärr svår att tjäna enorma summor pengar på. Kost är svår att patentera (även om somliga företag gjort just detta med GMO-grödor som de vill tvinga lantbrukare att producera).

I Big Pharmas forskning fokuseras väldigt ensidigt på att behandla symptom på sjukdomar. Ambitionsnivån för att faktiskt läka patienten, eller att förebygga sjukdom med bra livsstilsråd är obefintlig. Man tjänar ju inga pengar på friska patienter. Denna cyniska och känslokalla inställning till människors hälsa leder till stora intäkter; patienter sätts på livslång medicinering för att undertrycka symptomen på sjukdomen de har, alternativt på förebyggande medicinering för att låtsas sänka risken för hjärt-kärlsjukdomar enligt ovetenskapligt utvalda markörer (som statinbehandling mot högt kolesterol t ex).

Man kan ju fråga sig varför statliga anslag till forskning inte utgör en motpol till företagens intressen; det skulle ju gynna samhället på alla plan om folk helt plötsligt var friskare och inte behövde sjukskriva sig stup i kvarten. Men vi ser inte detta, och det kan vi nog tacka företagens välavlönade lobbyister för. De har nästlat sig in i de finaste rummen, och politiker har svårt att säga nej till de erbjudanden om flashiga styrelseposter och liknande som erbjuds i utbyte mot att titta åt sidan.

Det som nu behövs är oberoende och gedigen forskning inom hälsa, utan fokus på att hitta patenterbara preparat eller att frikänna billiga matsubstitut. Att forska i Hippokrates anda låter som en bra början; människan har levt utan de moderna livsstilssjukdomarna under miljontals år, förmodligen på grund av att vi ätit en kost som vi är anpassade till.

Det är dags att sätta ner foten och ge forskarna de resurser som behövs för att kunna ge tydliga besked om vad vi människor mår bra av att äta. När detta sedan blir mer och mer accepterat kommer förhoppningsvis både marknad och politiker att bli tvungna att ändra sig. Det är en lång process, men jag tror att vi i alla fall kan hjälpa den på traven.

Jag själv har blivit månadsgivare till Kostfonden. Kostfonden samlar in resurser till vetenskapliga studier som undersöker kostens effekter på hälsan och vilka eventuella biverkningar en kostomläggning kan ge. Jag tycker definitivt du ska kolla in deras hemsida och gärna skänka en slant.

Se det kanske som din julklapp till mänskligheten.

(Vill bara tillägga att jag inte är sponsrad att skriva positivt om Kostfonden, jag tror bara på det de gör.)

 

Den fantastiska fastan

Att ett högt blodsocker är ohälsosamt har jag poängterat ett flertal ggr hittills i tidigare inlägg, så rimligen borde summan av kardemumman vara att ett lågt blodsocker är hälsosamt. Hur ser man då till att hålla ett lågt blodsocker under lång tid? Jo, man fastar såklart.

Att fasta är förmodligen det bästa sättet att få kroppen att reparera sig själv. Vid brist på glukos och aminosyror stimuleras gamla celler att reparera sig själva i en process som kallas autofagi. Dessutom stimulerar fasta kroppens tillväxthormon, så att nya celler kan bildas, och muskler får en extra chans att växa.

Du tränar även upp kroppens förmåga att förbränna fett effektivt, speciellt om du även tränar under fastan.

Det där sista tyckte jag lät hur konstigt som helst innan jag började med lågkolhydratkost. Man måste ju ha en massa snabba kolhydrater för att först orka träna, och sen en extra laddning efter passet för att musklerna inte ska brytas ner! En klassisk myt såklart, det är inget som helst problem att muskler skulle försvinna bara för att du fastar ett tag. Och man orkar med alla möjliga typer av pass, även tuffa intervaller!

Första gången jag fastade 24 timmar åt jag på kvällen dagen innan, sedan fastade jag till kvällen dagen efter. På förmiddagen var jag lite hungrig i någon timme, men sen var det inga problem att klara sig till kvällsmaten. Efter det har jag aldrig varit särskilt hungrig under fastan, utan generellt känner jag mig piggare i sinnet och lättare i steget, nästan som att jag svävar fram.

Jag började snabbt lägga in träningspass under mina fastor, som jag  gjorde en dag varje vecka. Träningen var oftast ett löppass på 9km till jobbet på morgonen, och sedan tillbaka på eftermiddagen. Mitt gamla jag hade svindlat vid tanken att springa 18 km utan att äta någonting för att stoppa muskelnedbrytningen! Bra att vara öppen för nya idéer och inte fastna i gamla tankesätt!

Jag tror dessa korttidsfastor är en bra ”detox” för kroppen. Man ser till att inte ge inflammationer i kroppen näring under en hel dag, så immunförsvaret får en ordentlig boost.

Har man problem med övervikt, eller andra metabola sjukdomar, är fasta förmodligen det effektivaste sättet att läka sig själv. Man kanske då inte ska nöja sig med någon enstaka 24-timmarsfasta då och då, utan köra längre perioder utan mat. Kolla gärna in följande länk. Under längre fastor kommer kroppen hamna i ketos, vilket innebär att all energi som förbränns i kroppen kommer från fett. Blodsockret är lågt, och inflammatoriska tillstånd (typ alla metabola sjukdomar) har en fantastisk möjlighet att självläka.

Men långa fastor, är det inte farligt?! Riskerar man inte att svälta?

Kort svar: En smal människa har säkert minst 70 000 kcal kalorier lagrade i kroppsfettet, en överviktig människa förmodligen flera 100 000 kcal. Detta skulle räcka VÄLDIGT länge, bara man ser till att dricka ordentligt. För fastor upp till 5 dagar verkar det inte finnas något behov av att äta några tillskott av vitaminer eller mineraler heller, men för längre fastor kan man möjligen fundera på detta. Har ingen erfarenhet av detta själv dock.

Och så till sist: Jo, såklart att fasta fungerar för att tappa vikt, men är det inte samma princip som att bara äta med kaloriunderskott?

Många verkar tro att fasta får kroppen att gå in i ett svältläge, där ämnesomsättningen går ner, och kroppen börjar bränna muskler för att överleva. Detta är så långt från sanningen man kan komma. Det vore ytterst korkat av naturen att sänka ämnesomsättningen i ett läge när man behöver mobilisera sig extra för att kunna fälla ett byte, så självklart ser kroppen till att använda sig av det lagrade fett som finns tillgängligt. Man har till och med sett att ämnesomsättningen ofta verkar gå upp under fasta.

Det helt motsatta sker när man försöker sig på att begränsa kaloriintaget. När man kontinuerligt äter den klassiska lågfettskosten, även i små kvantiteter, så hamnar kroppen aldrig i ett fettförbränningsläge. Insulin utsöndras i kroppen, och detta ger cellerna i kroppen signalen att de ska lagra in energi – inte förbränna den! Kroppens svar blir att sänka ämnesomsättningen så att den matchar den tillförda energin. Detta är bara möjligt ner till en viss nivå såklart, det är därför kalorirestriktion ändå fungerar för att tappa vikt.

Ett jäkligt jobbigt sätt att tappa vikt dock. Med detta upplägg kommer blodsockret pendla mellan högt och lågt och du kommer vara hungrig mest hela tiden. Det är detta som är skälet till att det inte fungerar att begränsa kaloriintaget på lång sikt; vem orkar gå runt och vara hungrig hela livet?

Och det där om att kroppen skulle bryta ner muskler under fastan är som sagt helt fel. Människan behöver musklerna för att kunna fälla det där bytet, och fokuserar därför fullt på fettet som energikälla. Att kroppen skulle börja bryta ner muskler för att få energi är endast en ren överlevnadsåtgärd som används när fettreserverna börjar sina. Vid runt 4% kroppsfett finns det inte längre möjlighet för kroppen att använda endast fett som bränsle, men detta är inte något de flesta av oss behöver oroa sig för…

Vill ni läsa på mer om fasta och de enorma hälsofördelarna rekommenderar jag att ni tar en titt på nedan länkar; 12 lärorika inlägg om fasta. Helt valfritt, annars hoppas jag min introduktion till fasta fått dig inspirerad att prova själv!

https://intensivedietarymanagement.com/fasting-a-history-part-i/

https://intensivedietarymanagement.com/fasting-physiology-part-ii/

https://intensivedietarymanagement.com/fasting-and-growth-hormone-physiology-part-3/

https://intensivedietarymanagement.com/fasting-and-lipolysis-part-4/

https://intensivedietarymanagement.com/fasting-myths-part-5/

https://intensivedietarymanagement.com/fasting-regimens-part-6/

https://intensivedietarymanagement.com/longer-fasting-regimens-part-7/

https://intensivedietarymanagement.com/the-ancient-secret-of-weight-loss-fasting-part-8/

https://intensivedietarymanagement.com/caloric-reduction-vs-fasting-part-9/

https://intensivedietarymanagement.com/women-and-fasting-part-10/

https://intensivedietarymanagement.com/feasts-and-fasts-the-cycle-of-life-fasting-part-11/

https://intensivedietarymanagement.com/why-cant-i-lose-weight-htlw-12/

 

P.S. Du behöver såklart få i dig vätska under dina fastor; vatten, kaffe och te är alla lämpliga alternativ.